Emil Björnström
Det är svindlande högt. Men också en otrolig plats.
Emil Björnström befinner sig på 6 500 meters höjd och han känner att han är precis där han ska vara.
– Vi har fina berg här också, men jag känner mig mer hemma i de bergen, säger Emil Björnström som drömmer sig tillbaka till den högsta toppen han har varit på.
Himalaya. Bergskedjan har blivit ett andra hem för 30-åringen som en gång efter gymnasiet bara trodde att han skulle åka ut på en resa för att sedan börja plugga och skaffa sig ett jobb i Malmfälten.
Det var under en resa i Indien, med lagkamraten Filip Daunfeldt, som de kom på att de skulle åka en sväng till Nepal. Och där blev det två veckors vandring upp till Everest base camp och tillbaka.
– Jag kände direkt att det här är mitt ställe. Först att bara komma till Katmandu och vara i den stan är ett äventyr i sig. Det är wow direkt i den staden, på många sätt. Och sen blir det bara bättre när vi kom upp i bergen i Himalaya. På ett sätt är det ganska likt våra fjäll här, men allt är så mycket högre. Och det är berg överallt. Det var något helt annorlunda och fantastiskt, säger Emil Björnström som snabbt lärde känna folk som han fortsatte hålla kontakt med.
– Sen var jag dit en eller två gånger per år. I början mest för att vandra själv, men sen lärde vi känna varandra bättre och de var ett gäng som startade upp ett eget vandringsföretag där. Jag började samarbeta med dem genom att samla ihop grupper från Sverige och så guidade jag tillsammans med mina nepalesiska kompisar de grupperna till Everest base camp.
Emil Björnström bestämde sig för att flytta till Nepal. Han hade kommit in på en utbildning i Nepal för att bli bergsguide på heltid.
Sen kom coronapandemin. Utbildningen ställdes in. Pandemin pågick.
Och pågick.
– Samtidigt började fler och fler bitar falla på plats hemma i Kiruna. Jag träffade en fantastisk Kirunatjej.
Emil träffade Matilda Thyni. De blev kära, flyttade ihop och ska nu bilda familj.
– Det känns helt fantastiskt nu. Ännu en pusselbit som föll på plats hemma i Kiruna.
Jobbar du i vandringsbranschen nu då?
– Nej, jag började jobba på Hjalmar Lundbohmsskolan, både med särskolan och idrott och det känns som att cirkeln sluts lite. För tanken efter gymnasiet var att åka på en resa och sen plugga till idrottslärare. Men sen var det för kul att åka och resa runt i världen, så det pågick nästan i tio år att resa och flänga. Men nu föll det på plats också och jag trivs jättebra på jobbet.
Flickvän, jobb och ny bostad.
– Och så var ytterligare en stor del fotbollen. Jag fick en nytändning där.
Kiruna FF
Björnström har spelat fotboll med Kiruna FF i stort sett hela livet, men har valt långa resor före försäsonger och hård satsning. Men den här gången fanns det inte så mycket annat att göra. Samtidigt gjorde Kiruna FF en nysatsning för att vinna division 3, något laget också lyckades med 2021.
– Jag körde en försäsong för första gången på tio år. För första gången sedan jag var ung satsade jag helhjärtat på fotboll och det var ju två roliga säsonger att göra det på, när vi vann trean och sen gjorde en bra säsong i tvåan. Sen kom jag över det där med Nepalflytten. Men det ska bli jäkligt skönt att få komma tillbaka dit nu och hälsa på mina vänner och vandra där.
Så säger Emil Björnström innan han åker tillbaka till landet som han aldrig flyttade till. Nu ska han vara där i flera veckor, för första gången efter pandemin.
Vad är det du älskar med bergen där?
– Det är sällan jag känner sådan frihet som när jag vandrar där. Jag har vandrat mycket själv och bara gått efter en karta och vetat att det kommer någon by längre fram där gästvänligt folk kan hjälpa en om det behövs. Man vet inte hur länge man ska vara ute egentligen, utan man vandrar bara på och får hjälp efter vägen. Sen är det så otroligt vackert, för det är sådana kontraster. Det finns berg som är åt djungelhållet. Går man någon dag till så kommer floder och djupa dalar. Och till slut är man uppe bland de högsta topparna i världen. Det är en frihetskänsla.
Och sen ska du klättra upp i division 1 med Kiruna FF?
– Haha, vi får väl se. Jag såg att ordföranden (Tommy Stridsman) har gått ut och satt upp ett topp tre-mål. Att få vara med på den klättringen hade kanske varit lika häftigt som att klättra i Nepal.
Emil Björnström har åkt till Nepal igen, för att vandra bland bergstopparna.
Emil Björnström
Alvik-Kiruna FF