I en träningsmatch mot Piteå var olyckan framme för Antti.
– Jag skulle ta emot ett inkast och jag hade en i ryggen som jag skulle vända bort. Då drev jag in mot mitten av planen och så hade jag en i ryggen och en spelare kom in från sidan. Då hamnade jag i mitten och krockade. Jag kände att det hände något konstigt och jag har ju varit med om korsbandsskada tidigare så jag visste direkt att det var något allvarligt, säger Notvikenspelaren.
I september 2016 slet hon av korsbandet när hon spelade i Assi IF. Den då uppsnackade talangen, som hade kallats till flicklandslaget, började då en lång kamp mot sina skador. När det såg ut att bli bättre kom nya bakslag. I maj förra året gjorde hon sin andra operation i högra knäet, då för en meniskskada som upptäcktes under en titthålsoperation.
Efter skadefyllda år med lite speltid i både Assi och Piteå IF bestämde hon sig för att ta ett kliv tillbaka och gå till Notvikens IK DFF för att få ordning på karriären. Men Johanna Antti har haft maximal otur igen.
– Det är väldigt tråkigt. Tanken var att det här skulle bli mitt år efter alla år av skador. Jag har ju fått operera andra knäet två gånger för korsbandet och menisken. Jag tänkte att jag går tillbaka till Notas för att få ett bra år och få tillbaka glädjen – och så sliter jag av andra korsbandet när säsongen knappt har börjat. Det är bara tråkigt.
Den här gången var det vänstra knäet. Det är inte helt fastslaget hur pass skadat korsbandet är, men två experter har konstaterat att säsongen är över och att en operation är nödvändig. Nu väntar förhoppningsvis en så snabb och smärtfri operation som möjligt. Sedan är det rehab.
– Jag vet vilket arbete som ligger framför mig. Det är väldigt mycket träning och jag vet att jag behöver göra det oavsett om jag ska tillbaka till fotbollen eller inte för att bli bra i knäet igen. Det är bara att ställa in sig på det nu och köra på, säger Johanna Antti.
Hon är fortfarande bara 21 år gammal och kan ha många fotbollsår framför sig. Men den här smällen tog hårt.
– Om jag väljer att komma tillbaka till fotbollen efter det här kan jag inte säga nu. Jag får se hur operationen går och sen ska jag sköta min rehab. Jag får ta det här steg för steg och hoppas att det löser sig. Men det känns onödigt att börja hoppas på för mycket redan, när man har hoppats så mycket tidigare och det ändå inte har blivit något.