Det började på 80-talet när den Örnsköldsviksbaserade journalisten Lennart Norgren bytte yrkesbana och landsdel – från skribent i Ångemanland till researrangör i Göteborgsområdet. Intresset för engelsk fotboll hade funnits länge och genom kontakter kunde flera han få flera ligalag att gästa orter i Norrland.
Norrbotten var inte undantaget och under denna era kom Derby, Ipswich, Norwich, Crystal Palace och Arsenal på besök till Luleå.
– Så vi arrangerade 40–50 matcher per år från Trelleborg till Narvik och var som mest 14 personer som jobbade med det. Vi hade Watford i Övik som mötte Anundsjö och ville ha dit ägaren Elton John. Så det fanns någon idé om ett uppträdande med piano men det stämde inte med hans schema. I dag skulle det vara en sensation, säger Norgren.
1989 vann Arsenal ligatiteln efter ett dramatiskt avgörande mot tvåan Liverpool och den sommaren mötte de IFK Luleå som klarade 2–2 mot Englands bästa lag. Marknadschefen Ingemar Ek tog emot lagen men hade tio år senare bytt IFK Luleå mot Bodens BK och fick via kontakten med Lennart Norgren förslag på lag.
– 1999 kom erbjudandet att ta hit Leeds och vi kom överens efter en väldigt kort förhandling. Det var en stor sensation och ungefär som att ta hit en stor artist. Den veckan var min prio att serva lagen så i princip bodde jag på Björknäsvallen eller Skogsvallen, säger Ek.
Leeds hade en storhetstid med flera topplaceringar och en semifinalplats i Champions League två år senare. Managern David O’Leary var spelare när Arsenal mötte Luleå och beskrevs då som en nyckelfigur till att laget valde Boden.
– Jag hade ledare på middag hemma i Bensbyn och det var trevligt. O’Leary var säkert med och vi fick god kontakt. När vi sålde förköp märktes det tidigt att det skulle gå i land och vi gick plus med en halv miljon på varje match.
Över 5 000 åskådare kom men året efter blev det mer än tusen fler när Tottenham gästade, efter önskemål från Ek. Fokus hamnade främst på mittbacken Sol Campbell och yttern David Ginola.
– Vi brukade ha en avslutningsmiddag men Ginola ville inte gå till sängs så tidigt utan övertalade barmästaren på Bodensia att ha öppet längre. Fast då kom managern George Graham ner och stängde baren (skratt). Han kunde vara rätt tuff.
Samma år var Lazio med Sven-Göran Eriksson på gång med ett Luleåbesök som inte blev av. 2001 blev det Charlton som gästade och tidningarna hade uppgifter om att den nyblivne förbundskaptenen Svennis skulle gästa.
– Varje år fick 4–5 förslag där jag tackade nej eftersom de inte var nog publikdragande. Vi hade West Ham och Everton som förslag men av olika anledningar blev det nej. Då var Charlton ett mittenlag med Mathias Svensson och Svennis var väldigt aktuell men kom inte.
VM-sommaren 2002 fick Boden en lyckoträff efter att ha bokat Southampton med Anders Svensson som vilades mot Byske men Boden fick garantier att dragplåstret skulle spela. Mittfältaren var stekhet efter sin frispark mot Argentina och fick skriva drivor av autografer efter att ha spelat en halvlek inför 7 004 åskådare. Fast efteråt beskrevs det som att BBK-mittfältaren David Roberts (med Southampton som moderklubb) överglänste Svensson som anmärkte på att britten kom in med dobbarna först mot honom.
– Jag vill minnas att Ingemar verkligen ville ha dem så med tanke på vårt fina samarbete kunde jag styra det lite. En annan agent försökte få laget på en annan turné med mer pengar men managern Gordon Strachan ska ha lämnat ett ultimatum till deras ordförande om att åka till Boden, säger Norgren.
2003 rapporterades det om att Everton, Chelsea eller Newcastle skulle komma till Boden men det blev i stället Aston Villa med Olof Mellberg och Marcus Allbäck. Mats Halonen hade några dueller med forwarden Dion Dublin och Bodenspelarens kommentar efter var ”Han hade inget driv i steget och stämplade mig i bröstkorgen”. Boden ledde också med två mål innan Villa vände och vann.
7 130 blev publikrekordet och efteråt frågade Ek sig om klubben skulle orka mer samt nämnde den hårdnade konkurrensen. Samma år kunde det faktiskt ha blivit Barcelona som kom till Boden om inte tränaren Louis van Gaal fått kicken under januari.
– Med van Gaal var jag mer eller mindre överens men han sa att vi skulle avvakta till slutet av februari för skriver vi på och jag sparkas kan de ändå bryta det. Nu fick han lämna och det blev inget med det men jag pratade med några i ledningen, säger Norgren.
Annars hade Barcelona kanske kommit till Boden?
– Det är inte omöjligt och vi var överens. Vi funderade på att flyga upp Barcelona och ha laget på en bas någon annanstans. De var i Varberg tidigare så med honom kvar hade det nog blivit Sverige.
Några dagar efter Aston Villa-matchen spelade Barcelona i USA mot Juventus och Milan som nyligen spelat en Champions League-final. Detta blev Ronaldinhos första framträdande i Barcelonatröjan och i laget fanns även Xavi, Carles Puyol, Andres Iniesta och Patrik Andersson.
Sommaren 2004 var Fulham aktuellt men hoppade av och Ek tackade nej till holländska Heerenveen. I stället kunde Leeds bokas men klubben hade kört fast ekonomiskt, laget hade flyttats ned och alla toppspelare hade dragit vidare.
– Leeds var på dekis och hade inte stjärnspelarna längre. Jag var mycket tveksam att ta dem en andra gång men tänkte att de har mycket supportrar och vi fick ekonomi på det, säger Ek.
Bodenanfallaren Robert Lundgren var inte imponerad och sa efter matchen att ”de var stora och starka men inget speciellt bra fotbollslag. De skulle inte ens vinna Superettan”.
– Haha, det är typiskt Robert. Ingen respekt där, säger Ek.
Kanske var det någon slags symbolik i att Brian Deane som gjorde det första målet några minuter in på Premier League-eran också fick avsluta en annan slags era med sitt mål några minuter från slutet mot Boden.
Till 2005 fanns rapporter om att Everton var aktuellt men klubben gav under mars beskedet att de åker till Frankrike. Sedan dess har de utländska storlagen inte synts till i Norrbotten.
– På slutet kände vi att kraven från England blev tuffare och de kunde kräva direktflyg. Då blev det svårt för klubbarna och vi drog ner en del så det blev lite mindre lag som inte lockade på samma sätt. Då blev risken högre för de lokala klubbarna. Men det var kul så länge det varade, säger Norgren.