Tv-puckensuccén var den första norrbottniska vinsten på 37 år.
Per Jensen har tränat flickor och pojkar. Han har drillat lagen för att få fram elitspelare. Nu tänker han om.
– Jag skulle vilja avdramatisera allt, säger han.
Hela upplägget med distriktslagen är en sak som Jensen har tänkt över – och som han inte längre är bekväm med. Och då är 44-åringen ändå distriktsförbundskapten än i dag. I mars ska pojkar 06 gå in i distriktspojkturneringen.
Behövs elitlägret i Halmstad? Behövs ens distriktslagen?
– Jag har hört spelare som tappade all geist när de inte blev uttagna. Där kan vi fundera på värdet av det. Man får säga vad man vill, men det är spelare som blir bortvalda. Sen kan man tycka att "så är livet". Men de kan väl upptäcka livet utan att bli bortvalda i fotboll? För det kommer innebära att det är väldigt många som blir väldigt ledsna och det finns andra sammanhang att upptäcka det i, tycker jag.
Vill du ha kvar distriktslagen?
– Om jag ska vara diplomatisk tycker jag att frågan om varför det ska finnas kan diskuteras. För vem finns det?
Vem tror du att vi gör det för i dag?
– Jag kan inte säga att det är för spelarna. De som säger att vi har länslag för spelarna – jag skulle vilja höra deras argument. Vår bästa spelare i dag kommer inte vara bättre när han är 22 år gammal för att han i mars i år spelar två matcher i länslaget. Däremot kommer nio spelare bli jättebesvikna för att de inte blir uttagna till de matcherna. "Så är livet." Ja, så är livet. Men fotbollen behöver inte vara så, säger Per Jensen.
Diskussionerna blossade upp rejält inom ishockeyn när Norrbotten vann Tv-pucken med tuff matchning i slutspelet. Både i ishockeyn och fotbollen menar Jensen att det går att tänka längre än just i stunden.
– Kommer man bli en NHL-spelare för att man fick spela varenda byte i Tv-pucken? Svar nej. Men man hade kunnat göra väldigt många glada genom att ge fler spelare några byten.
2020 vann Norrbottens pojkar födda 2003 distriktspojkturneringen i fotboll.
– Är de bättre spelare tack vare det? De fick roliga minnen, ja. Men jag tror att de hade roliga minnen före det också.
– Och det är ju ingen hemlighet, även de som spelar i mitt lag, att de som spelar i länslaget är de som har kommit längst fysiskt.
Vad ser du för fördelar med att ha distriktslag?
– Det ger möjlighet att matcha mot bra motstånd, att lära känna nya medspelare, tränare, lära sig att spela fotboll på ett annat sätt. Det finns en massa positiva saker. Men om det överväger konsekvenserna... det kanske gör det, kanske inte. Det finns många som tror stenhårt på länslaget också.
P03:orna vann distriktspojkturneringen, första gången ett pojklag i Norrbotten vinner turneringen.
Per Jensen har inte bara varit involverad i länslaget med 06:orna. Han har tränat IFK Luleås pojklag och har satsat hårt. Laget har inte haft ett enda uppehåll på elva år. De har åkt på läger utomlands flera gånger, varit till Stockholm och spelat matcher och spelat många cuper.
Det har varit länets bästa pojklag i sin ålder och det är många som har velat åka med på det tåget.
Där kommer Fotbollsalliansens regler in. Där måste IFK Luleå säga nej.
Det gjorde man inte med Måns Peterson, som kom från Bergnäsets AIK, som man ansåg sig ha goda orsaker till att ta emot ändå.
I övrigt har man alltid sagt nej, enligt Jensen.
Det kan han ångra.
– Vi har tackat nej till många spelare, från många föreningar. Men när vi ser tillbaka och tänker på alla vi har tackat nej till så kan vi ju se vad som har hänt med dem – de har slutat med fotboll. Kanske hade det varit bättre att ta emot dem. Med alliansen som bakgrund fattade vi rätt beslut, men med facit i hand kan man ju fundera på om det verkligen var rätt, säger han och fortsätter:
– De hade nog spelat vidare i dag.
Enligt alliansens regler ska man tacka nej. Men förstår du inte föräldrar som vill ha sina barn i det de tror är bästa verksamheten?
– Jag förstår föräldradrivet. Sen tycker jag inte att det är rätt. Ibland tror man som förälder att man är viktigare än man är och tror att man kan påverka mer än man faktiskt kan göra, när man faktiskt bara lägger ett ok på barnens axlar.
Du har varit med om tryck från föräldrar?
– Det är väldigt många som tycker till om vilken position barnet ska spela på i specifika matcher, var barnet ska åka och provspela, att det ska åkas runt på camper. Sen kommer länslag, riksläger och en massa NIU-uttagningar. Från en dag till en annan går man från barnfotboll till allvar. Det blir en chock som tränare.
– Psykisk ohälsa har ju eskalerat. Det är unga människor som behöver stöd. I den förändrade omvärlden tror vi att vi stöttar barnen genom att driva på och åka runt och indirekt ställa krav på att "du måste prestera här i Sirius" eller "du måste prestera i Sundsvall".
Per Jensen har varit supertävlingsinriktad.
Det är han inte längre.
– Ju mer jag funderar och ju äldre jag blir, desto färre svar har jag. Men det jag kan konstatera är att jag och många fler ofta glömmer perspektivet: Varför håller vi på? Vad är syftet? Vad är värdet med att vinna Piteå Summer Games som tioåring? Vad är värdet att komma tvåa i SM i basket när man går årskurs 7 och när ingen av dessa spelar basket när de är 20 år gamla? Vad är värdet av att träna hårt, forcera och ha hög kravställning? Jag ifrågasätter mycket.
Att räkna resultat och ha tabeller?
– Där har jag också backat helt. Så fort det kommer på tal deltar jag gärna i den diskussionen. Både flickor 02 och pojkar 06 som jag har haft kommer vara på samma plats i livet oavsett om de har spelat med tabeller eller inte. De kommer inte vara mer karriärister när de är 35 för att de tävlade om en pokal just den där helgen i nattcupen i Sunderbyn. Det kommer inte att avgöra deras personligheter. De kommer tävla och räkna resultat ändå och i dag ser jag det som positivt att inte ha tabeller.
– Samhället och psykiska ohälsan, som jag varit med om att upptäcka, i ungdomsidrotten får en att fundera på för vem och varför vi finns till. Det är i grund och botten inte för att skapa elitidrottsmän, det är faktiskt för att skapa ett gott samhälle. Det låter klyschigt, men ju äldre man blir så inser man vikten av det.
Körde ni för hårt med P06:orna?
– Man ska också vara snäll med sig själv. Vi är enda 06-laget kvar i Luleå, vi är fortfarande många spelare och vi har uppenbarligen gjort något väldigt gott som gjort att spelare har trivts och haft roligt. Men jag kan ställa mig frågan: Hade vi kunnat vara fler?
– Jag hade gjort väldigt mycket annorlunda i dag. Jag hade haft mer lek och avdramatiserat mer.
Måns Peterson har gått till AIK, Isak Drugge till GIF Sundsvall och Melvin Nilsson räknas som en stor talang som i år har gjort en övergång till Notviken i division 2. Per Jensens gäng har skickat vidare spelare. Och det var målet. I alla fall då.
– Vad är det att lyckas? För några år sedan hade jag sagt att det är få fram en Måns, en Isak och en Melvin. I dag skulle jag att när jag möter de här spelarna på Storgatan när de är 35 år så skulle jag vilja att de kommer fram till mig och ger mig en kram. Då har jag lyckats. Istället för att de ska se mig på Storgatan och gå en omväg för att de blev bortvalda av mig.
Per Jensen omvärderar allt. I en lång intervju pratar han nu om sina nya filosofier för ungdomsidrotten.