Du var där.
Jag var där.
Halva Piteå (nåja) var där.
Så synd att Piteå IF inte var det när matchen började.
Det tog 90 sekunder sedan låg Piteås Fatih Ikidi knockad på backen.
Det var en bild över mer än en sekvens. Det var en målning av matchen.
Ikidi hade haft det skönare genom att inte resa sig upp. För överkörningen bara fortsatte.
Piteå som vunnit sina dueller i match efter match hann nu aldrig in till några närkamper att vinna.
Mot skickliga motståndare är det då svårt att prestera. Mot seriens bästa anfallstrio och svensk fotbolls blivande superstjärna en dödssynd.
Häcken pungade ut en rekordmiljon för att köpa Rosa Kafadji. Piteås spelare får ta inträde på Pite havsbad. Någon gång skulle väl ändå gapet i ekonomiska resurser göra skillnad i den här serien. Nu var tiden inne. Det blir inte tydligare än så här.
Piteås ledord har alltid varit tillsammans. Första 30 minuterna agerade spelarna som inslängda i ett mörkt rum med hörselkåpor för öronen. Det var allt annat än tillsammans. Likt isolerade öar med en svärm bålgetingar runt omkring sig försökte Piteås spelare täcka ytor och vinna dueller. Det blev varken det ena eller det andra.
Nervositet eller bara ett så skickligt motstånd? Kanske var anledningarna båda.
Viljan fanns, men skillnaden i klass var tydlig.
Det var en serieledare som blev överkört första halvtimmen.
Sedan vann Fanny Andersson någon duell på mittplan. Piteå kom närmare varandra, tätare på motståndarna.
Det löste inte knutarna men det stoppade andnöden.
Med vinden i ryggen och två måls underläge fanns ändå på pappret en teoretisk chans till poäng.
Vi har sett sådana vändningar förut.
Men det här var ett för högpresterande Häcken som aldrig sattes under tillräcklig press. Piteå missade en del passningar här, tajmade fel där och fick aldrig kuggarna att gå in i varandra.
Utan att skapa en vettig målchans är det svårt att vinna.
Stellan Carlsson fick följa slutet från läktaren och det var väl någon sorts bildlig symbolik i det. PIF fick följa den här matchen från sidan.
Men är det här slutet för Piteå IF som topplag?
Inte alls.
Förväntningarna måste vara rimliga. Kraven utifrån förutsättningarna. PIF har aldrig varit någon guldfavorit den här säsongen. Inte igår, inte i dag.
Men laget har tillräckliga kvalitéer för att utmana alla i den här serien. Det har inte förändrats.
Förlusterna är färre, poängen fler än efter tio omgångar guldsäsongen 2018.
När Piteå får spela på sina villkor finns alltid chansen.
Ett PIF som ger bort en halvtimme har det sällan. Det här är ingen spräck ballong. Det är ett förlorat tillfälle mot ett motstånd som visade sig vara så mycket skickligare här och nu.
Öl och partytält. Musiken dånar över LF Arena.
Men Piteå får dansa och le en annan gång.