"Med vår utbildning ska spelarna vidare"

Arcushallen, en onsdag i november. I ett hörn står en man och jonglerar – cirkussättet, inte fotbollssättet – med sju bollar. En tredjedel av konstgräsmattan är uppriven för att lämna plats åt någon slags mässa. På resterande två tredjedelar tränar IFK Luleås U19-lag.

– Det är ju ingen fotbollsarena, det här. Det är en multiarena där man också kan spela fotboll. Ibland, säger Andreas Johansson och suckar.

– Det är Luleåfotbollens moment 22. Jag misstänker att det varit annorlunda om vi haft ett elitlag här – men vi kommer knappast att få ett elitlag om vi inte kan träna ordentligt. Då är det också svårt för oss att ställa några krav.

Andreas Johansson vet vad som behövs för att skapa spelare för allsvenskan. Under tre års tid har han varit assisterande till Stellan Carlsson i damallsvenska Piteå. Under hans sista säsong tog laget för första gången en topp tre-placering i landets högsta serie. Men den här säsongen ville han slippa pendlandet, få lite mer tid för familjen, nu jobbar han på fotbollsgymnasiet samtidigt som han är en av ledarna i IFK Luleås nystartade ungdomsakademi.

– Om det finns något att lära av Piteå? Skojar du? Massor, säger Johansson.

– Absolut. Extremt mycket. Jag har varit inne i det, jag kanske är partisk, men jag upplever att det är för få som tittar på deras verksamhet och lär sig saker.

IFK Luleås akademi innehåller tre ungdomslag – U19, U17 samt U16 – men tanken är att det ska vara väldigt fria spjäll mellan dem. Utifrån personlig utveckling, både fotbollsmässig, fysisk och mental, ska spelarna kunna vandra mellan lagen i ett försök att nivåanpassa träning och matcher för individen.

– Normalt har vi tre sextonåringar med här. Det är jävla fina fotbollsspelare – men de är små. Det är så det ska vara i utvecklingslag, fotbollsprocessen följer inte nödvändigtvis ålderskurvan. Vissa är långt fram i tidig ålder, då ska man få utmaningar utan att behöva utsättas för 30-åringar som plöjer omkring på planen, säger Johansson.

I fjol spelade IFK:s U19-lag i division IV, där man slutade tvåa efter Ohtanajärvi/Aapua. Någon juniorserie existerar inte i norra Sverige och det är långt ifrån en optimal situation, enligt Johansson. Nu jobbar IFK Luleå tillsammans med förbund och andra klubbar för att få igång en, men fram till det lyckats gäller det att hitta rätt sätt att träna.

– Vi har jobbat otroligt mycket för att få ihop det, hitta formerna för hur vi ska arbeta. Vi har suttit en grupp och försökt förfina idén. Hur ska det se ut? Vilka värderingar ska det bygga på? Vad ska IFK Luleå lägga in? Hur ska föreningen arbeta? Det har varit ganska många lösa boliner. Dessutom kom det in en ny styrelse som också ville sätta sin agenda, säger han.

– De har tagit bra beslut för framtiden. För mig var de nödvändiga för att jag ska känna att jag vill vara kvar i verksamheten. De ska ju satsa på det här.

Två platser i a-lagstruppen ska vara vikta åt U19-spelare, som ska träna med seniorerna på ett roterande schema utifrån form och belastning. Assisterande a-lagstränaren Kenth Wärja ska också sitta med i akademiens styrgrupp, vilket borgar för ett tätt samarbete.

– Jag har besökt akademier i England, Tyskland och även här i Sverige. Jag har tittat väldigt noggrant på IFK Norrköpings akademi, eftersom jag har en familjekoppling dit. En av de saker som jag lärt mig, utifrån min utbildning och mina erfarenheter, är att belastningen på spelarna måste vara bra. Jag tror att vi bränt ljuset i båda ändarna för många av spelarna som gått fotbollsgymnasiet, säger Johansson.

– Det har varit tre förmiddagsträningar i veckan, fem pass på kvällarna med klubblaget, sen har det varit löp-pass och annan fysträning på det. När de blivit 19 har de varit less. Kör du minst åtta pass i veckan från du är 16 till du är 19 så kommer du inte att orka – mentalt.

– Vi tränar tre eftermiddagspass. That´s it. Vi har nästan alla spelare på lokala fotbollsgymnasiet och där tränar de tre förmiddagspass. Vi har varit jäkligt noga med att våra träningstider ligger här, runt fyra på eftermiddagen, också av en jävligt enkel anledning: De ska ha tid över till annat.

– De ska hinna med kompisar, flick- eller pojkvänner, skolan och att återhämta sig mellan passen. De ska inte komma till träningen och känna att ”jag har egentligen inte tid med det här”. Men – och det här är det viktiga, det som definierar vår verksamhet – till de här passen ska man vara extremt förberedd.

– Nej. Det går inte. Vi jobbar bara med helheten, med spel i olika former, utifrån vår modell. Det kräver stor mental kapacitet, att man är beredd att ta in instruktionerna och bearbeta dem. Vi har inte haft ett enda löp-pass, det handlar bara om extremt hög intensitet och att utveckla alla delar av spelet. Det tror jag är viktigt, när man tittar på andra lag så är det ganska få som jobbar på det sättet.

– Precis. Det är viktigt att betona. Vi utbildar inte spelare för division II. Visst ska vi ha ett bra a-lag, visst ska vi slussa spelare via det – men med vår utbildning ska spelarna vidare. Vi är inte nöjd med fjärdedivisionen, klart att vi vill göra det bättre, men vårt mål är att skapa spelare som är så pass bra att de bara kan studsa vidare. Till superettan, allsvenskan eller Europa. De ska ha utbildningsnivå för att ta sig vidare.

– Helt ärligt – spelarna har varit fantastiska. Vi har ställt höga krav och de har svarat upp mot dem. Vi har kanske gjort sex-sju dåliga träningar av 150 stycken i år. Då blir man bättre.

– Även om den ser dyster ut vid första anblicken tycker jag att det finns hopp. Kan det här leda till att vi satsar mer på våra unga spelare kommer det att bli bra i framtiden.

Men med akademien kommer också svårigheter. IFK Luleå kommer sannolikt aldrig att kunna bli självförsörjande på spelare till sina juniorlag, vilket innebär att måste värva ungdomar från andra klubbar i närområdet. Det kan tas emot på olika sätt – och alla är inte glada över att skicka iväg sina mest talangfulla ungdomar till en annan klubb.

– Jag vet att det finns massiv kritik mot hur IFK Luleå skött sin verksamhet tidigare, föreningen har ju försökt med det här tidigare men inte riktigt klarat av det. Nu finns det ett tydligt beslut från styrelsen, en tydlig plan och en strategi för hur vi ska jobba. Jag kan förstå om folk är skeptiska – jag hoppas bara att man klarar att vara nyfikna också, säger Johansson.

– Det finns enormt mycket resurser kopplat till den här akademien och jag är beredd att påstå att man får åka ganska långt söder om Sundsvall för att hitta den utbildningsnivå och erfarenhet som vi har på våra instruktörer. Det finns så jävulskt mycket bra grejer som är på väg att hända med fotbollen i Luleå nu – det gäller bara att orka hålla i det.

Träningen är över och Lars ”Brolla” Svensson, en annan av ledarna i akademin, kommer förbi och skakar hand. Han var tränare när Boden var i superettan, sist Norrbotten hade ett herrlag i någon av landets två högsta divisioner. Det var drygt tolv år sedan BBK åkte ur och Andreas Johansson misstänker att länet tappat något på vägen.

– Vår kultur kopplad till elitfotboll på herrsidan är obefintlig. Den har försvunnit. Det är så otroligt få som vet vad som krävs för att bli allsvensk spelare. Vad krävs av spelaren, vad krävs av utbildningen, vad krävs av ledarna? Åker man söderut och tittar på träningar är det uppenbart att det nästan bedrivs en annan sport än här. Vi måste hitta vägar tillbaka.

Den vägen, hävdar Johansson, går bland annat genom att hitta de goda exempel som finns i närområdet.

– Titta på spelarna i Piteå – de är superproffs. De förbereder sig, de följer matchplanen, de är lojala, de håller en hög träningsmängd och framför allt intensitet. Det har jag tagit med mig hit och jag tycker vi fått bra utdelning.

– Det är en jävla fördel. Vi vågar titta på hur elitfotboll bedrivs, inte på utövarnas kön. Det finns grymma förebilder i Piteås damlag. Kan vi bygga upp en kultur här som liknar deras har vi nått jävligt långt.