Det blev passande nog en Luleåkille som frälste IFK Luleå i kvalmatcherna mot Karlberg. Anton Andersson gjorde båda IFK:s mål i den avgörande hemmamatchen och säkrade därrmed klubbens kontrakt i division 1.
– Det är sjukt speciellt. Jag har gjort sju säsonger här och tre som junior så jag har ju tio säsonger i klubben. Jag har ju både mitt hjärta här och i Luleå SK som är min moderförening. Hjärtat bankar lika hårt för båda så det är något speciellt för mig. Det känns helt fantastiskt. Att "Sebbe" (Sandlund) fick ta oss till kvalet där med sitt mål i slutet och hela Arcus exploderade. Vilken avslutning på säsong det blev, säger Anton Andersson.
Efter matchen lyfte han ödmjukt fram lagkamraterna och ledarna istället för sin egen insats i de två kvalmatcherna.
– Hela truppen ska känna sig som hjältar. Vi har gjort det sjukt bra, vi har varit uträknade av många så det känns otroligt bra. Vi har ju trott på det själv men jag tror inte att det är så många andra som trott på det.
– Alla har gjort precis allt för att vi ska klara det här. Även de vid sidan som tränare, ledar, massörer och alla runtomkring.
Framtiden är oviss för 29-åringen som står i valet och kvalet om han ska fortsätta satsa på fotbollen eller om han ska satsa på familjen och lägga av. Om han väljer att fortsätta är IFK Luleå det enda alternativet.
– Vi har pratat litegrann men jag har två barn och jobb. Tjejen pluggar och jobbar så vi får se hur det blir. Vi tar det ett år i taget, hon får ju dra ett sjukt tungt lass och jag är stört tacksam för allt hon gör. Jag menar, jag är ju borta från åtta på morgonen till sju på kvällen fyra-fem gånger i veckan. Det blir ett gemensamt beslut där som vi får diskutera.
Att trappa ner fotbollssatsningen är i nuläget inget alternativ.
– Som jag känner nu är det IFK eller ingenting alls. Men vi får se, det är inte kul att spela om man inte gör det helhjärtat. Jag har svårt att göra någonting halvhjärtat.
Har du känt så någon gång under denna säsong?
– Nog är det tufft, vi har ju knappt vunnit en bortamatch. Och att sitta på Arlanda en hel söndag, då längtar du bara hem till familjen. Det är ju det tuffaste, framförallt när du förlorar så suger ju livet rätt så hårt, säger han och skrattar.
– Det är det som är tufft när du offrar en hel söndag och ganska stor del av lördagen. Du kan inte göra något vid sidan om heller utan det blir fotboll, jobb och familj. Vi får se hur länge man orkar men det är sjukt kul med fotboll när det bjuds på sådana här matcher och tillställningar, säger Andersson.