Hon har spelat fjorton år i landslaget, tio av dem som lagkapten, och har aldrig varit sen att ta kampen för en mer jämställd fotbollsvärld. Det går inte att överskatta Caroline Segers betydelse för svensk damfotboll och inte heller hennes förmåga att på uppstuds leverera konkreta, genomtänkta svar på stora frågor.
Som på denna, på fredagens presskonferens, dagen före Segers 200:e landskamp i fotboll: Vad hoppas du att du lämnar för avtryck som spelare, som symbol och som kapten?
– Vad hoppas jag? Jag hoppas att jag har inspirerat den yngre generationen. Jag hoppas att jag har varit och kommer att vara en fantastisk förebild. Jag hoppas att jag också har gjort avtryck på så sätt att jag har tagit damfotbollen framåt, både i Sverige och i världen. Vad hoppas jag mer? Jag hoppas att unga tjejer där ute, främst i Sverige, förstår att med tanke på hur länge jag har varit med och hur lång karriär jag har haft, att de växer upp och ser att det är fullt möjligt att gå långt. Trots att man behöver ta sig igenom, jag ska försöka att inte svära … väldigt … många hinder under sin karriär, både på och utanför planen.
Med stolthet och ära i kroppen vill Seger nu leda Sverige till ett VM-brons i fotboll. Att hon gör sin sista VM-match (med största sannolikhet) och sin 200:e landskamp (definitivt) tillåter hon sig inte att tänka på (nästan).
– Det går inte att vara helt kylig och känna ”det känns inte att det är sista matchen”. Men jag tycker att jag har varit duktig på att vara här och nu och fokuserat på det som är viktigt. Det är inte viktigt att jag gör min 200:e landskamp eller att det är min sista VM-landskamp. Det som är viktigt, det är att få hem det här bronset, säger Caroline Seger.
– Och vad som komma skall efter den här turneringen... nu vill jag bara lägga allt fokus på i morgon. Sedan får vi se hur det känns efter VM.
Hon erkänner ändå att hon tillsammans med Nilla Fischer, som också gör sin sista VM-match på lördagen, har tillåtit sig sörja slutet på en era.
– Vi hade ett litet moment, jag och Fischer, då vi kände att det var okej att tycka synd om oss själva när vi gjorde vår sista VM-träning. Så det finns ju såklart. Men vi är här för ett jobb och det jobbet är prio i morgon.
34-åringen gjorde sin första A-landskamp 2005 genom ett inhopp mot Tyskland i Algarve Cup. På lördag gör hon sin 200:e, och ingen är gladare för det än Sveriges förbundskapten Peter Gerhardsson.
– Jag hade hoppats att det hade varit hennes sjunde landskamp så att hon hade 193 kvar. Såpass bra är hon. Men jag vet inte hur man ska kommentera 200 landskamper, det är enormt mycket, säger Gerhardsson. (Nice, TT:s utsända)