I måndags valde Daniel Kalén att, precis som huvudtränaren Tomas Eriksson, hoppa av sitt uppdrag.
Om Eriksson hade valt att stanna hade Kalén också gjort det.
– När jag gick in för ett år sedan ville vi bygga med långsiktighet och skrev därför treårsavtal med Tomas. Men när han lämnade kändes det som "ska vi börja om igen?". Då är det bättre att ta in någon annan som har energin till det, säger Daniel Kalén.
Vid sidan av sin roll som sportchef för IFK Luleås A-lag har Daniel Kalén också skött sitt civila jobb. Han menar att tomrummet efter fotbollen kommer bli lätt att fylla med familjetid.
– Det har kommit några förfrågningar söderut som jag har tackat nej till. Jag och familjen trivs bra här.
Är du mest intresserad av en sportchefs- eller tränarroll den dag du återvänder till fotbollen?
– Kan nog vara både och. Däremot har tränare inte varit aktuellt sista åren när man har haft så mycket med familjen.
Det är andra gången som Daniel Kalén lämnar som sportchef i IFK Luleå. Första gången var 2017 då ekonomin var kärv och klubben valde att säga upp hans roll. Han upplever att dialogen med styrelsen den här gången har varit positiv, men att det finns lärdomar att dra.
– Det jag har framfört till styrelsen är att det skulle ha gått mycket snabbare. Vi hade kunnat klara av det under första veckan som det dök upp. Om man ser det ur ett klubbperspektiv är det jävligt tråkigt att två personer i ledande roller ska lämna. Det är ett misslyckande.