Hon har omnämnts som en av Norrbottens allra största fotbollstalanger efter spel i både elitettan och landslaget i futsal.
Men i somras tog Moa Öhman beslutet och lämnade tryggheten i Kalix och Sverige för att istället flytta 7801 kilometer västerut till South Alabama, Mobile.
Ett beslut hon inte ångrar.
– Jag trivdes jättebra i Assi och har alla mina vänner här men jag ville se vad jag kan göra själv och var jag kan ta mig på egen hand, säger Moa Öhman när Sporten pratar med henne under hembesöket i Kalix.
Men det var inte givet att det skulle bli.
– Det blev en sista-minuten grej när jag kom i kontakt med en agent i början av förra året som berättade om upplägget. Jag tyckte det lät intressant så vi gjorde en highlights-video och skickade ut den.
En rad erbjudanden kom och efter att valet fallit på South Alabama Jaguars var hon i augusti på väg med flyget dit. Nu, drygt fyra månader senare, är hon hemma och märker skillnad från när hon drog i väg.
– Man får lära sig väldigt mycket om hur man fungerar när man får ta vara på sig själv, säger hon och fortsätter.
– Jag har skaffat mig egna rutiner och har upptäckt hur kul jag tycker det är att träffa nya människor och uppleva andra kulturer.
En av de nya vännerna hon fått är hennes rumskamrat Helene Schjelderup. En norska som tillhört både Umeå IK och Norges ungdomslandslag. En kompis och en trygghet på många sätt.
– Vi har blivit jättenära vänner och kan prata om allt. Sen är det också skönt att kunna prata svenska med henne. Det har nog tagit bort en del av min hemlängtan.
När det gäller fotbollen är forwarden också väldigt positiv. Men hon ser skillnader i spelet.
– Det är en annan fotboll i USA. I Sverige är det mycket strategiskt och man spelare mer som ett lag. Där borta är det mer individuellt fokus. Där har jag fått träna och fokusera mer på mig som spelare individuellt i både träning och match.
De personliga förutsättningarna var också något som påverkade valet att våga flytta.
– Förutsättningarna är i allmänhet på helt en annan nivå här. Vi har tre olika gym och vi har tre olika planer som vi tränar på. Är det dåligt väder med åska eller regn, vilket det är rätt ofta där, så går vi in i inomhushallen och tränar inne på konstgräset.
Men även om mycket var bra direkt så var inte allt positivt till en början. Det varma klimatet krävde en omställning.
– I början hade jag jättemycket problem på träningarna och kunde knappt andas i den varma tjocka luften. Jag fick lära mig att dricka mycket vatten och vitamindrycker så att jag inte svimmade, säger Öhman och berättar vidare hur hon var nära att svimma direkt i början.
– Jag fick värmeslag och kramp i mina händer samtidigt som fötterna domnade bort. Det var lite dåligt planerat att jag spelade min första match under den varmaste tiden på dagen och under den varmaste perioden på året. Framförallt när jag inte van vid allting, berättar Öhman.
Nu är hon dock van med värmen och längtar tillbaka till den istället.
– Här hemma så fryser jag bara. Jag fryser fortfarande och då har jag varit här i över två veckor, säger hon och skrattar.
Nu sticker hon tillbaka över Atlanten för nästa termin men hur många terminer det blir är ännu oklart.
– Nu blir det fyra månader till sen får jag se om jag fortsätter efter det. Jag får som längst vara där i fyra år, det är max oavsett, säger hon men kommer samtidigt på.
– Om jag inte gifter mig med någon där då vill säga.
Men det är inget som är planerat?
– Nej, haha. Inte som det ser ut nu.