Fjolårets satsning på norrmannen Odd-Karl Stangnes som tränare i IFK Luleå blev inte lyckosam. Efter att laget misslyckats med att ta sig upp till division 1 fick Stangnes inte fortsatt förtroende.
Inför årets säsong hämtades Ben Hanley in som ny huvudtränare på heltid. Engelsmannen sonderade terrängen ute i Europa och värvade in hela åtta spelare med utländsk härkomst.
Med andra ord, det saknas inte ekonomiska muskler i IFK Luleå. Satsningen för att nå uppåt i seriesystemet är total. Det i sig är en bra sak.
Men när vi nu är nio omgångar in i division 2 så måste frågan ställas om IFK Luleås satsning på importspelare är rätt väg att gå? Rent sportsligt verkar det inte så.
Efter att ha imponerat i svenska cupen mot allsvenskt motstånd i våras andades det optimism i kamratföreningen. Med all rätt. Det såg strukturerat ut och Ben Hanley fick ihop försvarsspel och hårt jobb på ett lysande sätt.
Men försvarsspel är en sak, det kan de flesta lagen spela. Anfallsspel – det är en helt annan sak.
Jag vill inte förringa någon förening.
Men.
1–1 mot Storfors. 2–2 mot Notviken. 0–1 mot Bergnäset.
Det är tre resultat som inte ska vara möjliga om vi jämför respektive förenings budget. Okej om det sker en plump, det kan hända alla lag, det är ju ändå idrott vi snackar om.
Men tre plumpar, då är det ingen slump.
Visst, IFK Luleå borde haft ledningen i paus mot Bergnäset. Chanser saknades inte och bland annat fick vi se årets räddning, när Gustav Stålnacke stod för en monsterräddning på William Olaussons frispark. Ni som har läst om Gordon Stewart i serietidningen Buster, ni vet vad jag pratar om.
Stålnackes räddning var helt sjuk.
Men i andra halvlek skapade IFK Luleå egentligen inte en enda klar målchans. I stället var det Bergnäset som skapade. Med sex minuter kvar kom också segermålet.
Ett skadedrabbat Baik, med ett ihopplock av några före detta IFK Luleå-spelare som gjort en omstart, två Sandbergsbröder och en målvakt från Luleå SK som åkte ur division 3 förra säsongen och ett gäng andra spelare som hamnat i klubben för en nytändning.
Det i jämförelse med ett IFK Luleå med en backlinje med idel rutin från division 1 och framför dem invärvade "pulver" som plockats hit för att vinna matcher åt IFK Luleå för avancemang till ettan.
Nu placerar sig IFK Luleå på femte plats i tabellen. Åtta poäng efter serieledaren Team TG, sju poäng efter tvåan Friska Viljor och fem poäng efter trean Skellefteå.
Räknar jag bort IFK Luleå redan nu?
Nej.
Läget är dock prekärt och fortsättningsvis krävs det trepoängare i stort sett hela vägen in om det ska bli uppflyttning.
Men det är inte mycket som talar för det. För den dyra spelartruppen har ju hittills inte lyckats få kvartersgängen Bergnäset, Storfors och Notviken på fall.
Det som är positivt i IFK Luleå är att det kommer starka årgångar underifrån. IFK Luleå Akademi har något på gång i division 3, P17-laget kryllar av talanger och även i yngre årgångar ser det ljust ut.
Den självklara frågan blir dock, kommer dessa ynglingar få chansen när de väl kommer upp i ålder, eller kommer IFK Luleå fortsätta att värva in utländska importer för att försöka nå framgång?
Det som står helt klart, det är att IFK Luleå måste höja sig massvis för att det inte ska bli en mellanmjölksäsong.