Örjan Pääjärvi, 51 år.
Vi kör norrut från Svanstein på riksväg 99. På höger sida flyter pampiga Torneävlen fram men vi har fullt upp med att spana åt vänsterhållet för att hitta rätt avfart. Vi ska nämligen besöka Örjan Pääjärvi. 51-åringen, som spelat fotboll i klubbar som IFK Luleå, Notvikens IK, Alviks IK, Lira BK, Piteå IF, Assi IF, Ohtana/Aapua Ff, Pol/Svanstein FF, Pello IF och Olkamangi IF.
Till slut hittar vi rätt avfart och svänger vänster. Vi kör uppför en backe och helt plötsligt öppnar sig landskapet och vi ser både hus, en ladugård, en traktor och en gigantisk häst. Vi hör hundar skälla och det råder ingen tvekan om att vi har hittat rätt. Det är en bondgård vi har kommit till.
Örjan Pääjärvi möter upp. Men det är inte den vanliga Pääjärvi som kommer mot oss. Fotbollskläderna med sina klubbmärken är borta och i stället spatserar han runt på sina domäner med vägverketorangea arbetsbyxor.
Hur kommer det sig att det blev så här?
– Jag hade jobbat i skolvärlden under en lång tid och kände att jag måste göra något annat. Alla runt om sa att det inte skulle gå och då blev det lite att jag minsann skulle visa dem, säger Örjan Pääjärvi och fortsätter:
– Jag tänkte att jag ger det här några år och så länge det känns kul är det bara att köra på.
Sagt och gjort. Han lämnade skoljobbet och satte igång med att förbereda gården, både ladugården och maskinparken. Sedan var det dags att sätta igång verksamheten och då vände Pääjärvi blicken till fjälls.
– Jag köpte fjällkor. Och även då sa alla runt omkring att det inte heller var en bra idé eftersom de mjölkar så lite och ger så lite kött. Men fjällkor är friska och framförallt billiga att köpa, säger han.
Miljön runt gårde i byn Kassa påmminer inte så lite om barnen i Bullerbyn. Örjan Pääjärvi är en av få som håller igång med bondgård i Tornedalen.
Han inledde med att köpa tio fjällkor. Nu, nästan tre år senare, ståtar bondgården med över 30 djur. Allt från kalvar, tjurar och kor. För närvarande är det 17 mjölkkor som ska ge familjen levebröd. Örjan Pääjärvis fru jobbar dock som lärare i Pajala och har en aningen säkrare inkomst än sin man.
Men allt var inte helt nytt för honom.
– Jag är ju uppvuxen på gården. Höbärgning och sådant tvingade farsan mig att hålla på med när jag var grabb även fast jag vill göra annat, men han behövde ju hjälp, säger Pääjärvi.
Pääjärvis pappa gick bort 2010 och har inte kunnat se sin sons bedrifter med bondgården, men mamman är pigg och har bidragit med viktig kunskap.
– Det är hon som har lärt mig att mjölka och lite annat, så utan det hade det varit svårt. Sedan har jag andra släktingar som har haft jordbruk och bondgård som jag har kunnat ringa. Det är skönt att jag har några som jag kan bolla idéer med.
Örjan Pääjärvi visar stolt upp sin Lamborghini-traktor. det finns en rolig kuriosa runt den traktorn som ni kan ta del av i faktarutan.
Att han har en fotbollsbakgrund går inte att ta miste på. Både med tävlingsinstinkten men också med hur han jämför saker och ting.
– Jag är ju nybörjare på det här, typ som en division 6-spelare.
Kan du relatera till idrotten i det här nya livet?
– Ja. Det här med att man har en tydlig målbild och något att jobba mot. Det gäller att ha en målsättning och en bild framför sig var man ska, både inom fotbollen och som bonde.
Det har inte varit en spikrak bonderesa för Pääjärvi. Mer än en gång har känslan "vad har jag gett mig in på?" infunnit sig.
– Ja, en massa gånger. Nu har jag också lite dåligt i höften och känner mig som en gammal dieselbil, det är säkert från fotbollen det kommer.
Örjan Pääjärvi har spelat i klubbarna IFK Luleå, Notvikens IK, Alviks IK, Lira BK, Piteå IF, Assi IF, Ohtana/Aapua Ff, Pol/Svanstein FF, Pello IF och Olkamangi IF under sin långa karriär.
Pääjärvi lämnade familjegården i Kassa som 17-åring. Flyttlasset gick ner till kusten och Luleå. Anledningen till flytten var att IFK Luleå hade fått upp ögonen för honom under ett Lilla-VM där Pääjärvi spelade för Pello IF i mitten av 80-talet.
1987, 1988 och 1989 spelade den hårt jobbande mittfältaren eller vänsterbacken för IFK Luleå. Ett IFK Luleå som under den tiden var ett stabilt mittenlag i division 1 norra, som på den tiden var den näst högsta serien under allsvenskan. 1989 slutade IFK Luleå på en sjätteplats i tabellen endast 6 poäng bakom seriesegraren Hammarby som tog den allsvenska platsen.
– Sedan blev det tre säsonger i Notas, två i Alvik, en i Lira och fyra i Assi. Sedan bar det av till Piteå och där trivdes jag väldigt bra under mina fem år, säger Pääjärvi.
När Sporten träffar Örjan Pääjärvi vid bondgården i Kassa pratar han både om fotboll och bondelivet.
Sedan bar det iväg hemåt. Barnen började kom upp i skolåldern och familjen köpte ett hus i Pajala. Fotbollskarriären fortsatte i Tornedalen med klubbadresser som Pol/Svansteins FF och framförallt Ohtana/Aapua FF.
I Ohtana/Aapua var han först spelande tränare under en period innan helt gick över att endast träna laget. Den sista säsongen som tränare var säsongen 2018. Då hade han fört upp laget till division 3 och där slutade Ohtana/Aapua på en sjätteplats som nykomling.
Inne i ladugården är det varmt, mörkt, fuktigt och fullbelamrat med över 30 djur totalt. Pääjärvi spenderar vissa arbetsdagr upp till tio timmar där inne.
Sedan var det full satsning på fjällkorna hemma på bondgården som gällde.
– Ja, jag triggas av att slå ur underläge och kör med små resurser. Det är klart att det är slitsamt och jag vet inte hur länge jag kommer hålla på, men jag gillar känslan att jag verkligen har gjort det här.
Vad är den största utmaningen med bondelivet?
– Ladugården är ganska gammal och saker gör sönder. Då måste jag försöka hitta ersättningsprylar för jag kan inte köpa allt nytt eftersom det är svindyrt. Så den stora utmaningen är att reparera grejer och det tar lång tid innan reservdelarna kommer på plats hit upp.
Hur ser det ut rent ekonomiskt?
– Det är också en utmaning. Det gäller att försöka ha så få utgifter som möjligt. Men jag var tvungen att skaffa mig en traktor. Men skulle det inte finnas EU-stöd så skulle det inte finnas några småbönder.
I dagsläget får Örjan Pääjärvi 3,04 kronor per kilo mjölk som hans fjällkor producerar. I år räknar han med en produktion på ungefär 90 000 kilo mjölk.
– Mjölken täcker nästan utgifterna men inte riktigt. Det ska ju köpas diesel, foder, el och allt annat.
Fjällkorna beöver ständig omsorg. Totalt räknar Örjan Pääjärvi med 90 000 kilo mjölk i produktion det här året.
Att bondelivet är ett hårt, det råder det ingen tvekan om.
– Jag har inte haft en ledig dag sedan jag började för tre år sedan. Ofta blir det tiotimmarspass inne i ladugården men ibland blir det också bra dagar, det är ju ganska fritt. Men jag har ingen avbytare, säger han.
Har du ett slutmål?
– Det har jag. Jag kommer inte bygga ut utan är nöjd med de 17–18 mjölkkor jag har. Nu ska jag se hur det kan bära sig. Men jag skulle vilja ha solpaneler på ladugårdstaket och göra det så miljövänligt som möjligt. Sedan måste jag hitta en väg att gå med de djur som blir tjurar och kalvar, säger Örjan Pääjärvi, mjölkbonden som gjorde sin A-lagsdebut i fotboll som 13-åring i Olkamangi IF 1983.