Klara Andersson sprang för sig själv under första historiska träningen med Baik Luleå. Hon hoppas vara med ordentligt på träningarna i januari.
Det är en bit in i passet på måndagskvällen i Arcushallen i Luleå när vi träffar Klara Andersson som springer bredvid träningen.
Hon spelade i Luleå Fotboll förra säsongen. Nu dras hon med en skada på det inre ledbandet i ena knäet och småtittar på den första historiska träningen där spelarna från Baik och Luleå Fotboll nu blir lagkamrater.
– Det ska bli spännande att se hur det blir. Det är kul att jag är med från sidan i alla fall, säger hon.
Johansson hoppas kunna få träna fotboll på riktigt i januari och precis som många andra blev sammanslagningen en nyhetsbomb för henne.
– Det var verkligen en bomb. Vi hade inte hört någonting innan. Men nu har man hunnit smälta det.
Vad känner du nu?
– Det känns bra. Jag tror att det kan bli väldigt bra. Om alla tjejer är med på det tror jag verkligen att det kan bli någonting.
Finns det några problem med att glömma den gamla rivaliteten mellan Baik och Luleå Fotboll?
– Ja, nja, haha. Det kommer nog gå fort. Jag tror ändå att många har spelat med varandra innan. Det är en god stämning mellan oss.
26 spelare var inbjudna till första träningen. Det var 18 spelare med plus några som tränade för sig själva. Några som dras med skador. Tränaren Andreas Sundvall tror att han ska landa på en trupp med 18 utespelare och två eller tre målvakter.
När träningen är över säger Ebba Boudin, 26-åringen som var lagkapten för Baik, att det här är rätta vägen att gå.
– Det är något som man på något sätt har väntat på. Att det ska bli någon sorts form av samarbete. Det känns som att det är det som behövs och att det är rätta vägen att gå. Jag tror att det är mer att smälta för tjejerna från Luleå Fotboll i och med att man ska spela i Baik. Jag själv hade inte varit glad om jag skulle behöva spela i andras föreningskläder. Eller det skulle varit tufft att smälta nog, säger Boudin och fortsätter:
– Men det har absolut hunnit landa. Vi har hunnit ha några möten. Det känns som att vi är en ganska stor grupp som är positiv till det. Det känns kul.
Ebba Boudin tycker att sammanslagningen var rätt väg att gå.
Två division 1-klubbar var en för mycket i Luleå.
– Det har varit många säsonger där man har sett ett lag starta i en förening ett år och samma startelva är i en annan förening året därpå. Oavsett vad det beror på, ifall spelare inte trivs eller att man rycker i spelare. Vilket man ska göra. Det ska vara en konkurrenssituation. Men just nu behöver vi verkligen samarbeta för att kunna nå högre. Vi ska kunna ha ett bra lag, säger hon och fortsätter:
– Framtiden är att vi ska kunna ha ett elitettanlag i Luleå åtminstone. Det känns som att vi definitivt är en nog stor stad för det. Sen ligger vi inte bäst till geografiskt med andra större städer runt omkring.
Ebba Boudin säger att hon vill vara med i satsningen – ”jag ska ingenstans” – och hon tror att rivaliteten kommer att lägga sig snabbt.
– Ja, det tror jag definitivt. Det är väl alltid rivalitet i derbyn, men i slutändan så är vi alla människor och tycker ändå bra om varandra. Det har varit heta känslor klubbarna emellan. Så som det blir i en stad med derbyn. Men jag tycker att de mötena vi har haft nu har känts väldigt positiva och, som sagt, vi tycker bra om varandra. Det är fotboll och då ska det vara lite hårt ute på plan.