I drygt två och en halv säsong fick Roger Sandberg vara allsvensk tränare. Förlusten mot Hammarby var lagets sjätte sjunde raka och dessutom den tionde raka utan seger. Förlusten innebar också att Sandberg entledigades dagarna efteråt.
I veckan kom han till Piteå och sin gamla klubb där han ska agera mentor under lagets träningar och match mot Brommapojkarna på söndag.
– Jag var här på Piteå Summer Games i juli och det nämndes första gången då. Jag sa på en gång att jag gärna är med och hjälper. Den rollen passar mig utmärkt och jag har insyn i att jobbet som fotbollstränare är ganska ensamt. Då saknas det någon som har en syn utifrån som kan stötta. Det känner jag att man har saknat i vissa klubbar att ha någon att bolla med, säger Sandberg.
Pappa Peter Sandberg är ordförande i klubben som han säger sig ha mycket att tacka för.
– Jag kommer inte ihåg vem som kom med idén faktiskt. De ville nog ha in mig på något sätt och det kändes som en bra idé.
Han säger att den tunga våren med Gefle berodde på flera saker som bland annat träningsförutsättningar, sena nyförvärv och skador.
– Att få sparken hör till spelets regler och det är som det. Jag har aldrig fått gå från en klubb men samtidigt är det inget jag tar speciellt personligt. Jag får se det som en nyttig period och vi får se om det dyker upp något nytt.
Hade du kunnat göra något annorlunda?
– Jo, det finns massor. Eftersom det inte är någon större idé att älta i det förgångna väljer jag att inte prata om det. Fast det finns mycket såklart.
Som tränare för Gefle hade han Kirunasonen Jonas Lantto i laget. Sandberg lämnade Lantto utanför startelvan i tre matcher på grund av hans sviktande form.
– Den här säsongen var en av hans jobbigaste och jag har ingen riktigt bra förklaring till varför. Jag försökte att göra Gefle till ett mer passningsinriktat lag och Jonas var en av spelarna som vant sig på ett sätt att spela. Då blir det en stor omställning. Fast samtidigt hade han två väldigt bra säsonger innan så det är inte hela förklaringen.
Nu är Sandberg tillbaka på LF Arena som på hans tid hette Kvarnvallen. Det är ett ställe han har många goda minnen från.
– När jag spelade var det på naturgräset. Här spelade vi en kvartsfinal i JSM med 72:orna som jag minns starkt. Det laget vi hade med Micke Renberg bland annat var väldigt avgörande för mig. Micke var nog bäst hos oss och han var en väldigt explosiv forward som var stor redan då. Tomas Holmström var ett år yngre och spelade, fast han var väl inte superambitiös kring fotbollen (skratt).