IFK Luleå förlorade sista seriematchen mot Sund i lördags och tog inte chansen att nå kvalet. Därmed blir det spel i division 2 även nästa år.
– Det är klart att vi var besvikna över att vi inte fick chansen att åtminstone nå ett kval. Det är ingen som helst tvekan om det. Men det var inte den där sista matchen som avgjorde det, utan det har att göra med ett antal tidigare resultat. En tabell består ju av 26 omgångar och inte av en, säger Jörgen Eriksson.
IFK förlorade tre av sina fyra sista matcher på hemmaplan.
– Jag tycker att vi tappade lite energi den sista delen av säsongen. Och det behövs mycket energi på slutet för att nå de resultat man vill ha.
Hur ser du på säsongen som helhet?
– Ser man på IFK Luleå som förening är det en fantastisk säsong. Damerna vinner sin serie. Damerna vinner lilla Coop Norrbotten Cup. Ungdomslagen går fruktansvärt bra. Vi vinner Coop Norrbotten Cup på herrsidan och avancerar till gruppspelet i Svenska cupen. Det är ju fantastiskt bra resultat för en förening, men det är trist för vi hade så gärna velat ta steget tillbaka till ettan.
Men det viktigaste för herrlaget hade varit att ta sig tillbaka till ettan?
– Jo, om man får prioritera och önska hade vi gärna sett att vi tagit oss tillbaka till ettan. Men så är inte idrotten. Man kan definitivt inte välja.
Tränaren Odd-Karl Stangnes sa i en artikel hos oss att han, trots att kontraktet sträcker sig över nästa säsong, inte vet om han tränar klubben nästa år. Dels säger Stangnes att det har varit tung socialt att ha flickvännen i Oslo och att han resultatmässigt inte har uppnått föreningens målsättning.
Jörgen Eriksson säger att klubben i veckan ska ha flera samtal med Stangnes.
– Om det går resultatmässigt väl är det inte ens förtjänst. Går det resultatmässigt lite sämre är det inte ens misstag. Det är såklart någonting man gör tillsammans. Vi ska ha ett antal samtal med Odd-Karl framåt och vi som har varit nära honom vet ju att han har haft det lite jobbigt. Jag är den förste att respektera det. Saknar man sina nära och kära är det en tuff utmaning, säger Eriksson och fortsätter:
– Vi ska sätta oss ned i lugn och ro och resonera framtid med honom. Men han måste först få chansen att samla ihop sig och stanna av någon dag.
Du kan inte svara på om ni i föreningen vill ha kvar honom som tränare?
– Nej, det kan jag inte säga för allt beror på hur mår han. Hur mår Odd-Karl och vad känner han att han vill. Det där är en framtida diskussion med stor respekt och lyhördhet både från föreningens sida och hans sida.
För två år satte ni en målsättning att spela i Superettan inom fem år. Finns det nån anledning att ändra den målsättningen nu?
– Jag har sett där också att det står inom fem år. Jag vet inte om vi satte upp en tidsgräns. Däremot tycker jag inte att IFK Luleå ska tappa sin ambition att på herrsidan försöka att nå Superettan. Sen om man ska sätta en tidsgräns. Det är så lätt att det känns misslyckat om man inte når inom tidsgränsen. Det viktigaste är ju att IFK Luleå har ambitionen att gå upp i Superettan. Jag tycker att man ska kräva av det av IFK Luleå, att man ska ha ambitionen att gå till Superettan. Sen om det är ett, fem eller tio år. Men om man inte har ambitioner, då når vi ju aldrig dit.