När Sporten når Katrina Guillou är hon hemma i Maryland och har nyss firat thanksgiving – en högtid som de flesta svenskar antagligen förknippar med det man fått lära sig av amerikansk tv.
Hur firar ni i eran familj?
– I år höll vi det i lite mindre format. Nu var det bara jag och min mamma och vi gjorde vår egen mat. Men vanligtvis – när resten av familjen är med – så äter vi kalkon, potatismos, sås och allt det där. Det är kanske inte lika överdrivet som i filmer eller tv-serier, men det är lite så det kan se ut, säger Guillou och skrattar.
Hon har gjort tre säsonger i Piteå IF DFF, men kommer inte att fortsätta i klubben nästa år. Den saken deklarerade klubben i fredags.
Vad ligger bakom att du lämnar?
– Det är lite svårt att förklara, men jag hade inte hört så mycket från klubben och till slut kommer en tidpunkt då man måste tänka på sig själv som spelare. Men jag önskar dem (PIF) all lycka och hoppas att de kommer att ha en ny framgångsrik säsong nästa år.
När Katrina Guillou blickar tillbaka på sin tid i Piteå kan hon räkna till 61 matcher i damallsvenskan och tolv fullträffar. Detta trots en knackig start där hon ådrog sig en hjärnskakning och missade nära en halv säsong.
Men sedan dess har forwarden fått vara skadefri och ifjol kom ett lyft när hon gjorde sju mål. Dessutom har hon bidragit till lagets starka presspel med sin fart och intensitet.
– Mina år i Piteå har varit en bra erfarenhet och speciellt har jag lärt mig mycket defensivt med sättet vi spelat på. Sen är Stellan en jättebra tränare också, så det har varit en ynnest att få lära sig av honom.
Vad tänker du göra nu?
– Jag pratar med min agent. Det är många saker jag behöver ta hänsyn till med en del lag vi snackat med, så jag försöker att inte stressa genom något beslut, säger Guillou.
Helt klart är i alla fall att 29-åringen, som under sina år i PIF även blivit landslagsspelare för Filippinerna, vill fortsätta spela fotboll. Frågan är bara om det blir hemma i USA, i en ny klubb i damallsvenskan, eller någon annanstans i världen.
– Jag stänger inga dörrar och kommer att lyssna på de lag som är intresserade, men som sagt tänker jag inte stressa med något beslut. Sen förstår jag att klubbar såklart har sina tidslinjer de jobbar efter, men i slutändan vill jag göra det som känns bäst för mig.