Sedan en längre tid har byarna i Norrbotten haft problem att få ihop lag både på ungdoms- och a-lagssidan.
Och sedan 2004 har Bredåkers SK, Harads IF och Svartlå IK ett samarbete kring ungdomsverksamheten med namnet Älvdalen united.
Ett annat sådant exempel är Piteålaget FC Norrsken som har funnits sedan 1999 och är sammanslagning av Sjulsmarks SK Rosviks IK, Norrfjärdens IF och Alterdalens IF på flick- och damsidan.
Men när Älvdalen uniteds flickor födda 2003 gick in i säsongen hade man endast elva spelare.
Möjligheten att spela niomanna fanns visserligen, men även det trodde klubben skulle bli för övermäktig.
Räddningen skulle bli ett byasamarbete med Unbyns IF.
– Vi insåg att det skulle bli en omöjlighet spela med så pass få spelare. Så vi lämnade in papper till förbundet att vi kommer behöva låna spelare av varandra, säger lagledaren Pär Steen.
Älvdalen och Unbyn har trots låneavtalet varsitt lag.
Men under matcherna, och vissa träningar, lånar lagen ut ett par spelare till varandra för att få ihop en full trupp.
– Unbyn spelar ju med 02:orna och vi i Älvdalen med 03:orna. Och genom att vi spelar i olika serier så kan vi låna fyra-fem spelare till varandras matcher så att det går ihop.
Inför samarbetet fanns det från klubbarnas sida en viss oro att det skulle bli grupperingar.
Men det har visat sig bli precis tvärtom om.
Samarbetet har visat sig vara en stor succé då Älvdalen leder serien med en omgång kvar.
– Det känns otroligt bra. Vi behöver aldrig vara rädda att ha för lite folk och det är kul att vara många på träningarna, säger Moa Danielsson som tillhör Unbyns IF.
Ebba Lind från Älvdalen fyller i:
– Det är ju roligt att vi kommit så nära varandra. Sen har vi ju haft lite olika spelsätt i lagen så vi lär oss ju väldigt mycket av varandra.
Hur är det att spela i olika lag och ålderskullar?
– Det är ju tuffare och hårdare motstånd att spela med de som är ett år äldre, säger Ebba Lind.
Vad är hemligheten bakom framgången i Älvdalen?
– Det är vår lagsammanhållning, helt klart, säger Moa Danielsson.
Det blir aldrig några grupperingar, då ni kommer från olika lag?
– Nä, vi kom ihop väldigt fort. Vi är som en enda stor grupp tillsammans, säger Ebba Lind.
Mellan Unbyn och Bodträskfors, där Älvdalen spelar sina hemmamatcher, är det drygt sex mil.
Men avståndet har aldrig varit något problem för Moa Danielsson och Ebba Lind.
– Det fungerar ändå. Det är ändå inte så långt, det går ganska fort.
Lagledaren Pär Steen betonar däremot föräldrarnas engagemang.
– Utan föräldrarna hade det varit en omöjlighet. De är ju väldigt bidragande till det här, utan deras hjälp det varit en omöjlighet att få ihop det här. Nu blir det mycket att vi ledare kör, men det har alltid varit ett bra föräldraengagemang. Det brukar ofta vara så att vi har mer stöd på bortaplan än vad hemmalaget har.
Vad betyder det att fotbollen finns kvar i byarna?
– Det är ju jätteviktigt, såklart. A-lagsverksamheten lever ju i en tynande tillvaro. Om jag bara tar Älvdalens område så finns det bara en a-lagsverksamhet, och det i Harads.
Så ni ser samarbetet med Unbyn som något långsiktigt?
– Så är tanken. Och förhoppningsvis har vi en trupp från start nästa säsong och kanske har ett mer officiellt samarbetsnamn.