En utslagen Lukas Eriksson bärs ut på bår efter den otäcka smällen.
Det var i division 2-matchen mellan Storfors och Kiruna för nästan exakt ett år sedan som Lukas Eriksson hoppade upp för att nicka en boll i gästernas straffområde.
Samtidigt träffades han hårt i bakhuvudet av en motståndares armbåge och huvud. Han knockades i luften och föll medvetslös i marken med både hjärnskakning och hjärnblödning som följd.
– Jag vaknade upp i ambulansen och visste inte vad som hade hänt... det var en chock, berättade Lukas för Sporten efteråt.
Nu har det gått ett år sedan smällen. Han har spelat den här säsongen – men nu avråder läkarna från fortsatt spel.
– Jag gjorde tester och röntgen i flera omgångar ifjol och när blödningen i hjärnan var borta började jag träna igen. I det läget trodde jag att jag skulle kunna fortsätta, att jag hade en chans till.
Men nya undersökningar och tester ett år senare i kombination med de symtom som Lukas upplever gör att han inte kan fortsätta spela fotboll.
– Testerna visar att jag inte är återställd än och ingen kan garantera hur jag kommer att må om jag skulle få en till smäll, då kan det vara för sent. Det är med livet som insats i så fall.
Tiden efter smällen drabbades han av ganska väntade följder som huvudvärk och trötthet.
Men så småningom kom andra symtom – som är kvar än idag. Och de kan vara riktig jobbiga.
– Det kom efter ett tag som en andravåg. Mitt minne är inte lika bra och jag har svårare att ta tag i saker. Det kan vara enkla saker i hemmet och det kan även vara i skolan då jag måste ta paus från uppgifterna. Ibland går jag ut och tar en promenad för kunna börja om igen.
Lukas fortsätter:
– Jag tar även motgångar hårdare nu än förr, saker som jag inte brytt mig om tidigare blir mycket jobbigare nu. Olika mindre grejer som händer förvärras, det är allmänt mycket mer upp och ner nu.
Även om symtomen är tråkiga och besvärliga blev det ändå på ett sätt en lättnad när han fick bekräftelsen att det beror på huvudskadan.
– Jag hade mycket frågor och funderingar och när man får se det bekräftat på ett papper är det så mycket som stämmer. Det lugnar mig litegrann, det kunde ha varit betydligt värre, många får ren panikångest av sånt här men på den nivån är jag inte. Det är mer standard att råka ut för de här symtomen som jag har.
Men om och när symtomen försvinner vet han inte än.
– Nej, jag vet inte med säkerhet om det någonsin kommer att försvinna. Men jag har många undersökningar som jag ska genomgå med arbetsterapeut, neuropsykolog, kurator och specialistläkare så jag har tänkt ta emot all hjälp jag kan få.
Lukas Eriksson
Att tvingas sluta med en sport man älskar när man bara är 23 år är tufft. Men Lukas försöker hantera det så bra som möjligt.
– Det är en kamp i skallen, det känns tråkigt att jag aldrig fick se hur långt jag kunde nå eftersom jag inte känt att jag nått min topp än. Men när man får höra att man riskerar livet om man får en smäll till så måste man tänka om, då är det ju helt rätt att sluta.
Han vill dock inte tappa kontakten med fotboll.
– Jag försöker tänka positivt och har redan börjat en tränarutbildning som jag blir klar med i sommar. Jag vill ge det ett försök och se var och i vilken roll jag kan tänka mig vara med i framtiden, säger Lukas som dessutom har börjat hjälpa till med träningarna för SAIK/PIF:s Pojkar 17-lag.