Med två lag i Ettan norra var det inför säsongen självklart att börja tänka på nästa nivå i fotbollspyramiden. IFK Luleå kom från en stark säsong förra året, Piteå som nykomling och ett BBK som spände bågen i division 2 och siktade på avancemang. Det var medvind och kändes inte helt otänkbart att ha tre lag från Norrbotten i ettan 2022. Nu, flertalet månader, matcher och felvärvningar senare, får vi vara nöjda om vi har mer än ett lag i serien nästa säsong.
Jag har tidigare tittat närmre på klubbar som gjort resan till superettan. Det som är mest talande är att de byggt en bra organisation. Både i och runt laget, till exempel heltidsanställd huvudtränare, men framför allt på kansliet. Det gäller att bygga en ordentlig organisation som är beredd på nästa nivå innan den nås. Här krävs en långsiktighet, där det givetvis i den dagliga verksamheten måste tas kortsiktiga beslut men som lägger grund till det långsiktiga målet.
Jag gillar att föreningar lägger fram mål för sin verksamhet, som att nå en viss nivå inom ett par år. Det är bra, men det jag saknar är en tydlig plan och idé hur föreningen ska komma dit. En femårsplan innehåller väldigt många mindre planer som är små steg på vägen. Presentera dem, visa upp dem, prata om dem, både en, två och tre gånger… Till sist ska alla veta vad som är målet och vilka steg som måste tas på vägen dit. Även om den finns internt måste den kommuniceras ut så supportrar, partners och övriga aktörer vet och kan få en förståelse för vad föreningen vill göra.
Vad krävs det för att etablera sig i elitfotbollen? Mitt svar är: organisation, organisation och åter organisation. Organisationen sätter taket för hur högt upp vi kan nå, i detta fall hur högt i seriesystemet. I organisationen måste man få in en kontinuitet och långsiktighet i personal och strategin framåt. Tyvärr läggs allt som oftast de sista pengarna på en extra spelare istället för att satsa på organisationen. Visst går det att träffa rätt enskilda år rent sportsligt, men ett snabbt sportsligt avancemang utan hållbar struktur runt omkring, brukar lika fort bli ett sportsligt debacle. Inte sällan bara ett steg tillbaka, utan två och kanske tre steg.
Att bygga med kontinuitet och långsiktighet är inget vi kan anklaga IFK Luleå för. Tränar- och andra ledarskiften har kommit på löpande band de sista åren, och det finns väl ingenting som talar för att det inte blir nya byten på olika ledarpositioner till nästa säsong.
I skrivande stund känns superettan väldigt avlägsen för våra norrbottniska lag. IFK slåss för fortsatt existens i ettan och är ett av fem lag som kämpar för att undvika de tre platser som innebär degradering. Just nu talar inte mycket för att de kommer klara det. Snabbanalysen är att laget är för dåligt i båda straffområden, på den offensiva sista tredjedelen är dessutom laget alldeles för sällan. Piteå ligger just nu på säker plats för att klara kontraktet, men har fullt fokus på att avsluta sin debutsäsong på bästa sätt. Ett stabilt försvarsspel med en bra målvakt, och spets framåt ligger till grund för en fin säsong. BBK får det inte att stämma i division 2 och avancemang känns inte längre realistiskt, tyvärr.
Är superettan en outförbar tanke? Nja jag vill inte tro det, men det vi kan konstatera att det ligger mycket arbete och tid innan vi på allvar kan börja prata om det på riktigt. Till att börja med får vi på allvar etablera oss i Ettan norra.