Sejde Abrahamsson trivs i sin nya hemstad.
Kollegan Christoffer Markström och undertecknad hämtar upp Abrahamsson för fotografering i det där gula huset. Där värden Eva Lundkvist hyst in så många talanger som anlänt till Piteå som oslipade diamanter och formats till publikfavoriter. Ofta rent av till landslagsspelare.
Så tillbaka till det gula huset.
– Julia Karlernäs har bott här några år. June Pedersen, Tempest Marie Norlin, Irma Helin, Pauline Hammarlund också. Säkert några fler, men jag kan inte alla, säger Abrahamsson.
Backen kan sin Piteåläxa väl. Hon har mött laget i såväl KIF Örebros som Hammarbys matchställ. Hon vet att halvdussinet spelare kommit upp till Piteå via Leif Strandhs vassa scouting och sedan förädlats till landslagsspelare.
– Ja, jag hoppats ju också ta ett kliv i karriären här. Organisationen fungerar perfekt. Stellan Carlsson och Anneli Andersén är verkligt duktiga tränare. De kompletterar varandra väl, kommenterar hon.
Efter debuten i KIF Örebro som 14-åring blev det ett par säsonger i den allsvenska klubben. Följt av ytterligare två i Hammarby.
– Jag spelade på mittfältet på den tiden. I Hammarby back innan jag av en slump hamnade som mittback. Vi mötte Kvarnsveden i en match där vår mittback blev skadad. Tränaren ville att jag skulle ta mittbackspositionen och där blev jag kvar. De tyckte att jag gjorde en bra match mot Tabita Chawinga i Kvarnsveden och på den vägen är det, berättar hon.
Chins var en armpromenad i parken för Sejdesdel.
I sista matchen 2018 bröt hon en passning och blev kapad när hon passat bollen vidare.
– Främre korsbandet i högra knät rök och jag var inte spelklar förrän efter VM-uppehållet ifjol. Rehabiliteringen gick ändå snabbt och bra, men det blev många timmar i gymmet. Ibland dubbla pass, berättar hon.
Sejde Abrahamsson hoppas att få spela inför den Piteåpublik hon tidigare haft som motståndare på LF Arena. En publik som älskar fajters som inte viker undan i första taget. Listan på rödvita spelare som passar in på den beskrivningen kan göras hur lång som helst och en av de hårdaste av de hårda – Hanna Pettersson – är liksom Sejde fostrad i klubben KIF Örebro.
– Jag har spelat med några tidigare Piteåspelare i Örebro. Målvakten Stephanie Labbé, Melissa Tancredi, Sarah Michael, Elin Johansson och Frida Abrahamsson är de jag minns på rak arm. Har också spelat med några Piteåspelare i flick och U23-landslaget. Bland andra Selina Henriksson. Hon var grymt bra under våren och det var otur med korsbandsskadan, men Selina kommer nog igen bättre än någonsin om rehabiliteringen går bra, kommenterar hon.
Örebroklubben KIF, ja. En av landets stora platskolor tillsammans en annan av stadens förortsklubbar, BK Forward.
– Jimmy Durmaz och Jiloan Hamad (BK Forward). Det är väl dem du tänker på, funderar Sejde.
– Vi är kristna syrianer som ursprungligen kommer från Turkiet. Uppvuxna inom samma område, berättar hon.
– Piteå förlorade ju bara fyra matcher ifjol. Tre femtedelar av fyrbackslinjen och målvakten är nya spelare. Man måste ha respekt att det kan ta tid innan allt sitter men jag hoppas att vi är en bit på väg. Det har i alla fall varit känslan i träningsmatcherna.
Mittbacksprofilen hoppas på ett lyft i Piteå.
I premiären mot Umeå ställs backen troligtvis mot tidigare lagkamrater som Lisa Dahlkvist och Kayla Braffet.
– Spännande, men vi kommer väl förberedda, säger hon samtidigt som vi släpper av henne vid det gula huset som inkvarterat så många blivande PIF-profiler och landslagsspelare.
22-åriga granitblocket Sejde Abrahamsson är onekligen en profil.