"Folk kommer alltid behöva en plats att andas

Det är mycket som har förändrats under de senaste 25 åren. Inte bara i Luleå, som stad, utan även på H-läktaren. Men supporterkulturen är fortfarande stark. "Det var kanske ett annat tryck förr. Läktaren vi hade då var ju mycket tajtare och ljudet studsade bättre mot plåten. Men det ryms mer folk nu och jag tycker vi har höjt lägstanivån. Och topparna är fortfarande bra. Tifona har också bara blivit snyggare och snyggare", säger Luleåfans ordförande Tobias Wahlroos.

Tobias Wahlroos och Krister Niva – framför H-läktaren. "Vi har samma grundtänk som de hade då de bildade Redtags. Vi vill vara en kraft som förenar alla i den här staden och det här länet runt föreningen. Samhället har förändrats mycket sedan dess. Men jag tycker vi har följt med tiden på ett bra sätt", säger Tobias Wahlroos.

Tobias Wahlroos och Krister Niva – framför H-läktaren. "Vi har samma grundtänk som de hade då de bildade Redtags. Vi vill vara en kraft som förenar alla i den här staden och det här länet runt föreningen. Samhället har förändrats mycket sedan dess. Men jag tycker vi har följt med tiden på ett bra sätt", säger Tobias Wahlroos.

Foto: Petra Älvstrand

Ishockey2019-10-19 05:00

Han var inte ens född den där kvällen för 25 år sedan, då Krister Niva och hans kompisar bestämde sig för att starta det som till en början hette för Redtags.

– Det hade funnits en supporterförening som kallades Norrskenet, men den lades ned. Varför vet jag inte. Sedan arrangerade Luleå Hockey egna resor under en period, säger Krister Niva.

Han flinar och fortsätter:

– Men alkohol, skrik och gorm var inte tillåtet. Man fick inte ens ha halsduken på ett visst sätt. Och när vi åkte själv var det olika fraktioner som jävlades med oss. De kastade grejer efter oss och det hände folk blev nedslagna. Till slut ledsnade vi och bestämde oss för att gå samman. Och vi blev snabbt många. Efter det behövde vi aldrig mer springa.

Han lämnade H-läktaren då han blev pappa i början av 2000-talet och arbetar numera som ismakare och vaktmästare i det som i folkmun kallas Delfinen.

– Förr missade jag aldrig en match. Varken hemma eller borta, säger Krister Niva och tillägger:

– Jag har en del kompisar som står kvar där, och brukar gå dit och hälsa på dem ibland. Och jag har åkt med dem och sett någon bortamatch. Men min tid på H-läktaren är förbi.

Sedan konstaterar han att han gav mycket av sig själv under sina år som ordförande för supporterföreningen.

– Fast det var en fantastisk tid, det var många roliga fester och resor, säger Krister Niva.

Vilket är ditt bästa minne från de där åren?

– Guldet var galet. Jag var på flygplatsen och tog emot dem när de kom hem. Det var jag som höll i allsången tills de hade landat.

Efter det blev det kortege in till stan.

– Vi firade med dem hela natten, det var en fantastisk upplevelse, säger Krister Niva.

Några år senare bytte Redtags namn till Luleåfans, och med tiden förändrades även klimatet på H-läktaren.

– Det var lite fyndigare förr. Kan jag tycka, säger Krister Niva och tillägger:

– Nu för tiden är det i princip alltid samma saker som sjungs, och det är alltid samma personer som drar igång ramsorna. Men det var ett lite hårdare klimat då. I dag vågar man ju knappt berätta vad vi sjöng på 90-talet.

Han tycker David Rosell, Mathias Sehlberg, Jimmy Renlund, Jonas Hermansson, Stefan Baudin, Tobias Wahlroos och alla de andra som har kommit efter honom och hans kompisar har förvaltat deras arv på ett bra sätt.

– Jag är helt övertygad om att Luleåfans kommer finnas kvar om 25 år, för idrotten förenar. Och folk kommer alltid behöva en plats att andas på. Jag tycker också att Tobias och de andra gör ett bra jobb, säger Krister Niva.

Med ett flin fortsätter han:

– Tifona de har nu är väl snygga, men jag tycker våra var snyggare. Det där mosaik- och tomteblosstifot vi hade på ena långsidan var fantastiskt. Och den ljudnivå vi hade då går inte att slå. Inte nu. Ishallen ser ju inte ut som den gjorde då. Då fanns det inga ljuddämpande plattor. Då var det plåt överallt.

Tobias Wahlroos håller inte riktigt med honom om det där sista.

– Det var kanske ett annat tryck förr. Läktaren vi hade då var ju mycket tajtare och ljudet studsade bättre mot plåten. Men det ryms mer folk nu och jag tycker vi har höjt lägstanivån. Och topparna är fortfarande bra. Tifona har också bara blivit snyggare och snyggare, säger han.

Han tycker klimatet på H-läktaren har förändrats till det bättre.

– Vi har samma grundtänk som de hade då de bildade Redtags. Vi vill vara en kraft som förenar alla i den här staden och det här länet runt föreningen. Samhället har förändrats mycket sedan dess. Men jag tycker vi har följt med tiden på ett bra sätt, säger Tobias Wahlroos.

I dagsläget har Luleåfans lite mer än 700 medlemmar.

– Vårt mål är att slå rekordet (1 041) den här säsongen, säger Tobias Wahlroos.

I samband med tisdagens bortamatch mot Skellefteå AIK inleder man sitt 25-årsfirande.

– Det kommer bli ännu fetare än 20-årsfirandet. Vi har bara en buss kvar att fylla. Så det kommer att bli knökfullt. Och vi siktar givetvis på att återigen köra över dem på läktaren, säger Tobias Wahlroos.

Han berättar sedan att artisten och Luleå Hockey-supportern Zakarias Lekberg kommer att uppträda bakom H-läktaren efter lördagens match mot Malmö Redhawks.

– Det kommer bli svinkul och jag hoppas det kommer mycket folk. Innan matchen blir det dessutom ett tifo. Jag har inte vågat räkna på det än. Men det kommer definitivt att bli ett av de mest påkostade vi någonsin haft. Det håller också på att bryggas ett öl i vår ära, säger han.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!