Världscupssäsongen 2011-2012 kan läggas till handlingarna efter finaldagarna i Stockholm och Falun.
En fjärde plats totalt för båda länsessen, Charlotte Kalla och Marcus Hellner är ett godkänt facit, men jag ska ärligt erkänna att jag trott att någon av dem skulle klara en pallplats i total-cupen.
Dubble olympiamästaren och världsmästaren Marcus Hellner har haft en mellansäsong, och varit ojämn.
Så är det, men redan före säsongen deklarerade Gällivareåkaren att Tour de Ski, var hans stora mål den här vintern.
Där prickade han också formen, och var magnifik i rysarbacken i Val di Fiemme, när han klättrade upp till andraplatsen , och knäcke
Petter Northug.
Hade landslagets vallare skött sig bättre, och han sluppit lite strul i ett par av tävlingarna, är jag också övertygad om att han kunnat matcha suveräne världscupvinnaren Dario Cologna om slutsegern i Touren.
Hellner visade åter att han kan pricka formen till de avgörande skidslagen.
Det innebär också att jag känner mig trygg inför hans möjligheter att även bli ett hett namn
i VM nästa år, och OS året därpå.
Marcus Hellner är en utpräglad mästerskaps-åkare, som behöver tävlingar på den nivån, för att få ut sitt allra bästa, och han har redan VM
i tankarna.
- Det finns en distans där, 15 skate med individuell start, som jag gillar...
Det tänket gillar jag också.
Olympiamästarinnan och världsmästaren Charlotte Kalla, har varit jämnare i vinter, och utvecklas hela tiden, även hon har en bra bit fram till "de tre stora", med oemotståndliga Björgen
i spets.
Charlotte tar små, små steg framåt, tekniskt och mentalt, år efter år. Den fighting spirit jag såg av henne i Mördarbacken i går vill jag alltid se. Tärendötjejens starka motor kan också varvas upp, om årets kraftigt ökade träningsdos betalar sig nästa säsong, ... vilket inte är ovanligt.
Hon har också blivit snäppet bättre i klassisk åkning, men måste bli ännu starkare i den tekniken för att hänga med i konkurrensen, inte minst från en framstormande armé av unga norska skidstjärnor.
Att norsk damskidsport är stark visste vi sedan förr, men faktum är att de norska jänterna har klivit fram värre än nånsin
i vinter.
Nabolandet har en ofattbar bredd på damsidan, vilket inte minst underströks i lördagens klassiska masstart i Falun, som såg ut som norska mästerskapen i prislistan.
Dominansen, som delvis kan förklaras av att alla unga norskor från tidiga barnsben vill bli längdåkare, lär betyda att Norge i de kommande mästerskapkommer att plocka medaljer i mängd.
Knappast överraskande, men något att tänka på när vi spekulerar om svenska möjligheter i VM nästa år, och OS året därpå.
Bakom länets två stora har Mia Eriksson glimtat till under säsongen, medan hennes klubbkamrater Jesper Modin, Magdalena Pajala och Jennie Öberg varit överraskande svaga, inte minst beroende på sjukdom och skador.
Jag tror dock fortsatt att alla fyra har kapacitet att försvara en landslagsplats, och det hoppas jag de kan visa tidigt nästa vinter, om de vill ta en plats i VM-laget till Val di Fiemme.
I samband med världscupavslutningen kom också nyheten att länets ledarprofil, förbundskaptenen Jocke Abrahamsson lämnar sitt jobb för ett nytt jobb i Kalix kommun. Det är en stor förlust för längdlandslaget, som jag närmare utvecklat på Skidbloggen. Intressant blir nu att
se vem som tar över.
Per Elofsson är en favorit för många. Men jag vet att det även finns bra namn i länets skidsport som kan ta över. Ett namn är Magnus Ingesson, som visserligen numera satsar hårt på sin civila poliskarriär, men som nämns med respekt, och är efterlängtad i skidkretsarna. Hans tränarkoppling till Charlotte Kalla och några andra tjejer i landslaget gör att det inte förvånar mig ett dugg om Ingesson får en förfrågan. Med ett VM och OS nära inpå, kan jag också tänka mig att han nappar.