Dennis Wallenberg
Counter-Strike är fortfarande ett av de mest populära spelen som finns med omkring 50 miljoner som äger spelet. Under pandemin har spelet fått en ny uppsving och över en miljon spelare var aktiva under november 2020.
För 15 år sedan var Dennis Wallenberg en av världens bästa spelare och en av spelarna som var med och tog Counter-Strike från att vara ett spel – till att bli ett yrke.
– Jag har spelat väldigt lite sedan jag slutade 2010. I dag fyller jag tiden med annat. Jag har jobbat väldigt mycket med att driva eget företag och så har jag gift mig och fått två barn. Jag brukar säga att jag ändå redan har spelat nog mycket för en hel livstid. De där 10 000 timmarna man brukar prata om fick jag ihop tidigt i karriären.
Det började som för så många med att han hade datorspel och tv-spel som fritidshobby som ung. Men när han skulle börja gymnasiet började Dennis Wallenberg ta spelet seriöst. Då började han se Counter-Strike mer som en sport – och som ett potentiellt yrke.
Han flyttade till Luleå för att gå gymnasiet och samtidigt började han spela mer organiserat i ett lag, en så kallad klan.
Men redan under andra året hoppade han av gymnasiet.
Walle hade börjat bli ett eftertraktat namn även för andra klaner. Efter att ha presterat på större tävlingar fick han erbjudanden från en klan i Umeå som han började spela för. Då satsade han på att göra karriär. Och under en tid där spelare inte kontrakterades på samma sätt som i dag kunde han hoppa från den ena klanen till den andra och ta nya kliv varje gång.
– Jag utmärkte mig så pass mycket i lagen jag spelade, så det ena ledde till det andra. I dagens esport fungerar det inte så, nu är det ju rejäla kontrakt. Men då var det spelarna jag mötte som hade bäst koll på motståndarna och såg vilka som var bra, som de ville värva. Nu måste man nog vänta till kontrakt går ut eller så får man köpa loss spelare.
2004 var hans stora genombrottsår när han tillhörde framgångsrika Spixel som blev en av Sveriges bästa klaner och som gick långt i stora turneringar. Då prisades han som årets nykomling på en esport-gala i tyska Leipzig. Efter det blev han uttagen i landslaget, värvades till den mest kända klanen Nip (Ninjas in pyjamas) och utvecklades till en av världens bästa spelare.
– Det var sjukt stort. I början av min karriär började jag göra väsen av mig. Jag var inte erkänd innan 2004, men precis i övergången till att bli det. När jag fick pris på galan var det en enorm bekräftelse på det jag gjorde och efter det lossnade det för att jag skulle få gå till de bästa lagen. Höjdpunkten var hela 2006 när vi var rankade etta i världen med Nip och vann de flesta turneringar vi spelade det året.
Dennis Wallenberg talar om sig själv som en taktiker. Han gillade att bygga upp strategier för att göra klanen redo för alla olika scenarion under matcher. Men mest känd är han kanske för sin skicklighet med ett vapen – AWP:n.
– Ja, där ansåg jag mig själv vara överlägset bäst på min tid och ansågs vara det av många andra också. För där introducerade jag ett nytt sätt att spela på med det vapnet.
Med ett vapen som har kikarsikte lärde sig Wallenberg att skjuta utan att behöva zooma in mot motståndare.
– Jag nötte så sjukt mycket för att veta var på skärmen siktet var. Det var väldigt många timmar bakom det där. Men det var min approach till spelet för att bli bra. Jag var analytisk med det mesta.
Det har hänt mycket sedan Dennis Wallenberg flyttade från Överkalix och sedan Luleå för att satsa på esport. I dag är det inte lika ifrågasatt och mycket mer uppmärksammat. Fokus hamnade ofta på annat när han var ung och slog igenom.
Om vi tittar igenom arkivet hittar vi inte många artiklar om Dennis Wallenbergs bedrifter. I en av få artiklar som går att hitta handlar det i stället om frågeställningen: Är det farligt att sitta framför datorn och spela nätspel?
Det många inte förstod då var att det gick att göra det till ett jobb – och det slit som krävdes för det.
– Jag skulle säga att vi i snitt spenderade tio till tolv timmar per dag på spel. Tre-fyra timmar egen speltid och två timmar ren förberedelse eftersom jag hade mycket taktikansvar. Jag förberedde vad vi skulle träna på eller vilka taktiker vi skulle använda när det var match. Sen gick resten av tiden åt till att söka motståndare att träningsspela mot och att spela de matcherna.
Det kunde läggas hela arbetsdagar på att bara lära in sig på nya sätt att kasta granater, till exempel.
– Vi lade väldigt mycket tid på sådant. Hur man skulle lägga en "smoke" eller en "flash" (olika former av granater). Det är extremt mycket taktik bakom en CS-match och ibland kunde man komma på nya saker som ändrade hela sättet att spela. Hittade man ett nytt sätt att kasta en flash kunde man ändra hela taktiken bara efter det. Små förändringar hade väldigt stor påverkan och jag skulle tro att det är så än i dag.
I dag omgärdas esporten av mycket mer pengar än när "walle" blev ett namn som slog igenom. Men Dennis Wallenberg var ändå en av de första som började tjäna pengar på att spela Counter-Strike. Överkalixsonen spelade in närmare en miljon kronor bara i prispengar.
Vad gjorde du för pengarna?
– Jag var så ung, så jag gjorde mig av med allt på den tiden. I dag hade jag kanske gjort annorlunda när jag är äldre. Men vi reste världen runt och levde för pengarna.
Det var bonuspengar. Utöver det hade han ju en grundlön på ungefär 25 000 kronor från det att han började tjäna pengar på att spela.
– Vi tyckte då och jag tycker fortfarande att vi hade bra lön för det vi gjorde. Det var ju en superrolig situation för oss att få betalt för det vi tyckte var så roligt.
Counter-strike 1.6
Men strax efter att Dennis Wallenberg slutade exploderade esporten och även Counter-Strike. Spelet har uppgraderats med annan grafik och nya detaljer. Och framförallt har den vuxit ekonomiskt.
Om han hade slagit igenom på samma sätt nu hade han kanske tjänat tio gånger så mycket som då.
– Man kanske kan tycka att det är surt. Men personligen lägger jag inte så stort värde i det. Jag spelade för att jag tyckte att det var så kul och för att jag tycker om att tävla. Och jag ser mig själv som en pionjär som var med och lade grunden för något som dagens spelare får skörda mer av. Jag var med när vi byggde upp det från hobbyverksamhet till att det har blivit seriöst och stort. Jag fick vara en av de som gjorde skitjobbet och jag är bara glad att jag fick vara med från början. Men självklart: Om någon hade frågat om jag hade velat ha dagens löner istället så hade jag ju tackat ja till det.
I dag är Dennis Wallenberg företagare i Luleå och spelar inte längre Counter-Strike. Inte ens på fritiden.
– Jag brukar säga att jag inte saknar det, men jag är väldigt glad att jag har gjort det. Jag är grymt tacksam för att jag fick möjligheten att ha datorspel som jobb. Att jag fick göra något som jag tycker är så roligt, att jag fick vara en pionjär och att vi fick resa och uppleva så mycket som vi gjorde.
Han har inte heller några planer på att återvända till att jobba med Counter-Strike.
Men det har inte saknats erbjudanden. Även om Dennis Wallenberg kanske skulle ha svårt att ta steget tillbaka som spelare så är ledare något han har kunnat tänka sig. Och han har fått erbjudanden om att bli tränare för framstående svenska lag.
– Jag har undersökt möjligheterna några gånger under senaste tio åren och jag har fått några förslag. Jag tror att jag skulle kunna bli en bra coach, under tiden jag spelade var det ofta jag som styrde taktikerna och jag tror att jag fortfarande skulle kunna vara bättre än andra på det. Men det som stoppar mig är att jag trivs så bra som jag har det nu. Senaste förfrågan kom för kanske tre-fyra år sedan, men jag var rätt så svårflirtad. Det skulle behöva vara fruktansvärt bra för att jag ens skulle fundera på det.
Counter-Strike är i dag en e-sport som kan fylla stora arenor på de största tävlingarna.