– Det känns jätteroligt, fast oväntat förstås, säger en av ryttarna Erika Viklund.
Varför oväntat?
– Det är hela Sverigeeliten som var där med många duktiga lag så vi hade som mål att komma bland de tio främsta.
Piteås Rid och körsällskap har aldrig tidigare tagit en medalj, men det skulle det ändras på. Laget kom med som sista och femte lag till final.
– Vi var jättenöjda med att gå till final och sa att nu ger vi allt. Vi skulle bli sämst femma och hade inget att förlora, säger Viklund.
I finalen, som avgjordes i tre omgångar där varje ekipage red en omgång var, fick Piteålaget rida först. Erika Viklund var först ut på hästen Day's-son ts.
– Vi började få lite medaljvittring redan efter första omgången när jag ridit, då hade de andra lagen lite att hämta in.
Men laget fortsatte imponera i de nästkommande omgångarna , trion lede från början till slut. Maria Wiklund på hästen Don Silvio gick ut i andra omgången och red personbäst vilket inte gjorde det lättare för motståndarna. Inför sista omgången där Ida Hellström med Carlshöjs Martell skulle avsluta fortsatte segertåget, även Hellström slog till med personbästa och då blev det en lång väntan.
– Vi konstaterade att vi skulle ta medalj efter hennes ritt, men sen när det bara återstod en ryttare och vi hade hunnit räkna lite på det så fick vi lite hopp om guldet, säger Viklund.
Hur ställer sig det här guldet till det ni presterat tidigare?
– Det här är det största vi varit med om, helt klart. Och just att man mäter sig med alla storfräsarna.
Trion ser vinsten som ett kvitto på all tid det lagt ner, de har både långt till träning och tävling. Men nu kom belöningen.
Hur firar ni det här?
–Vi fick en champagneflaska av laget som kom tvåa, men det blev inte mycket sånt. Vi packade i hop och började köra.
Viklund medger att det är något stor de varit med om.
– Vi får komma hem och smälta detta, jag tror inte riktigt vi förstår vad vi gjort.