Iditarod, en utmaning som inte saknar något när det kommer till det extrema. Mats Pettersson minns sitt första lopp med såväl förskräckelse som med fascination. Han minns känslan när han passerade mållinjen och fick ringa till sin familj hemma i Kiruna.
– Jag fick inte fram ett enda ord. Det var så mycket känslor och det går inte att beskriva i dag. Jag kom inte på vad jag skulle säga till min fru det var helt tomt samtidigt som jag bara var glad åt att höra henne, säger Pettersson.
Debutloppet innebar en sak i alla fall.
Han var fast.
Mats Pettersson är en före detta elitmålvakt som hade sin peak i karriären då Team Kiruna var som bäst. Laget var med i några säsonger och kämpade om platserna strax under elitserien, men när hockeykarriären tog slut började en annan karriär. I dag är han egen företagare i draghundsbranschen och hemma på gården i Karhuniemi, strax utanför Kiruna, trängs 70 stycken dragvilliga sibirian huskys, men det är bara en del i hans vardag. En annan stor del som Petterssons vardag handlar om är världens mest mytomspunna draghundstävling, Iditarod i Alaska.
– Det blir min fjärde gång i tävlingen. Jag har fått en hel del riktigt bra vänner där borta och det är viktigt för mig. Det går inte att jämföra med något annat. Miljön och själva tävlingen är helt unik i sig, säger Pettersson.
Innan han startade första gången så hade han gjort sitt yttersta för att vara så väl förberedd som det bara var möjligt.
– Det är klart att jag hade mina tvivel innan första loppet, men jag hade samlat på mig rutin från tävlingar hemma i Europa. Min största oro var sträckan som går på havsisen och det visade sig också bli det tuffaste. Det var en ren skräckupplevelse och det var som att köra på en hockeyrink, med skillnaden att det aldrig riktigt tog slut.
Vad var det som var värst?
– Vi hade storm, ingen snö och massor av kyla. Alla sa åt mig innan loppet att ”klarar du av havsisen så klarar du av allt” och det var med den känslan jag gick i mål.
Du blev inte avskräckt på något sätt?
– Nej inte på grund av utmaningen, men däremot fanns det annat som gjorde mig osäker. Jag tänkte mycket på min familj och på alla som hade skadat sig under loppet och fick räddas av helikopter. Det var mycket tankar efter loppet och när jag fick ringa min fru så blev det nästan för mycket att ta in. Trots det så har det aldrig slagit mig att jag inte ska köra igen, säger Pettersson.
Mats Pettersson är en av få deltagare i loppet som finansierar sin egen satsning. Det normala är att varje spann lägger ned över en halv miljon kronor för sitt deltagande. Pettersson har valt en annan väg.
– Jag kör för mig själv och har valt att inte ingå i något team. Det är klart att det är tufft när du ser många andra som kör för ett lag, hur de har full service.
Hur får du ihop satsningen ekonomiskt?
– Jag jobbar hårt under resten av året med föreläsningar och mitt eget företag. Det är många som vaknar till när jag föreläser och vill vara med och bidra med sponsring. Min egen satsning kostar mellan 150 000–200 000 kronor, men då är det en ren budgetvariant. Jag har, av mina vänner i Alaska, fått låna bil och bott gratis så mina kostnader ligger i flygresan, anmälningsavgiften och allt annat som du måsta ha med dig under loppet. Det är ett måste att jag får hjälp där borta, utan den hjälpen hade inte mina pengar räckt, säger han och fortsätter:
– Det är min passion och jag gör det inte för pengar även om det finns fina prispengar i loppet. För att få det att gå runt bör du placera dig bättre än 20:e plats.
2014 minns han av två olika orsaker där den ena är betydligt trevligare än den andra.
– Jag blev 25:a för två år sedan vilket fortfarande är min bästa placering. Det året var extremt kallt med drygt minus 50 under tre dygn och även om jag är van vid kyla från Kiruna så går det inte att jämföra med hur det var då. Det går liksom inte att förklara hur du reagerar som människa, även om det finns kläder för de temperaturerna så får du inte klä dig för mycket. Blir du svettig då får du det väldigt tufft.
Hur preparerar man sig själv för något sådant?
– Vi startade i Fairbanks på grund av snöbrist i Anchorage och det är känt att just Fairbanks ofta har kallt så just den biten kom inte som något oväntat. Stor del av sträckan går på Yukon River och luften stod i stort sett helt stilla. Det var en annorlunda upplevelse att vara ute i tre och ett halvt dygn i den kylan. Det gick bra, men det slet mycket på huvudet och jag blev oerhört trött under de dygnen. Det är också tufft att vara ensam i ett sådant läge där det förväntas att du ska klara dig själv i 36 timmar om det skulle hända något – så givetvis är det påfrestande, säger Pettersson och fyller på:
– Nu vet jag att vi klarar oss oavsett förutsättningar.
Har du någon nytta av att ha spelat ishockey på ganska hög nivå?
– Jag känner att jag har ett bra psyke. Jag var likadan som hockeymålvakt och var alltid som bäst när det var stora matcher och när det kom till vardagslunken så kunde jag vara sämre. Därför tror jag att den här tävlingen passar mig, för här måste du vara fokuserad hela tiden annars är det lätt att du råkar illa ut.
För Mats Pettersson handlar tiden fram till avresan till Alaska om förberedelser och åter förberedelser. I januari flyger han över tillsammans med sitt hundspann och han kommer inte tillbaka förrän senvåren har hittat till Kiruna.
– Jag brukar vara där i tre-fyra månader. Det handlar om förberedelser och packning av allt som behövs under loppet. Vi har runt 1 500 kilo i släden så det gäller att planera noggrannt.
Hur tufft är loppet sett till den fysiska biten?
– Jag tappar 10-11 kilo under loppet. Det är i alla fall så det har varit under de senaste åren.
Vad hoppas du på för placering?
– Topp 20 hade varit trevligt då det är vad som krävs för att det ska gå runt ekonomiskt, säger Pettersson.
Vinnaren de tre senaste åren heter Dallas Seavey, USA. Han har också rekordet i tävlingen med 8 dagar, 11 timmar, 20 minuter och 16 sekunder. Petterssons rekord härstammar från 2016-års tävling då han klarade av sträckan på 9 dagar, 20 timmar, 44 minuter och 27 sekunder.
– Det är lite speciellt med Seavey. Han är yngre än de flesta i sporten, men samtidigt så gör han inget annat än kör hund, säger Pettersson.
Den fjärde mars 2017 är det dags igen då starten av världens tuffaste lopp alla kategorier startar.