Vi backar bandet till april 2010. Jesper Modin och hans dåvarande flickvän Magdalena Pajala är på välbehövlig semester i Bali, Indonesien, efter en lång tävlingssäsong.
Under resan händer något underligt. En nyfiken apa river Modin på armen och han tvingas uppsöka läkare som ordinerar honom ett rabiesvaccin som Piteå Elit-åkaren medicinerar ända tills han kommer hem till Sverige.
Just då har han ingen aning om vad som väntar. Händelsen visar sig vara startskottet på en tre år lång kamp mot en mystisk sjukdom.
Hemma i Östersund börjar han träna inför säsongen 2010/2011. Träningen flyter på, men ett skavsår på hälen ger Modin huvudbry. Såret på foten vill aldrig läka och den 17 maj tvingas Modin avbryta ett rullskidpass med landslagskompisen Teodor Petersson. Piteå Elit-åkaren känner sig tom i skallen och trött. Senare på kvällen får han feber, frossa och vaknar upp med en tunghetskänsla i huvudet.
Den tunga i skallen kommer att följa honom under flera års tid, utan att någon kan ge något svar på vad det beror på. Än i dag är det ingen som kan svara vad den exakt berodde på.
Det är inte bara huvudvärken som gör sig påmind – hela kroppen påverkas. Jesper Modin får mycket sämre återhämtning och andra symptom som exempelvis domningar och stickningar i händer och fötter.
Ändå väljer skidåkaren att fortsätta tävla på världscupen. Och helt osannolikt blir den efterföljande säsongen den bästa i karriären. Piteå Elit-åkaren får sitt stora internationella genombrott och slutar totaltrea i sprintcupen. Han vinner även SM-guld i sprint.
– Det var lite lustigt att just den säsongen gick väldigt bra på alla sätt och vis, jag blev minst sagt förvånad, säger Modin när han minns tillbaka.
Men året därpå, säsongen 2011/2012, säger kroppen stopp. Modin fortsättar att tävla på världscupen – men utan samma resultat. Piteåsprintern säger inget om sina problem till allmänheten utan håller det för sig själv. Skidåkarmentaliteten gör att han kör ner huvudet i sanden och plågar sig själv genom att inte lyssna på kroppens signaler. Till slut orkar han inte mer och i november 2012 tar han en paus från skidåkningen på obestämd tid.
– Det fanns inget alternativ, säger Jesper Modin.
Uppehållet från skidåkningen sträcker sig över ett år. Drygt 13 månader efter pausen är han tillbaka i spåren för att göra ett nytt försök. I januari 2014 gör han en anonym tävlingscomeback i Piteå – utan någon framskjuten placering.
– När problemen var som värst fanns det inte på kartan att jag skulle ta mig tillbaka. Då var jag bara fokuserad på att kunna leva ett normalt liv – det var fantastiskt att komma tillbaka, säger han.
Träningen ökas successivt och på säsongens sista tävling skräller sprintern ordentligt när han tar SM-brons på 50 kilometer klassiskt. Resultatet ger eko i skidsverige och ganska snabbt börjar både Modin och landslagsledningen hoppas.
När förbundskaptenen Rikard Grip presenterar sina landslagsgrupper för säsongen 2014/2015 är Modin helt plötsligt tillbaka. Grip ser Modin som en potentiell VM-medaljör på sprint i Falun i februari 2015 och ger honom därför en träningsplats i utvecklingsgruppen tillsammans med bland andra klubbkamraterna Magdalena Pajala och Jennie Öberg.
Träningen går framåt under sommaren och när skidlandslaget ska genomföra sina sista världscupläger inför premiären i Kuusamo är sprintern helt plötsligt med i truppen som reser ner till Mellaneuropa.
Och när det sista landslagstestet avgörs i Bruksvallarna är Modin långt framme i resultatlistorna i såväl distans som sprint. Hans facit i genrepet ger honom en plats i helgens världscuppremiär i finska Kuusamo.
– Även om jag bara kör söndagens distanslopp så är VM-sprinten mitt mål. Det skulle vara en personlig revansch om jag lyckades med det, säger Modin när Kuriren får en pratstund inför söndagens comeback på den internationella scenen.
– Nu känner jag bara glädje. Det är så kul att bara vara tillbaka.
Nu hoppas han slippa prata om rivmärken från apor och tidigare sjukdomar.
– Det känns som att det har blivit lite väl många sådana rubriker. Nu hoppas jag få rubriker för skidåkningen i stället, säger han samtidigt som han konstaterar.
– (Skratt) Vissa av händelserna är väldigt osannolika och konstiga.
Den senaste märkliga händelsen skedde så sent som i våras.
Söndagen den 18 maj blev inte som Jesper Modin hade tänkt att den skulle bli. Efter att ha varit på semester i Marocko hade Piteå Elits landslagsåkare i skidor stannat till hos föräldrarna i Sundsvall innan han skulle återvända till hemmet i Östersund.
På eftermiddagen hade Modin kommit i höjd med Brunflo då olyckan var framme. På grund av motljuset från den starka solen upptäckte inte Modin älgen förrän ett tiotal meter innan kollisionen, och då var det för sent.
Han smäller in i älgen som flyger över motorhuven. Den studsar i vindrutan och trycker sedan till tak- och sidostolpar ordentligt innan den hamnar i diket. Skidåkaren uppskattar det till att färden gick i ungefär 80 kilometer/timmen då älg och bil krockade.
Modin blir lite chockad. Han blir pepprad av allt glassplitter från vindrutan och halva maginnehållet från älgen hamnar på honom och mellan sätena. Ingen trevlig upplevelse konstaterar Modin som har tur och klarar sig relativt oskadd.
Förutom glassplitter lite överallt har han bara ett skärsår på handen är han okej.
– Jag hade en blandning av glassplitter och inälvor i munnen som jag spottade ut, säger han.
För älgen gick det inte lika bra och det stora djuret avled direkt. En ambulans, som av en slump passerade platsen, konstaterade att Modin klarat sig utan större skador och en bärgningsbil kunde frakta skidåkarens fordon till en bilfirma.
Väl där kom dagens andra chock.
När han öppnar dörren på passagerarsidan för att hämta några försäkringspapper ser han att det ligger en älgkalv där, på golvet framför passagerarstolen. Den är levande, med navelsträngen som sticker ut genom vindrutan.
Vid krocken hade den havande älgkon helt enkelt förlöst älgkalven, som flugit in på bilens passagerarsida och lämnats där innan Jesper Modin upptäckte den senare under dagen. Skidåkaren påpekar att han tyckte att det var väldigt tråkigt att behöva vara med om att två älgar miste live och att han personligen fått insikt i hur skört livet kan vara.
– Det var som min mamma sa: "Katter har nio liv och du har också det – men du har förbrukat bra många".
Händelserna och sjukdomsproblemen är något som kommer att följa med honom under resten av livet.
– Att gå igenom en så pass tuff period som det här ändå har varit hade nog påverkat alla människor. Man förändras mentalt och uppskattar mer det man håller på med och tar inget förgivet. Min värld har fått en omskakning, säger 26-åringen.