Utbildning på hög höjd

Att byta miljö är nyttigt för oss alla. Det ger nya impulser och erfarenheter. Luleå Gjutarens skidtjej Anna-Karin Mäki gläds också intensivt över tiden borta i Colorado.
- En fantastisk tid. Halvåret därborta har varit både lärorikt och spännande, berättar Mäki för Norrbottens-Kuriren.
Om tre veckor återvänder Kiruna-tjejen Anna-Karin Mäki hem till Norrbotten efter sitt stora skidäventyr.
Ett äventyr där hon också, jämsides med skidåkningen, läst några kurser på University of Denver, och slutfört sin civilingenjörs-examen i maskinteknik vid Luleå tekniska universitet.
- Nu kommer jag hem för att ta min examen och förhoppningsvis få ett jobb. Jag har sommarjobb, men nu är jag förstås ute efter ett ingenjörsjobb i LKAB, eftersom jag bor i Kiruna, fortsätter Anna-Karin.

Kombinera med jobbet
Hennes jobbframtid avgör också hur hård hennes satsning på skidsporten ska bli framöver.
Under studietiden i Luleå och USA har hon framgångsrikt lyckats kombinera heltidstudier och tuff skidträning. Nu återstår att se om hon klarar att kombinera träningen med ett heltidsjobb.
- Det kan bli svårare, men jag är inställd på att försöka. Får jag inget jobb i höst får jag väl hårdsatsa som skidåkare, skrattar Anna-Karin över datortelefon från USA.
Efter vintern i USA är hon nyfiken att testa sina vingar ytterligare i längdspåren.

Tränat i Frisco
- Jag tror att jag gått framåt därborta, men helt säker är jag inte. Det är inte lätt att veta eftersom förutsättningarna varit så speciella med den höga höjden för träning och tävlingar. Ofta har jag tränat i Frisco, en timme och femton minuter med minibuss från centrala Denver, och det skidparadiset ligger på nästa 3000 meters höjd.
- Alla tävlingar som mitt universitetslag varit med om har också avgjorts på höjder mellan 1800 och 3000 meter (Crested Butte), det vill säga högre än vid OS i Turin, konstaterar Anna-Karin Mäki.
Hur har det varit att pressa kroppen på dessa höjder?
- Ganska svårt. Det har varit lätt att gå på för hårt och tröttna totalt. Jag har sett många exempel på åkare som gått i väggen under tävlingarna därborta.

Bra på tävlingarna
Men Anna-Karin och Karin Nilsson har kämpat på och tränat tre-fyra gånger i veckan, och tävlingsmässigt har det gått bra för, speciellt för Anna-Karin.
- Jag har vunnit några tävlingar, bland annat den på OS-banorna i Soldier Hollow, och tagit en del bra placeringar.
Ditt bästa resultat?
- Det är nog ändå när jag kom fyra i den största collage-finaltävlingen i Steamboat, där alla universitetslag var med. Visst jag hade hoppats ta mig upp på pallen, men fyra var bra det också.
Sämsta loppet?
- Det var andra dan i samma finaltävling, då jag missade totalt. Bröt staven i början av masstarts-loppet och kom efter. Sedan var resten av 15 kilometersloppet rena rama mardrömmen, suckar Mäki.
Klubbkompisen Karin Nilsson, som läser ekonomi, noterade några bra resultat första tiden men har sedan haft det tungt.
- Förhoppningsvis lossnar det för henne när hon kommer hem till Sverige istället, säger Anna-Karin Mäki.
Fanns några riktigt bra åkare där borta?
- Jodå, Jana Rehemaa från Estland, som är kusin med syskonen Smigun åkte i världscupen i början av säsongen, men missade OS. Jag slog aldrig henne under tävlingarna i USA, men var riktigt nära ett par gånger, berättar Mäki.

Snart tillbaka hemma igen
Snart återvänder alltså skidtjejerna till Norrbotten med rika erfarenheter.
- Nu längtar jag hem, men det är härligt att komma ut så här och möta en ny kultur och se alla vackra platser. Jag har träffat intressanta människor, och sett mycket som är annorlunda jämfört med Sverige, som ändå är bäst. Dessutom har det varit bra att få använda ett nytt språk, slutar 25-åringen från Kiruna som också räknar med att byta klubb efter den här säsongen. Luleå-Gjutaren har inte längre något lag, och då ligger det nära till hands för henne att åka för en klubb i Kiruna.
Tävlingsmässigt är Anna-Karin Mäki inställd att satsa ännu hårdare på de riktigt långa loppen där hon har sin styrka, och en gång varit tolva i Vasaloppet.