VM-satsning - mot alla odds

Dubbla olyckor som har genererat men för livet.

Men det har inte stoppat Joakim Laakso från att utöva sin passion - styrkelyftning.

- Jag får mina endorfiner när jag lyfter tunga vikter, säger 36-åringen.

25 augusti 2012 06:00

I slutet av 70-talet och i början av 80-talet hade Luleå en drös framgångsrika styrke-lyftare och tyngdlyftare.

Nu kommer en ny våg styrkelyftare - med veteranen Joakim Laakso i spetsen.

Det är 20 år sedan han gjorde sin första tävling. Sedan dess har han haft stora framgångar som ungdom, junior och även några år i seniorklassen.

Men hela karriären höll på att spolieras i början av 2000-talet.

2002 blev Laakso rammad av en bil som körde mot rött. Hela fronten totalförstördes - och styrkelyftaren ådrog sig allvarliga skador.

- Vad som hände då vet ingen egentligen. Han klippte fronten på min bil rätt av, så det blev en rätt rejäl smäll, säger han.

Blev värre och värre
- Just då trodde jag inte att det blev någonting. Man kände hur det stramade mot örat och ner mot nacken, men inga konstigheter. Det var några månader efter olyckan som jag började uppleva besvär från skadan. Sen blev det bara värre och värre.

Och två år senare var olyckan framme igen.

Denna gången blev Joakim Laakso påkörd bakifrån - och skadorna förvärrades.

- Det tar ett bra tag att hämta sig. Sen fick jag veta av en sjukgymnast som jag var i kontakt med att du kommer att dras med det här livet ut. Du ska nog ändå vara rätt glad att du var så pass tränad som du var vid de här två olyckstillfällena, annars hade du inte klarat dig så bra som du gjorde nu, säger 36-åringen.

- Sen fick jag veta att oavsett om jag ville det eller inte var jag tvungen att träna resten av livet. Jag mår bättre när jag tränar. Sen kanske det inte är det allra bästa att belasta kroppen med extrema vikter, man måste må bra psykiskt också. Det är ju det här jag kan.

Hjälp av Hedqvist
Där och då kunde han lagt idrotten åt sidan.

Men bara några år senare påbörjade han en ny satsning.

- Det var mycket tack vare min gode vän och träningskollega Patrik Hedqvist. Han flyttade tillbaka till stan efter att ha varit borta några år och fick med sig studenter från LTU, som var lite nyfikna och intresserade av styrke-
lyftning. Patrik är en väldigt duktig bänkpressare. Vi började pratat ihop oss och fick över honom till oss i Luleå AK (han tävlade tidigare för Umeå Power) Sen gick det av bara farten. Så stor som vi är på tävlingssidan har vi aldrig varit i Luleå AK.

Varför valde du då att börja satsa igen efter allt som hade hänt?

- Jag märkte av att jag kunde belasta kroppen ganska hårt utan att må allt för dåligt. Jag får mina endorfiner när jag lyfter tunga vikter. Andra får det när de springer fort, hoppar högt eller gör något annat. Och det är ju positivt. Man får en vällustkänsla av det.

Akilleshälen
- Sen började jag märka att min stora akilleshäl, bänkpressen, började svara
ordentligt. Jag har alltid haft problem med att bygga
massa på överkroppen, men med hjälp av Patrik började det sparka i väg.

Den gångna säsongen tog Laakso SM-guld i Jokkmokk och satte under tävlingarna ett nytt personbästa.

Målet med den nya satsningen är att ta sig till VM nästa år (i Stavanger, Norge).

Men det första delmålet är redan i helgen.

Under lördagen går Joakim Laakso för medaljerna i de Nordiska mästerskapen som avgörs i Örebro.

Vill ta medalj
- Det är väl att försöka komma så nära nästa drömgräns som möjligt (900 kilo i sammanlagd vikt).

- På SM (i Jokkmokk) fick jag inte riktigt ut de kilona som jag är god för. Jag hoppas i alla fall att jag ska kunna
göra personbästa i varje gren och göra bra i från mig. Sen vill man naturligtvis alltid ta medalj.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!