Fall, tekniskt fall – och sen fall i finalen.
Sofia Mattsson avgjorde samtliga matcher på resan till ett nytt EM-guld på spektakulära sätt.
Turkiskan Bedhia Gun i kvartsfinalen föll till backen efter dryga en och en halv minut.
Semifinalmotståndet Irina Vologonova höll ut i dryga fyra och en halv minut innan Sofia Mattsson gjort 10–0 och därmed vunnit på tekniskt fall.
Och finalmoståndet, ja. Hon åkte i backen innan det ens gått två minuter.
Anna Zwirydowska blev en munsbit för Gällivaretjejen, som ledde med 6–0 när hon avgjorde matchen genom att få polskan på rygg.
– Jag var jätteladdad, jag ville verkligen vinna – och jag tror det syntes också. Jag visste att hon skulle vara rätt hård och jag tänkte att det bara var att vara hård tillbaka redan från början så att hon inte skulle ha ett psykiskt övertag. Jag gick ut hårt och hon tappade humöret – det funkade bra, säger Sofia Mattsson till Kuriren direkt efter finalen.
Men det har varit en krokig resa den senaste månaden för Sofia Mattsson.
Ni kan historien vid det här laget – en månad innan mästerskapet ådrog hon sig ett benbrott i handen. Hon var tvungen att bära gips och missade många viktiga, tuffa brottningspass i slutspurten av förberedelserna.
När hon reste till Finland hade hon ingen aning om hon ens skulle kunna ställa upp för att försvara sitt EM-guld, och hon hade inte sparrats på fyra veckor.
Men väl på plats har hon inte känt av skadan så att det påverkat hennes brottning negativt.
– Det känns skitbra. Jag är så lättad över att allt gick så bra. Handen är hel och jag får komma hem med ett guld. Det är bättre än vad jag vågat hoppas på, säger Mattsson.
Sofia Mattssons guld blev det andra som familjen Mattsson plockat hem – på två dagar.
Systern Johanna skrällde med att ta EM-guld i 60-kilosklassen i onsdags.
– Det är nog annorlunda känslor för oss. Hon fick komma tillbaka här och vinna guld direkt. Men jag kom hit som regerande Europamästare, det är en press. Sen är man lite osäker på sig själv, men jag fick visa att jag har väldigt mycket brottning i mig. Jag var rädd att jag inte skulle få ut det, att skadan skulle hål mig tillbaka. Men det höll.
Kan du beskriva vad du känner just nu?
– Nej, det … Det är så jäkla skönt. Det är svårt att beskriva.