Tre gånger har det främre korsbandet i höger knä slitits av.
En av dessa gånger gick också menisken sönder för Gällivarefostrade Johanna Mattsson.
25-åringens karriärhindrande skador tog fart strax innan VM 2009, då hon också var regerande EM-mästarinna. Då gick korsbandet av första gången.
Sen har det oturligt nog gått av precis när de stora mästerskapen skulle äga rum.
Inför OS 2012 var senaste gången Johanna Mattsson fick beskedet att hon inte kunde träna på flera månader och att hon skulle missa ett av hennes stora idrottsliga mål.
Men inför årets EM kom hon tillbaka till mästerskapsmattan.
Och hon väntade inte med att presentera sig.
Ryskan Svetlana Lipotova, regerande JVM-mästarinna, och Bulgariskan Taybe Mustafa Yusien, som tog silver i VM förra året, fick ta smällen för Johanna Mattssons vilja att stå i en ny EM-final.
Turkiskan Hafize Sahin fick knocken efter 25-åringens vilja att vinna EM-guld.
Sahin åkte i backen efter en och en halv minut i finalen och Mattsson vann på fall.
– Fem år, fyra operationer och nu blev det guld igen. Jag vet inte, det känns typ overkligt, säger Johanna Mattsson.
– Jag kände att jag var stark i finalen. Hon ska bara ner på rygg.
Var planen att attackera tidigt?
– Nja, inte riktigt. Jag bara körde på.
Beskriv. Hur har resan varit för att ta sig tillbaka till EM-tronen?
– Lång. Som tur är glömmer man snabbt det jobbiga, men det har varit jäkligt mycket blod, svett och tårar. Mer än vad jag velat erkänna för mig själv, nästan. Det är nog bara mina närmaste som vet vad jag gått igenom. Man vill inte heller berätta för folk hur illa det är. Det håller man ofta för sig själv och då försöker man hålla god min utåt. Men det är klart att det finns många stunder när jag och många
Fanns tankar på att lägga av?
– Nej, aldrig. Jag har känt att jag kanske skulle behövt tvingas sluta fast jag inte vill. Jag har varit rädd för det, att knäet inte skulle hålla. Men aldrig självmant.
Har allt det här stärkt din kärlek till sporten?
– Det har det. Jag har förskönat det också. Nu när man är tillbaka har man insett att de där mördarpassen är sjukt jobbiga, men så har det blivit. Jag har saknat och längtat efter brottning så himla mycket. Jag har sagt att jag inte kan leva ett liv utan brottning, men när man väl är tillbaka inser man att det visst finns ett liv utanför.
Och redan nu börjar Johanna Mattsson blicka framåt.
Nu när hennes skador inte längre påverkar brottningen vågar hon drömma stort.
– Nu börjar min karriär igen. Som det känns nu vill jag hålla på fem eller sju år till. Jag har alltid känt det. Den dagen jag väl kommer tillbaka, då börjar ett nytt kapitel i min karriär.