Vägen till Rio är lång och efter åren i Gällivare har de sedan några år tillbaka mellanlandat i Skåne.
Först i Klippan, och nu vid ”Sundets pärla”, Helsingborg, där de bor och stortrivs.
Norrbottens-Kuriren träffar systrarna Mattsson i blåsten och duggregnet nere vid hamnområdet i Helsingborg, där färjorna till Danmark går i skytteltrafik ett stenkast bort.
De vet att det bara är hårt arbete som gäller för att ta en OS-plats i 53 och 58 kilosklassen, och sedan realisera sin medaljdröm. En dröm som utifrån tidigare framgångar i karriären känns klart realistisk.
Därför förbereder sig Sofia och Johanna nu minutiöst med två träningspass om dagen – och utöver det långa landslagsläger och tävlingsresor till olika platser i världen.
Nyligen har systrarna varit i Kina på läger i två veckor, vunnit SM i Malmö, och senast häromveckan tävlade de i Bulgarien med skiftande framgång.
– Jag lyckades vinna turneringen där, och det är alltid trevligt, säger Sofia leende.
– För mig var det ingen höjdare… Blev bara femma. Jag kände mig trött och hade lite ont i handen, berättar storasyster Johanna.
Träningsmässigt sparrar tjejerna inte bara mot landslagskompisarna, utan också mot en kille från Azerbadjan, som engagerats för att ge tufft motstånd på hemmaplan.
Tjejerna tillhör elitprogrammet i SOK, och stöttas intensivt av Svenska Olympiska Kommittén. Deras stora resursteam med fystränare, dietister och medicinsk expertis finns till hjälp, och SOK bekostar även läger och tävlingar runt om i världen.
Med OS relativt nära i tiden så är de också brottare på heltid. De båda är kort och gott proffs i sin sport.
En känsla som både Sofia och Johanna gillar.
– Vi har inget åtta till fem jobb, utan kan sova en stund extra på morgonen om vi vill… Men vi varken vill eller kan fuska med träningen. Vi måste alltid ta oss i kragen och ha ett starkt fokus.
Sofia Mattsson, som är den av syskonen som hittills har nått de största framgångarna, har alltid varit en heltidsbrottare.
Äldre syrran Johanna, har kombinerat sin satsning med krävande studier i juridik.
– Jag har läst in 75 poäng hittills, men nu går inte studierna att kombinera med den hårda träningen och därför har jag ett studieuppehåll, konstaterar Johanna som vill bli advokat i framtiden.
I dagsläget är dock brottningen nummer ett och Gällivarebrottarna har några oerhört viktiga tävlingar framför sig som kräver en hundraprocentig satsning.
Det handlar om nya European Games i Baku, Azerbadjan, i juni – samt VM i Las Vegas i september. Den senare tävlingen är också första kvaltävlingen till OS.
– Det gäller för oss att ta en plats bland de fem bästa där för att få en OS-biljett och det hoppas jag vi kan klara, säger Johanna Mattsson.
Lillayster Sofia känns redan ganska given i den blågula truppen till OS.
– European Games i sommar är en ny stortävling som vi fått och som är som ett OS för oss i Europa. Amerika har sina spel, Asien sina, men Europa har inte haft någon egen tävling av den typen. Nu deltar 32 sporter i tävlingarna i Baku.
Till höstens VM talar allt för att Sofia Mattsson åter ställs öga mot öga mot sin svåraste motståndare på brottarmattan, nämligen japanska fenomenet Saori Yoshida som vunnit 12 (!!) VM-guld i rad… Två gånger tidigare har 25-åringen mött hiskeliga Yoshida i VM och förlorat. Senast i VM-finalen 2014 i Tasjkent.
Känslan då?
– Det är aldrig kul att förlora, men nog hängde jag med bättre än första gången vi möttes, säger Sofia Mattsson.
Är hon möjlig att besegra?
– Ja, det tror jag… Jag hoppas på tredje gången gillt på VM, eller kanske ännu hellre fjärde gången gillt på OS i Rio.
Vad krävs?
– Jag måste bli starkare i defensiven. Min styrka är offensiven. Mot Yoshida måste jag kriga hårt, försvara mig bättre och brottas mer taktiskt för att ha en chans, funderar Sofia och slänger sina ljusa lockar i den starka vinden.
Drömmen är givetvis att ta medalj på OS 2016.
– Det är vårt stora mål i karriären och Rio finns i våra tankar och planer, säger syskonen bestämt.
Sofia Matsson kommer att ge allt. Hon har beskrivits som en världsmästare i envishet och det är en egenskap guld värd i kampen på mattan.
Storsyster Johanna är också envis till tusen och drömmer om att vara ”best ever” i OS. Hon har dock fått kämpa kolossalt i många år för att nå dagens position.
Efter att ha vunnit EM 2009 och byggt kanonform till VM kraschade hon korsbandet två veckor före mästerskapen. Sedan fortsatte skadehelvetet …
– Tre gånger slet jag sönder korsbandet och den sista gången (2012) rök också menisken med operationer som följd. Det var tunga år, säger Johanna Mattsson och suckar.
Var du nära att lägga brottartrikåerna på hyllan då?
– Nja, det vet jag inte. Men visst var det oerhört jobbigt att rehabilitera varje ny skada.
Men Johanna gav aldrig upp. Och det är lätt att förstå hennes glädjerus när hon 2014 tog EM-guld i Helsingfors, efter snabb fallseger i finalen mot en turkiska.
– Underbart att vara tillbaka i världseliten. Jag fick visa mig själv, och alla , att det går att komma tillbaka efter alla skador, säger Johanna stolt.
Ni får resa mycket hela tiden. Hinner ni se något annat än brottarhallar och hotell?
– (Skratt) Mest är det väl så, men senast vi var i Kina var vi ut på Himmelska Fridens Torg och på shoppingrunda i Peking. Tidigare har vi besökt Kinesiska muren, och i februari i Paris var vi upp i Eifeltornet och lite annat.
Vid sidan av brottningen njuter båda systrarna Mattsson av att koppla av med kompisar, gå ner till havet, laga mat, eller bara slå sig ner på ett fik.
De älskar sin boendeort Helsingborg som de tycker är en härlig sommarstad med sköna stränder och närheten till allt.
– Det är en ”stor, liten stad”, säger de så träffande.
De norrbottniska OS-hoppen är också sambor med två killar, som även de är duktiga brottare.
Sofia har deltagit i två OS tidigare (Peking och London) och då har också hennes pojkvän Robert Rosengren varit med i landslaget.
Paret har varit tillsammans i fem år och inspirerar varandra hela tiden. Allt talar för att det snart blir deras tredje OS tillsammans.
– Det hoppas vi. Han vill också gärna upp på pallen i Rio. Som bäst har han, som jag, varit i kvartsfinal vid London-OS, berättar Sofia.
Johannas sambo Vahab Daneshvar har också brottats i landslaget, men satsar numera på MMA.