Det är passande att mellansyster Sofia är först ut i den här berättelsen. 19 år gammal har hon redan tre raka SM-guld på seniorsidan inför SM 2009.
Hon och Gällivare SK har åkt till Stockholm med en trupp full med guld- och medaljambitioner.
– Vi var ju ett väldigt bra lag och alla hade tränat hårt. SM var ett av de stora målen det året och vi hade åkt med många bra tjejer i klubben. Alla hade sikte på att ta medalj. Vi hade bra chanser, säger Sofia.
På lördagen den 28 februari är det ingen i Eriksdalshallen som rår på 19-åringen. Sofia vinner sin final mot Malmötjejen Maria Brobeck enkelt.
– Det var en skön känsla. Jag vann på fall, om jag inte minns helt fel.
Mattssonguld nummer 1 är säkrat. Men Sofia ska minnas 2009 för något ännu större. Det som blir en stor milstolpe i karriären.
GRANNEN OCH DEN NYA VÄRLDEN
Det var friidrott, skidor och annan idrott som gällde när Lisa, Sofia och Johanna var riktigt små hemma i Gällivare.
Men det där ändras av en slump.
– Det var en granne som hade en son som började åka på brottning. Sen frågade han mig, vi höll på med friidrott, om vi skulle hänga med. Jag tänkte tjejer och brottning, det är väl inget, säger systrarnas pappa Karl-Erik Taivalsaari.
Men de tre systrarna hänger med grannen på träningen. Då är de bara 4, 6 och 7 år gamla. Och Lisa, Sofia och Johanna Mattsson fastnar snabbt i den nya sporten.
Pappa Karl-Erik får lov att sluta som friidrottstränare efter ett tag och gå över till brottningen han också.
Utvecklingen på mattan går också snabbt för tjejerna. 2004 är kanske första gången pappa Karl-Erik förstår att något väldigt stort är på gång. Då vinner Sofia, Johanna och klubbkompisen Hanna Wennström alla tre EM-guld i kadettklassen i Albena i Bulgarien.
Och när den generationen är redo att tävla i seniorklasserna tar Gällivare över.
– Vi var ju fruktansvärt bortskämda. Vi började att dominera tjejbrottningen ganska hårt. Gällivare tog i stort sett alltid tre-fyra guld på ett SM. Vi dominerade nog så mycket att det var mest till skada. Det var tufft för de andra klubbarna, säger Taivalsaari.
2009 är året när de andra klubbarna har det som tuffast.
Gällivare vinner fem av sju guld på damsidan på SM. Linda Larsson och Henna Johansson är GSK-vinnarna som inte heter Mattsson i efternamn. Guldet i den tyngsta klassen är egentligen också Gällivares, men segraren Jenny Fransson tävlar de här åren för skånska Klippan.
LILLASYSTERS SISTA TITEL
På lördagen i Eriksdalshallen är det plats på scen för lillasyster Lisa, 17 år. Hon har redan vunnit två EM-guld som kadett och ett SM-guld för seniorer.
– Jag började ta klivet upp i seniorklassen. Sen var motståndarna nästan de samma som jag hade mött som junior. Så det var inga nya seniorer jag mötte. Det fanns kanske inte så många damseniorer. Så det var vi som kom underifrån. Det var de jag hade konkurrerat med tidigare. Så det var inte så annorlunda, säger Lisa.
Hon möter Sabina Magnusson i finalen i 55-kilosklassen och vinner en jämn match.
Men det blir hennes sista stora titel i karriären.
Och Lisa minns inte det som att hon tyckte att det var så speciellt att alla tre systrarna tog guld samtidigt. I träningslokalen suddades syskonskapet bort lite.
– När det kom till brottningen var vi kanske inte syskon främst. Utan de var som de andra mer en del av gruppen. De var som vem som helst på träningen, säger Lisa och fortsätter:
– Även om vi var tre systrar så har vi alltid haft många lagkamrater. I min generation kom det fram många tjejer… Så vi var mer en stor grupp som hade en ganska schyst sammanhållning.
TRE SYSTRAR – TRE GULD
Det har blivit söndagen den 1 mars 2009. En dag kvar på SM. En Mattsson-syster kvar med guld i sikte.
Storasyster Johanna säger själv att hon inte tänker speciellt mycket på att hon med en seger i sin final kan fullborda en historisk trippel.
Sofia sitter på läktaren och har andra vibbar.
– Det hade tisslats lite i hallen. Det fanns ju några syskon som vunnit förut. Men de var alltid två. Bröderna Kornbakk, bröderna Lidberg och några andra hade vunnit. Men nu var det faktiskt tre. Jag minns att det tisslades ”har det hänt tidigare att tre syskon har vunnit?”, säger Sofia.
Johanna har varit i samma situation ett år tidigare. Sofia och Lisa hade vunnit guld på lördagen.
Men då hade Johanna varit underdog i finalen mot den fem år äldre stjärnan Ida-Theres Nerell och förlorat.
– Vi möttes på sommaren precis innan OS och då fick jag revansch på Ida-Theres. Det var nog på ett sätt positivt att jag förlorade den matchen på SM. Det gav mig ändå lite motivation att träna hårdare. Det var nog mycket det som gav grunden till framgången som kom året efter.
Johanna är mitt inne i ett kanonår. Från SM-finalen 2008 fram till strax två veckor före VM i september 2009 gör hon allt rätt på mattan.
Nerell ställde inte upp det här SM:et. Klippantjejen Jessica Rundh är inget större hinder i finalen för Johanna och en historisk trippel för systrarna är bärgad.
OLIKA VÄGAR FRAM
Ingen av systrarna minns att de firade gulden speciellt mycket. Det handlade mer om att klubben hade lyckats så bra under SM:et.
– Alla var så glada. Vi hade kämpat och slitit ihop i brottarlokalen hemma i Gällivare. Vi fick dela det, säger Sofia.
Och med elva års perspektiv säger Johanna:
– Nu när man ändå känner att man är lite i slutet av karriären blickar man mer tillbaka. När man är mitt i har man svårt att uppskatta och njuta av stunden. Så har det verkligen varit. Nu kan man känna att vi slog igenom så unga. I dagsläget är det extremt svårt för svenska tjejer i 20-årsåldern att tampas med världseliten. Där var det lite unikt att vi var många som kom fram, säger Johanna.
Efter SM tar systrarnas karriärer helt olika vägar.
Johanna är en av favoriterna inför VM i september. Men hon drar korsbandet två veckor innan mästerskapet och kommer att ha några tuffa år framför sig.
Lisa börjar redan på sommaren fundera på om hon verkligen vill satsa på brottningen. Det blir inga fler SM för henne och hon lägger av året efter.
Sofia når en milstolpe i danska Herning när hon vinner VM som 19-åring.
Så SM 2009 står som mästerskapet när alla tre systrarna Mattsson lyckades tillsammans och fick till en historisk trippel.
– Det var roligt att alla tre lyckades vinna samtidigt. När jag vann mitt första EM-guld för seniorer då hade Sofia varit långtidsskadad och hade tränat en månad och det gick inte jättebra. 2009 när hon vann VM var jag korsbandsskadad och var egentligen storfavorit i det mästerskapet. Det är sällan som vi har tajmat framgångarna tillsammans, säger Johanna.