Mycket talar för att Elvira Ersson är länets nästa stora stjärna inom brottning.
En liten talltita sätter sig på en av Luppiobergets små, men ack så vackra och livskraftiga tallar. Elvira Ersson kisar lite mot solen samtidigt som hon njuter av vyn där Tornedalen öppnar upp sig framför henne.
– Jag tror faktiskt man kan skymta taket på vårt hus, säger hon.
Det är här som länets nya jättetalang bor. Under SM-veckan vann hon lekande lätt guldet i 76-kilosklassen där domaren fick bryta vid 12-1 för teknisk överlägsenhet.
Detta trots att hon hade haft en rätt miserabel uppladdning där hon varit förkyld i två veckor innan mästerskapet.
– Jag var lite nervös faktiskt. Jag visste inte i vilken form jag var och jag visste att det var tufft motstånd. Jag tänkte att jag kommer dit som yngst och behöver inte leverera så mycket, säger Elvia som fått både Charlotte Kallas stipendium och Max idrottsstipendium.
Men levererade gjorde hon – och det med besked.
– Framgången kom som en väldigt glad överraskning. Fjolårets vinnare blev sjuk i sista stund. Henne var jag extra taggad att få möta, säger hon.
I hennes klubb Karl-Gustaf BK upplever man nu ett uppsving där ett 70-tal ungdomar nu tränar tillsammans. Och merparten är tjejer.
– Jag märker ju att de ser upp till oss som är äldre. Om man kommer till en träning efter en tävling och visar upp medaljen så är det stora ögon, säger Elvira och ler.
Sedan fortsätter hon:
– Det är ju alla åldrar. Men vi samlas tillsammans och jag tycker det är fint att få göra det också. Att de får träffa mig och jag får träffa dem. De där minsta är ju så gulliga. Kryper runt på mattan.
Elvira började att brottas först när hon var tio år. Hon hade då provat på längdåkning och lite löpning ett benbrott gjorde att hon tvingades vila. Det var under den perioden som hon fick chansen att prova på brottning.
– En kompis frågade mig om jag ville följa och jag hade blivit frågade innan men vägrat. Tyckte ”men vad är det där för något”. Men efter första träningen var jag helt fast och kände bara ”får jag komma igen”.
Mamma Pernilla Ersson får än så länge vara chaufför och körlärare. Men snart kommer Elvira Ersson att köra upp för körkort och då kan hon själv ta bilen till träningen i Hedenäset.
Sedan har hon utvecklats successivt. Emil Rolfs, som är hennes tränare i klubben, är imponerad av Elviras utveckling. Han försöker att ändå inte skena i väg och använda för stora ord:
– Elvira är naturligt stark. Och hon är inte rädd att ta egna initiativ i matcherna. Det gör hon vem hon än möter. Hon har goda möjligheter att bli något stort men det är ett steg i taget, säger han.
Har du Elvira i dag satt några egna mål när det gäller brottningen?
– Mina närmaste mål är att ta mig till JEM eller JVM. I framtiden finns det drömmar om att komma med i seniorlandslaget och åka i väg på internationella tävlingar. Men det är en lång väg att gå och jag har fortfarande mycket som jag behöver träna mer på och utveckla.
Och om du drömmer vidare?
– Man blir ju väldigt inspirerad nu när vi har Jonna Malmgren i svenska landslaget som har kvalificerat sig för OS. Att få tävla i OS hade ju varit riktigt coolt. Jag har på min bucketlist att vara med på ett OS på något sätt. Som deltagare eller åskådare.
Om drygt fyra år när det är dags för nästa OS, ja då är du 22 år?
– Ja. Jag har ju lite tid på mig.
Elvira, här står vi på Luppioberget i ditt Tornedalen?
– Ja. Här ser man allt som jag tycker om. Skogen, bergen, älven. Hela naturen här är, ja, helt fantastisk. Det är därför som jag har valt att stanna här i stället för att flytta i väg till något brottningsgymnasium.