Fjolåret blev en framgångssaga för Johanna Mattsson, 29. Trots att hon blev av med sitt ekonomiska stöd från Sveriges olympiska kommitté (SOK) slog hon till med både EM- och VM-brons.
Men den gångna hösten har varit tung. En axelskada har stört henne i flera månader.
– Jag hade egentligen problem hela förra sommaren också, men när man vet att det är ett VM som väntar så står man ju ut. Jag tänkte att det skulle läka ut efter VM när jag tog det lite lugnare, men det blev aldrig riktigt bra, säger Gällivarebrottaren.
VM avgjordes i slutet av augusti, men axelproblemen fortsatte fram till jul.
– Jag fick köra rehab hela hösten och nu börjar det äntligen kännas bra igen.
Vad var problemet med axeln?– Det är ingenting som har varit sönder, men det blev en inflammation i främre delen av högeraxeln. Jag har inte kunnat träna jättemycket brottning. Det är först efter jul som jag har kunnat vara på mattan.
Har det varit frustrerande?– Ja, det är klart. Det är aldrig kul att vara skadad. Man vill ju kunna träna utan att ha ont. Det är jobbigt att ha ont.
Nu är hon igång för fullt med träningen igen. Nästa stora mål är SM i Stockholm som avgörs i början av februari. Mattsson tror inte att axelskadan kommer att förstöra hennes chanser där.
– Jag tror inte att det kommer att påverka så mycket faktiskt. Det känns som att jag har ganska mycket rutin och otaliga timmar på träningsmattan i kroppen. Tävling är ju tävling. Ställer man sig på mattan så tävlar man på lika villkor som alla andra och jag känner mig ändå i ganska bra fysisk form.
Vad är målet på SM?– Det är klart att jag vill vinna. Jag, Jenny (Fransson) och Henna (Johansson) sa det däromdagen, att vi måste visa att gammal fortfarande är äldst. Vi har jättemånga duktiga unga tjejer som är på gång, men nu får vi visa på SM att de har en bit kvar.
Den kommande säsongen är EM och VM de stora målen. Långsiktigt finns dock OS i Tokyo 2020 på näthinnan.
– Det är klart att man tänker en del på OS, jag siktar mot det. Samtidigt försöker jag att ta ett år i taget och fokusera på de mästerskap som väntar nu. Det är lite svårt att tänka på en tävling som är tre år fram i tiden.
Johanna Mattsson berättar att hon har fått lite andra perspektiv på livet och brottningen de senaste åren.
– Ju äldre man blir, desto fler saker i livet blir viktiga. Idrotten kanske inte är allting som den har varit förut. Man kanske inte längre är beredd att offra allt i livet för en medalj.
Känner du så?– Ja, det har man ju känt de sista åren. På ett sätt tror jag att det har varit positivt också. För det har gjort att man har slappnat av lite mer när man väl står där på mattan. Brottningen är fortfarande viktig, men det finns även andra saker i livet som är viktiga.
I början av november blev Johanna Mattsson moster till lilla My, dotter till syster Sofia.
– Det är ju jättekul. Många frågar ju om jag inte själv blir sugen nu. Det blir jag ju, samtidigt så känns det som att jag också har fått ett barn nu. Jag träffar ju Sofia och My var och varannan dag.
Johanna Mattsson berättar också att hon funderar allt mer på att skaffa sig en ordentlig utbildning.
– Man tänker ju lite på livet efter karriären, man har börjat planera för det. Jag vet inte om jag kommer brottas i fem år till eller tre. Men jag vill ha en utbildning. Jag har en del högskolepoäng sen tidigare och nu i vår ska jag läsa en kurs i företagsekonomi.
Vet du vad du vill jobba med efter karriären?– Nej, det är jättesvårt. Jag tänker på det ganska mycket. Jag har läst juridik och lite psykologi. Tanken är att få en kandidatexamen inom något ämne där jag kan använda alla mina poäng som jag har skrapat ihop. Det känns viktigt med en utbildning att stå på, du kommer nog inte så jättelångt i dagens samhälle utan det.
Det låter som att du tänker mycket på tiden efter karriären. Är du säker på att det blir OS 2020?– Ja, absolut. Det siktar jag på. Men för stunden är man ju lite mättad. Det gick ju så bra förra året, med medalj både på EM och VM. Då blir det lite så att man tappar sugen för stunden, man känner sig lite nöjd. När jag var yngre tog det en vecka och sen var man på det igen. Nu vill man ha några månader så att man får återhämta sig mentalt.
Är det slitigt att träna inför ett mästerskap?– Det är väldigt påfrestande. Det är bantning, det gör ont på alla möjliga sätt, man är trött och man är grinig. Man måste lägga väldigt mycket av sitt övriga liv åt sidan i några månader.