Den 20 mars födde Johanna Mattsson sitt första barn, Sixten. Gällivaretjejen har tränat på bra både under och efter graviditeten. Hon kommer att vara med på landslagslägret hemma i Helsingborg kommande vecka där även lillasyster Sofia och klubbkompisen Henna Johansson är med.
– Jag ska väl kanske inte vara med på alla pass, men nåt eller några pass om jag hinner och det går, säger Johanna Mattsson.
32-åringen har hela tiden sagt att hon vill tillbaka till tävlingsmattorna, men i coronatider är det svårt att veta när brottningsvärlden kommer igång igen.
– Som det ser ut nu har vi inga tävlingar. Månad för månad ställs tävlingar in. Det är inte så att jag kan säga att där ska jag tävla. Internationella förbundet har lagt ett VM i december. Men chanserna att det kommer att hållas är väl kanske inte jättestora. Så det är svårt att säga vad för tävling man ser fram emot. Det blir väl nån gång nästa år, säger hon och fortsätter:
– För mig personligen gör det inte så mycket. Jag får mer tid till att träna.
Hon har inte tränat så mycket brottning, men snittar åtta pass i veckan nu och säger att kroppen känns okej.
– Jag är ändå 30plus och nånstans har man skapat en bra grund att stå på. Jag har läst lite om skidåkarna som har lite erfarenhet. När de har fått barn har många fokuserat på att göra de passen man kan göra bra. Men att man drar ner lite på mängden.
Även om sonen Sixten går först nu så har Johanna Mattsson en längtan tillbaka till mattorna.
– Just nu känner man mest att det som kommer att hända på brottningsmattan framöver är bonus på nåt sätt. Nånstans känner jag mig ändå nöjd med min karriär som har varit och skulle jag lyckas vinna en medalj till på ett mästerskap skulle det vara jättehärligt. Men det är inget jag står och faller med. Eller känner att det skulle göra min karriär mer lyckad. Nu gör man det mer för att det är roligt och för att man gillar det man håller på med.
Hon har kommit tillbaka från tre korsbandsskador och vet hur det är att vara borta länge från tävlandet.
– Det är kul att göra den här resan tillbaka. Det har jag gjort många gånger. Jag gillar nånting i den processen. Det är roligt och man har nåt att sträva emot.