I helgen var det proffsboxningsgala i norska Namsos.
700 personer fanns på plats – och en av dessa var norska stjärnan Cecilia Brækhus, 36.
Brækhus har som första kvinna i världen mästarbälten från de fem största organisationerna (WBA, WBC, WBO, IBF och IBO) och så sent som i oktober slog hon Mikaela Laurén.
Det var hennes 32:a raka seger i proffsboxningskarriären.
I ringen klev en Kirunakille upp: John Salomonsson, 27, tog sig an norska tungviktslöftet Lars Johnsen, 30, i en förmatch och fick sin drömchans.
Och som han boxades inför ögonen på den 36-åriga världsboxaren.
– Det är det häftigaste som har hänt i hela mitt liv. Att få en sån här chans och sen få avsluta på ett så här bra sätt.., säger John Salomonsson innan han snabbt tillägger:
– Jag brukar inte böla men nog kom det glädjetårar på slutet.
Efter att ha förlorat i NM (Norrländska Mästerskapen) bestämde sig BK Winter-boxaren för att träna ännu hårdare.
Det var också under ett träningspass som telefonen ringde för en vecka sen.
– Då var det en som heter Åke Johansson på Svenska boxningsförbundet som frågade om jag ville gå match för de hittade ingen tungviktsboxare, säger Salomonsson och fortsätter:
– Då frågade jag vad det var för match och vad det handlade om. Då sa han att jag kommer att boxas en förmatch till proffsboxning – och det lät spännande. Sen ringde managern från Norge upp mig och då visade de sig att de hade bokat ett helt hotell.
John Salomonsson tackade ja – och fick Emil Harrysson, BK Falken, med sig.
Väl på plats i Namsos började drömmen.
– Vi kom till hotellet. Det var fullt med vakter och folk. Vi tog in på rummet och dagen efter var det boxning. Då fick vi gå ner i ett backstagerum och fick gå in till strålkastare och ingångsmusik. Det var svinhäftigt, säger Salomonsson.
Sen kom matchen.
– I första ronden var jag helt lost. Jag laddade krokar och försökte slå vänster/höger men han rullade hela tiden och var rörlig som fan. Efter första ronden var jag så frustrerad och sa till tränaren "vad fan ska jag göra, för vad jag än gör så rullar han bara under. Det är förlorat det här", säger Salomonsson.
Han fortsätter:
– Då sa Dawan (Kakáways, tränare i BK Falken som hjälpte till under matchen) till mig: "sikta på hans axel, vänster axel. För han rullar alltid dit" och "Hasse" (Ranta, Salomonssons ordinarie coach) sa att jag sen ska kombinera det med kroppsslag.
John Salomonsson gjorde som coacherna sa.
Resten är historia.
– 1.20 in i andra ronden får jag in perfekta kroppsslag och han går ner på knä. Han tar sig tillbaka och jag fortsätter mata kropp och han går ner igen. Sen går gonggongen. I rond tre var det sen som att jag ställde om mig helt i huvudet och jag var på honom som en igel, säger Salomonsson, som sen fick sin arm uppsträckt i skyn av domaren och tog hem segern:
–Då brast det. Det blev lite känsligt i och med att jag förlorade Norrlandsmästerskapet nyligen. Det var en häftig upplevelse att få vinna inför framförallt Cecilia Brækhus – men även inför publikens jubel.
Det här kan kanske ge en boost till fortsatta karriären?– Det här kan nog öppna många dörrar känns det som. De har ringt till mig tidigare och sagt att om det blir igen...
...så ringer de.– Jo. De skulle kontakta min tränare omgående. Man kommer inte ihåg så mycket men det hade skrikits och varit ett jäkla tryck på publiken, men sånt märker man inte själv. Man är ju inne i sin lilla bubbla, säger Salomonsson innan han konstaterar:
– Jag hade kunnat byta bort det mesta mot att få göra det här igen.
Emil Harrysson vann även han sin match mot Ola Grong.