2003 var året då Team Luleå skulle locka världsbowlare till Pontushallen och resa landet runt för att desperat försöka hävda sig mot Sveriges bästa lag, men det var egentligen två säsonger tidigare som resan mot eliten startade.
Team Luleå hade haft en tung säsong och när dessutom truppen var allt annat än bred tvingades laget till mardrömmen. Luleå var tvunget att kvala för att hålla sig kvar i allsvenskan. Något man däremot lyckades med. Kanske inte minst tack vare unga spelare som 20-åringarna Christer Englund och Per Sundqvist. Sundqvist som dessutom blivit uttagen till juniorlandslagsläger strax innan var på god väg att blomma ut på allvar som spelare. Det var då Team Luleå bestämde sig. Nu skulle det satsas.
Spelare som Per Synnergren och Niklas Karlsson värvades från Bodens BS, men framför allt blev det en försäsong inför säsongen 2002/2003 som stavades träning.
– Jag kommer ihåg att vi hade flera läger och vi kunde till exempel börja med spärrträning. Då slog vi 80 slag på den ena kantkäglan och sedan 80 på den andra, så vi stod i ungefär 90 minuter utan att slå ett enda förstaslag, säger Per Sundqvist.
Team Luleås marathonträningar gav resultat. Dels stärktes man såklart av sina två nyförvärv i Synnergren och Karlsson, men hela laget steg nivåer i sin utveckling och den allsvenska säsongen skulle inte bli i närheten av den förra då laget tvingades till kval.
Luleå vann i stort sett alla matcher den säsongen och inte på vilket sätt som helst. I hemmamötet med Härnösandslaget BK Flash stod Team Luleå för den sanslösa slagningen 7344 poäng (ett snitt på nästan 230 poäng per spelare och serie). En slagning som innebar nytt distriktsrekord i Norrbotten. Bäst i matchen var 21-åringen Per Sundqvist som noterades för 998 poäng på sina fyra serier.
– Det är en match som man verkligen kommer ihåg. Jag var bäst på 998, men nästan hela laget hade ju över 900 poäng. Det var inte alls lika vanligt med 1000-slagningar då som det är i dag, säger Sundqvist.
Det kom så småningom att vara avgjort innan den sista omgången var spelad. Trots att Team Luleå var ett bottenlag i allsvenskan säsongen innan så var man nu helt klara för elitserien år 2003, och dessutom fick man sällskap av Piteå BK.
En ny stenhård satsning inför elitserien skulle göras, men det blev inte alls som Team Luleå hade tänkt sig. Klubben fick istället erfara en spelarflykt. Tommy Lundström bytte klubb, Per Synnergren slutade och Lars Hedquist tillsammans med Roland Segerlund startade bowlinghallen på Tuna och hade inte tid för elitseriebowling.
– Uppladdningen blev inte lyckad. Vi tappade ju nästan halva laget, säger Per Sundqvist.
Luleå tvingades agera. Träningarna hölls på egen hand av spelarna och höll inte samma klass som tidigare. Däremot värvades Jan Lektorp och den unge finländaren Mika Vaarala, men kanske hade Team Luleå redan tappat för mycket.
– Jag tror vi hade slagkraftigare lag när vi gick upp än säsongen i elitserien, säger Per Sundqvist.
Förberedelserna var ändå gjorda inför elitseriestarten. Team Luleå skulle inleda säsongen på bortaplan mot Brio från Nynäshamn. Norrbottningarna var inställda på att det skulle bli en tuff resa genom elitserien, men kanske blev första matchen ändå en ordentlig väckarklocka. Luleå var fullständigt chanslösa och förlorade med de förkrossande siffrorna 18-2.
– Det blev lite ”okej, nu har vi sett vad vi har gett oss in på”, säger Per Sundqvist.
Luleå lyckades ändå repa sig när man grejade oavgjort mot Domino från Västervik på bortaplan i matchen efter, men det blev också den enda poäng som laget tog på bortaplan under den säsongen. I övrigt var man inte riktigt nära.
På hemmaplan gick det bättre och Team Luleå lyckades greja några oavgjorda matcher samtidigt som man besegrade Piteå BK hemma i Pontushallen. Annars var klubbens signum på hemmaplan ”hedersamma förluster”. Den mest minnesvärda kom kanske mot Sundbyberg. Åtminstone blev den minnesvärd för Luleås 22-åringar Per Sundqvist och Christer Englund.
Sundbyberg var ett topplag i elitserien och sparade inte på stjärnorna bara för att det var bottenlaget Luleå som skulle besökas. Truppen bestod delvis av landslagsspelare, men framför allt hade ” Sumpan ” Anders Öhman. Öhman som då var världens bästa bowlingspelare.
Tidningarna gjorde reportage om att stjärnorna skulle gästa Pontushallen och det var en höjdpunkt i bowlingnorrland. När tillställningen sedan drog igång spelade Anders Öhman i par med landslagsspelaren Tobias Karlsson.
Vilka blev det som råkade ut för duon redan i den första serien? Självklart de 22-åriga elitseriedebutanterna Per Sundqvist och Christer Englund. Underdogs var bara förnamnet, men snacka om att Luleåduon ville annat.
Sundqvist och Englund hade tillsammans tre slag som inte var strike i serien och fullständigt krossade världsbowlarna.
– Jag tror vi slog de med 150 poäng den serien, säger Per Sundqvist och skrattar.
I matchen var det däremot Sundbyberg och kanske framför allt Tobias Karlsson som fick skratta sist. Karlsson som inledde matchen med väldigt blygsamma 155 poäng i den första serien följde upp med strike på strike och dryga halvtimmen senare hade landslagsspelaren gjort en "trehundring".
– Då tänkte man att ”han var nog ganska bra i alla fall”, säger Sundqvist.
Team Luleå slutade sist i elitserien och fick redan vid juluppehållet återgå till vardagen i allsvenskan. Hans Näslund var kanske Luleås stora stjärna, men det var Per Sundqvist som var snittbäst i laget under sejouren i eliten.
Efter uttåget blev det ett minst sagt avslaget Team Luleå som avslutade säsongen. Spelare slutade mer eller mindre och under den sista seriehelgen fick Luleå åka till bortamatcherna mot Lycksele och Vilhelmina med sju spelare istället för åtta som man annars är. Det slutade såklart med storförlust.
– Laget fallerade redan innan säsongen ens var färdigspelad, säger Sundqvist.
Säsongen efter slogs Team Luleå ihop med laget Blixt och Luleå Bowling bildades. Luleå Bowlings debutsäsong blev väldigt speciell för Per Sundqvist.
Det var när Sundqvist skulle bära en stor högtalare nedför en trappa som Luleåsonen föll och klämde av sitt högra lillfinger. Någonting som hade fått de flesta bowlare att måsta avstå spel under en längre period, men inte Sundqvist.
– Jag och ” Chrille ” (Christer Englund) tränade väldigt mycket tillsammans och då blev det att vi lekte en del och spelade med vänstern istället. Så andra halvan av den säsongen spelade jag i b-laget med vänsterhanden.
Sundqvist snittade nästan 190 poäng per serie under våren han spelade med ”fel” hand. Någon statistik över snitt med fel hand finns inte att tillgå, men mycket tyder på att det är någon form av rekord.
– Nu har jag inte tränat på det på länge, men då var det nästan så att jag kunde välja om jag ville spela med höger eller vänster, säger Per Sundqvist
Team Luleå lades ned, och efter säsongen 2003 har inget Luleålag huserat i elitserien. I dagsläget är BK Loet och Luleå BF de främsta klubbarna i Luleå och båda spelar i division I.
För Per Sundqvists del fortsatte karriären i Boden innan han flyttade söderut för elitseriespel med Domino. Nu är 33-åringen tillbaka i Bodens BS och ska försöka hjälpa laget att hålla sig kvar i den svenska högstaligan. Med sig har han inte minst Håkan Öhrling och radarpartnern från tiden i Team Luleå, Christer Englund.