För två år sedan drabbades Adam Andersson av sin sjunde hjärnskakning i livet. Han halkade på en isfläck i en trappa på nyårsafton och slog bakhuvudet.
Under förra veckan var olyckan framme igen.
På väg till en bowlingträning i Kungälv blev bilen som förre bodensaren Adam Andersson färdades i påkörd bakifrån när de var stillastående – nu missar han avslutningen på säsongen.
– Det var lite tur i oturen. Det troliga var att jag antagligen skulle suttit i baksätet, men en av killarna som skulle åkt med oss åkte i en annan bil. Jag tror att jag klarade mig bättre än vad som varit fallet om jag hade suttit bak, säger Adam Andersson.
Helgen som gick skulle han ha spelat SM-final i bowling med sitt Team Pergamon och den 26 maj skulle det vara dags för den i två år inställda finalen i European Bowling Tour (EBT). Han hade kvalat in till finalen som näst bästa spelare efter islänningen Arnar Davíð Jónsson.
– Att jag inte kunde spela finalen med laget spelar inte så stor roll då vi ändå vann SM-guldet fast jag hade gärna varit med och firat. När det gäller Europatourfinalen så känns det givetvis inte så bra. Det känns som om att det är riggat alltihop.
Saken är den att Andersson kvalade in till EBT-finalen som skulle ha spelats under 2020 i San Marino, men pandemin gjorde att den kommer att spelas nu två år senare i Danmark.
– Givetvis känns det som om att livet kanske inte är helt rättvist, säger han innan han fortsätter:
– Jag bestämde mig för att se det som om att det gick ganska bra och att jag bara skulle försöka göra allt för att komma tillbaka. Det blir bara jobbigt att gräva ned sig och tänka på hur tråkigt det är.
Hur mår du nu?
– Det hade kunnat vara mycket sämre, men tajmingen hade givetvis kunnat vara bättre.
Men medicinskt då?
– Jag mår ganska OK om jag jämför med förra hjärnskakningen. När jag vaknade upp på sjukhuset dagen efter smällen så befarade jag att det skulle bli ännu värre än vad det är just nu, men jag är ganska begränsad i vad jag kan göra.
Vad minns du från olyckan?
– Jag slocknade precis när det hände och när jag vaknade så hade jag känselbortfall i armarna och benen. Då tänkte jag bara "Nej inte nu igen", men det gick över ganska så snabbt den här gången. Fast jag måste nog rehabilitera nacken nu för den fick sig en riktig smäll, säger Andersson.