Tidningen besöker sporthallen en tisdagskväll och träffar klubbens klarast lysande stjärna: Viktor Bergersen, 12 år. Han har spelat pingis i halva sitt liv och gör bra ifrån sig. Han vann nyligen Norrlandsmästerskapen i sin åldersklass och slutade på tredje plats bland 14-åringarna. Höstens DM i Haparanda vann han förstås också.
Men för ungefär två år sedan var det nära att Viktor Bergersen lade av med pingisen. Då flyttade nämligen en skicklig och engagerad tränare från Kiruna och med honom försvann omkring 20 ungdomar från klubben. Kuriren frågar honom hur det kommer sig att han stannade kvar i när alla vännerna slutade. Han pekar med sin racket mot träningskompisen Rickard Kolehmaninen - som är 23 år och betydligt längre än Viktor.
– Han kom och då började vi träna med varandra, svarar han.
Medan den omaka duon spelar frågar jag Viktors pappa Per Bergersen varför det är så svårt att få ungdomar till en sport som så många tycker om. Det brukar ju vara kö till pingisborden i skolorna. Per Bergersen konstaterar att snabbt att Kiruna är en hockeystad. Hockeyn lockar många och föreningarna har välutvecklade system för att ta hand om ungdomarna på ett bra sätt - precis det som Kebnekaise BTK saknade när den viktiga tränaren försvann.
Och som alla vet krävs engagerade föräldrar och tränare för att få till en fungerande ungdomsverksamhet.
– I det här läget söker vi både spelare och ledare och engagerade föräldrar, säger Per Bergersen.
Han tycker att pingisen som idrott har flera fördelar.
– Den är billig att utöva och relativt skadefri, säger han, och understryker att klubben i princip tillhandahåller allt som behövs för att spela.
Kuriren frågar Viktor Bergersen om han försökt få med kompisar från skolan till sporthallens pingisbord.
– Jo, jag har frågat flera stycken men de säger typ: Äh, vi orkar inte, det är inte kul, berättar han.
Dags för krafttag alltså. Enligt klubbens ordförande Mats Lindmark behöver man allra först få ordning på styrelsearbetet och sedan dra igång ett uppsökande arbete - berätta om verksamheten på skolor och i sociala medier. En gång i veckan tränar en nybörjargrupp och ungdomar som är pigga på att börja spela i närtid kan börja där. Mats Lindmark är försiktigt positiv.
– För ett par år sedan minskade intresset för pingisen i Sverige, medan det ökade i övriga Europa. Men nu har flera duktiga svenska spelare kommit fram och intresset för pingisen ökar här. Vi hoppas att det sprider sig hit upp också, säger han.