Det är ta-med-dig-en-kompis-dag på ridlekis på Boden ridklubb. Elin Modig, har med sig systern Hanna
Modig och Jenny Eriksson har fått följeslag av kamraten Emil Hansson.
- Det är lite läskigt, säger Emil, 4 år, uppe på ponnyn Bullens hästrygg.
- Men du har ju ridit mycket större hästar förut, poängterar hans mamma Carola Hansson.
Klubbens ordförande
Malin Andersson är instruktör. De som tävlar för klubben har ridit sedan barnsben, just ridlekis är ett projekt som har funnits i tre år och varit en introduktion för många till ridsporten - en idrott där alla har möjligheten att delta.
- Det är det fina med ridsporten - att alla kan vara med. Om jag som 31-åring kommer till exempelvis ett fotbollslag och vill spela så kommer de säga: "Är inte din tid förbi?", säger Malin
Andersson.
Ökning av kostnaden
Det är inte ens fysiska förutsättningar som sätter för utövandet. Däremot tillhör ridsporten de dyraste idrotterna att utöva. Enligt en undersökning gjord på uppdrag av Riksidrottsförbundet toppar ishockeyn listan över de mest kostsamma sporterna. Strax därefter kommer ridsporten med en kostnad på i snitt 10.405 kronor per år. Det är en ökning på lite mer än 2.000 kronor på bara de senaste sex åren.
Samtliga kostnader så som resor, utrustning, avgifter för träning, läger, turneringar, samt övrigt, som exempelvis köp av bingolotter från föreningen, har räknats in. Men när Norrbottens-Kuriren berättar om den uträknade summan ställer Malin Andersson sig skeptisk.
- Det måste ju i så fall vara om man har egen häst. Man klarar sig med en billig utrustning - hjälm och spö finns att låna på ridklubben, menar hon.
Bortskämda
Under flera år har Boden ridklubb jobbat i en skral ekonomisk situation. Personal har sagts upp och klubben har ansökt om pengar från kommunen. I fjol bidrog Boden kommun, som äger ridhuset, med 585.770 kronor till klubben. Det har bland annat använts till att utveckla handikappridningen och till inköp av en häst.
- Här uppe är vi bortskämda med fina anläggningar som kommunen äger. De betalar el och vatten och utan kommunen skulle det här inte finnas. Vi hoppas att de inte ska sälja till någon annan och att vi ska kunna fortsätta ha ett bra samarbete, säger Malin Andersson.
Enligt Boden kommun är det dock inget som klubben ska vara oroliga för i dagsläget.
- Tidigare fanns det en diskussion om att sälja men det rann ut i sanden. Om det nu skulle bli tal om försäljning så skrivs det nog ett avtal som tillförsäkrar utrymme för verksamheten. Vi brukar säga att det är kommunens största fritidsgård, säger Christer Nilsson på fritidsförvaltningen i Boden.
Vill inte höja
Trots att det har varit magert med pengar så har klubben valt att inte öka några avgifter för medlemmarna.
- Man vill ju att så många som möjligt ska kunna vara med. Vi har haft dålig ekonomi men istället för att höja avgifterna har vi vädjat medlemmarna om att göra saker som exempelvis sälja godis och kakor. De har slutit upp för att vi ska slippa höja,
säger Malin Andersson.
Behöver inte kosta
200 kronor kostar medlemsavgiften per år för juniorer - 250 för seniorer. Dessutom finns det möjlighet att köpa ett familjekort för 500 kronor. Avgiften för ridlekis går på cirka 3.000 kronor per år (76 kronor per gång), medan ridavgiften för ponny kostar 4.400 kronor för två terminer.
Klubben rekommenderar att alla har skyddsväst, men det är inget måste. Klackad sko ska alla som rider ha. Dessutom anordnar de bytesdagar som gör att man kan komma undan billigt med själva utrustningen. Därför behöver det, utöver ridavgiften, inte nödvändigtvis kosta så mycket mer att utöva idrotten. Det menar Jeanette Persson som har två döttrar som rider i klubben.
Deltar på egna villkor
- De har kunnat ärva och låna av varandra. Sen tycker jag man ska se det som en investering också. Tjejerna får lära sig att kontrollera djur som väger 450 kilo, för att kunna göra det måste man vara bestämd, säger hon.
Boden ridklubb ökade medlemsantalet med närmare 65 ryttare under 2010. Klubben har valt att inte elitsatsa, istället vill de vara en förening för alla. Av kommunens bidrag har 300.000 kronor varit öronmärkta för handikappridning. För sjuåriga Elin Modig har det inneburit en chans att få delta på sina villkor. Hon har ett förståndshandikapp, men på Boden ridklubb kan hon vara med som alla andra.
- Hon vill umgås med barn i samma ålder och det funkar jättebra här. Alla är så gulliga runt om och tar hand om henne. Tilda (Larsson, stallvärdinna) är hennes idol, säger Elins mamma Susanne Modig.
Modig
Elin är med i ridlekisgruppen som normalt brukar vara en grupp på fem-sju personer. Just den här dagen är det bara Elin och Jenny som är med på lektionen. Och deras kompisar så klart.
Ponnyn Bullen strejkar lite och vill för allt i världen börja tugga på tränset när Emil Hansson ska rida. Men efter hjälp från stallvärdinnan Emilia Samuelsson och instruktören Malin Andersson kan ridturen börja.
- Titta vad modig jag är, jag törs, upprepar Emil gång på gång, varpå skratt och leenden bryter ut i ridhuset.
- Det kan vara svårt för andra att förstå, men efter en dag på jobbet finns det inget bättre än att få komma hit, säger Malin Andersson.