Reporter Olofsson blev cheerleader

Efter en snabb research är det ändå med stärkt mod som jag sätter mig i bilen tillsammans med fotografen Josefin
Wiklund för att besöka Cheer Future, i Boden, på ett av
deras pass.Det gör mig bättre till mods efter att ha läst att "friheten är stor" och "målet är att
utstråla glädje som
entusiasmerar åskådaren".Frågan är bara hur mycket ett brett leende och improvisation kan återgälda en taskig teknik och obefintlig smidighet.- Kör bara på även om ni kommer fel och tänk på att det är en show, domarna
bedömer även glädje, påminner tränaren Emma Westman när vi kör igång passet.Mycket träning
Härligt, tänker jag. Men det visar sig att känna glädje och att visa glädje är två olika saker när det gäller cheerleading. Eftersom jag får kämpa för att hänga med i utförandet av varenda övning blir ansiktsuttrycket ... låt oss säga ... lite smått ansträngt.Kämpaviljan är det däremot inget fel på, även om mina fysiska förutsättningar sätter stopp för utövandet.- Tränar du och stretchar
varje dag i ett halvår kommer det att gå, uppmuntrar Emma Westman i Cheer Future.Trots det känns uppgiften, att gå ner i split, smått
omöjlig. Jag kan bara titta imponerat runt om mig på
övriga tjejer som utan större bekymmer glider ner med sträckta ben.Utklassad
Akrobatiken går väl också lite sisådär. Basnivån är
framåtkullerbyttor och förutom att mina blir lite sneda är det inget större fel på dem. Men när svårighetsgraden så småningom höjs till bakåtkullerbyttor, hjulningar och diverse volter får jag lov att inse mina begränsingar.När jag själv utövade lagsporter tillhörde jag de
absolut osmidigaste. Då kan ni tänka er hur känslan är
i detta sällskap. Frånsprungen, varvad och med mer än halva loppet kvar har övriga gått i mål. Ja, helt enkelt utklassad.Och när det tekniska kunnandet inte längre räcker till är inte cheerleading idrotten man kan "grisa" till sig en
poäng i. Även om det är just det som Emma Westman
pushar mig att göra.- Jag vill att ni utför allting även om det blir grishopp.Den cheerleading som jag själv är mest bekant med är så klart i periodpauser av matcher. Höga pyramider och andra akrobatiska nummer som får en jordfast kille som mig själv att kippa efter andan.Näsblod och fläskläppar
Och visst, inte ska jag väl komma undan byggmomentet trots min höjdrädsla.Fotograf-Josefin är bestämd med att jag ska upp
i toppen av ett bygg. Jag undrar lite försiktigt om det har hänt att någon skadat sig
allvarligt under träning och får till svar.- Nej inget allvarligt,
näsblod och fläskläppar och sånt, men inga brutna ben.Skönt att höra.Men snabbt tillägger
Emma Westman med ett
finurligt leende.- Fast om man råkar bli
slagen under ett hopp har vi som regel att man får slå
tillbaka.Nynnar till Uggla
En risk jag ogärna tar.
Särskilt från någon av seniortjejerna som ser ordentligt vältränade ut.Det är med ben som får Bambi att framstå som brottaren Alexander Karelin jag går fram för att få instruktioner om hur jag ska bli upplyft.- One, two, up!, skriker
Emma Westman.Och med ett ryck är jag
uppe i luften, ståendes på
Sofia Olssons och Agnes Lindqvists händer.De första sekunderna är man inte så tuff men när kroppen väl vant sig vid höghöjdsluften är det med viss mallighet jag står och blickar ut över gympahallen från den högsta punkten i salen. Nästan så att man aldrig vill bli nersläppt.Men det måste jag så klart bli. Ett av de viktigaste momenten kvarstår att testa. Dans.Nynnandes till Magnus Ugglas gamla dänga Dansar aldrig nykter ställer jag in mig i ledet. Återigen memorerar jag det som jag tidigare läst. Friheten är stor.Målet att entusiasmera åskådarna.Viktiga egenskaper
Rörelserna och programmet vi får av tränare Emma Westman är glasklart - ända fram till själva utförandet. Då verkar hela gruppen, utom jag själv, ha missuppfattat
genomgången. För helt plötsligt gör de en sorts rörelse, jag en annan. De i en takt, jag
i min egen. Undan för undan inser jag att det nog inte är de tio
tjejerna som tränat cheerleading sedan barnsben som kommit fel. I stället är det en reporter med noll taktkänsla och rörelser graciösa som en buffels som har hamnat snett. Men vad spelar det för roll? Är det något jag lärt mig under passet med Cheer Future är det att vilja, inställning och glädje är minst lika viktigt som smidighet och andra
fysiska förutsättningar. Och det är något som alla kan plocka fram. Även sportjournalister.

Reporter Olofsson blev cheerleader

Vighet, styrka och stabilitet är grundämnen för en bra cheerleader. Fast inga krav som brukar ställas på en sportjournalist. Och då går det väl som det går, när de två världarna möter varandra.