De fyller i varandras svar så där som tvillingar brukar göra. Mikael Lindmark sitter på en stol i solskenet på O-Ringen-campingen bredvid sin tvillingbror Magnus.
Båda två är före detta landslagsmän i skidorientering, de var de stora namnen i IFK Kiruna under deras storhetstid då klubben hade det överlägset bästa stafettlaget i Sverige.
Båda två är även bland de bästa orienterarna i Norrbotten fortfarande. Och de är 41 år.
Det är väldigt talande för hur senioreliten ser ut i Norrbotten i dag. Bröderna Lindmark håller fortfarande nog hög klass för att vinna H 21. Hoten kommer från juniorer och en före detta landslagskamrat i skidorientering i Claes Turesson.
De är för bra i H 40 i Norrbotten.På O-Ringen däremot, där är det en helt annan femma.
– I Norrbotten räcker man fortfarande till. I alla fall hyggligt. De bästa just nu är ju juniorer, seniorer finns det inte mycket av. Men de här juniorerna är duktiga och kommer bli riktigt duktiga, säger Mikael Lindmark.– Men när man åker till O-Ringen vill man ändå springa mot H 40-löparna, säger Magnus Lindmark. – Och det är nog tuff konkurrens, fyller Mikael i.
Här är inte H 21 något alternativ. Att Mathias Niggli, som är världens bästa orienterare Simone Nigglis man och som i många år var med i det schweisiska landslaget, är med ger en fingervisning om hur hög klassen är även i H 40. – Ja, herregud. Det är väldigt många som springer riktigt fort. Och Niggli, ja. Han verkar vara rätt stabil, säger Mikael Lindmark.
Magnus Lindmark menar dock, precis som många andra, att tävlingen egentligen inte är det viktigaste.
– Det är det sociala som är det viktigaste, så klart. Att vara här med familjen. Men när det ändå är tävling så vill man ju tävla på riktigt, säger han.
– Fokus är ju ändå på att göra ett kanonlopp, på något konstigt sätt, säger Mikael.
– Det är ju som du säger, Micke. När det är tävling, då är det tävling.
– Det är säkert samma för den här 92-åringen (Tage Johansson) du skrev om häromdagen, säger Mikael Lindmark.
Ja, faktiskt. Han var lite halvt besviken efter sitt lopp. Det blev några mindre svängar på någon kontroll.
– Haha, han var det alltså? Ja, det går inte ur en. Det är klart att det är lättare att lägga ett dåligt resultat bakom sig. Men springer man H 21 är det ganska allvarligt.
Och framför allt är det en ganska allvarlig kampen bröderna emellan – och de är så klart väldigt jämna. – Det är mycket prestige, det är det faktiskt, säger Magnus.
Båda två håller sig kring placeringarna 20-30 i sin klass.
– Vi sprang O-Ringen senast det var i Norrbotten i... H 12 måste det ha varit. Vi var väl topp 20 då eller där i kring. Och det är man väl i dag också. Ingenting har förändrats (skratt). Trots att man har tränat så hårt i 30 år så håller man samma klass. Det är förjävligt, säger Mikael Lindmark som är den som gått bättre ute i skogen av dem två. – Vi håller oss ganska jämt. Micke har väl varit lite mer jämn i orienteringen, det är några kontroller som jag har gått bort mig på. Men jag siktar på att ta honom på en av etapperna, säger Magnus. Och han behövde inte vänta längre. När Kuriren träffade tvillingarna från IFK Kiruna hade bara två etapper avgjorts. Redan på den tredje nådde Magnus Lindmark sitt mål. Han slog brorsan i den krävande terrängen vid storklinten – med fem sekunder.
– Haha, är det sant? Det var tungt, säger Mikael Lindmark. – Men jag har fortfarande några minuter till godo, så jag får hoppas att jag håller honom bakom mig.