Larsson tar bussvägen till glamouren

23-årige Daniel Larsson är hemma i Boden igen efter en lång säsong. Hans Grand Rapids Griffins blev utslaget ur AHL-slutspelet så sent som för två veckor sedan och det traditionsenliga slutspelsskägget finns fortfarande kvar. - Men jag har tagit bort det mesta i alla fall. När det var som värst fick jag ju knappt på mig masken, säger han och skrattar. Efter fjolårets succé med Djurgården i elitserien lämnade han Sverige i september för att prova lyckan i Nordamerika. Tillsammans med Jimmy Howard har Larsson delat på målvaktsposten i Detroit Red Wings farmalag och skött uppgiften med bravur.I grundserien stannade han på 90,7 i räddningsprocent. - Som helhet tycker jag att det gått bra. Man kan väl säga att min formkurva följt lagets. När vi hade vår svacka i mitten av säsongen spelade det ingen roll vad man gjorde. Jag kunde ta tre-fyra skott och så gick den femte returen in i mål. Det var inte mycket att göra. - Det var ett par matcher där som drog ner min räddningsprocent. Han tänker då framför allt på mötet med Toronto Marlies i början av februari. En match där Daniel Larsson stod från start, blev utbytt, inbytt - och utbytt igen. Av nio skott trillade fem in. - Det var den sjukaste match jag varit med om. Allt de sköt mot mål gick in. Pucken tog på klubbor, på backar eller gick stolpe-stolpe in. Och om jag väl räddade något skott studsade returen på en spelare och i mål. - Det var som förgjort. Det blev ju likadant när de ställde Howard i målet. Har du någon gång ångrat att du lämnade elitserien? - Nej, inte direkt. Men när man sitter på en bussresa som är nio timmar lång, och känner sig less redan efter en timme, så är det inte roligt. På så sätt är AHL en riktig skittillvaro. Elitserien är rena lyxen i jämförelse. - En gång fastnade vi i en snöstorm på väg hem från en bortamatch. Alla låg och sov men vaknade av att vi plötslig stannade till vid vägkanten och att chauffören gick genom hela bussen och la sig längst bak. "Vi hörs om några timmar grabbar", sa han. Vad hände sen? - (skratt) Vi stod stilla sju timmar på en parkering. Det var dagen innan juluppehållet dessutom och man ville ju bara hem. Det låter inte särskilt glamoröst... - Verkligen inte. Vissa veckor har vi spelat fyra matcher på fem dagar. Schemat de lagt upp är obegripligt. Jag förstår inte hur de tänker. Det finns ingen logik alls. - Direkt efter slutsignalen har bussen gått till nästa ställe. Sen har man sovit nån timme, spelat match och hoppat på bussen igen. Och så har det rullat på. Trots att NHL är så nära måste det samtidigt kännas väldigt avlägset? - Ja, det är ju två olika världar. Medan vi åker buss flyger de privatjet. De har det bra, kan man väl kort och gott konstatera. - Klarar man att leva och spela i AHL så klarar man i princip vad som helst, säger de som vet. Har du någon uppfattning om hur nära du var att bli uppkallad till Detroit? - Det var väldigt nära. Vid jul ringde de och sa att Osgood (Chris, förstamålvakt i Detroit) hade ont i ljumsken och att de eventuellt skulle kalla upp mig, att han skulle bestämma sig på träningen dagen efter. - Han klarade inte av att spela men kunde sitta på bänken och då behövdes jag inte. Lite surt. Hade man fått komma upp kanske man fått stanna. Sånt vet man aldrig. Din tidigare lagkamrat Jonathan Ericsson har det ju gått bra för. - Ja, han började säsongen hos oss och spelar nu Stanley Cup med Detroit. Jätteroligt för honom. Låter som att han blir kvar där nästa säsong också. Du själv har ett år kvar på kontraktet, vad händer sen? - Det är lite upp till Detroit. Erbjuds jag ett NHL-kontrakt stannar jag givetvis. Annars är jag öppen för det mesta. Kan bli Sverige igen, eller varför inte Ryssland. - Jag tycker Linus Omark och Johan Harju gjorde rätt som valde KHL. Jag menar, på två år har de säkrat sin framtid ekonomiskt och fortsätter de att göra bra ifrån sig kommer de få chansen i NHL i alla fall. Nästa säsong ska Daniel Larsson göra ett nytt försök att slå sig in i vad som kallas världens bästa klubblag i ishockey. Men innan han åker tillbaka till Nordamerika i september väntar en sommar i Norrbotten. - Det ska bli skönt. Det behövs efter en så här lång säsong. Jag har ingenting särskilt planerat. Jag bygger en stuga i Rasmyran, så det blir väl mest att hålla på med den.