Platsen är motorstadion vid Rödberget.
Här kan man se Bodens motocrossdominant Per Nyberg flyga hejdlöst bland sandguppen under somrarna. Nu byter stadion skepnad - den 21 juli kommer området att fyllas med tiotusentals orienterare i stället.
Det är på den här platsen som målområdet är förlagt på både etapp 1 och 2 av O-Ringen. Och det är därför som jag och fotograf Andreas Wälitalo är här. Vi ska testa terrängen och banorna helt enkelt. Men det är just bara målområdet som är vid motocrosstadion.
Den verkliga utmaningen, orienteringstekniskt, ligger några kilometer bort.
Jan-Erik Matti, som tillsammans med Mats Olander har lagt banorna för första etappen och som konstruerat just den bana jag ska springa, pekar på ett berg några kilometer bort. Det är där som den tunga orienteringen är. Det ser väl mastigt ut – jag börjar ångra att inte jag också testade duscharna.
Vi förflyttar oss till startområdet med bil, vilket får ses som en lyx. De knappa fyra kilometerna till starten måste O-Ringen löparna, som springer den typen av banor som jag ska testa, gå eller springa. Vid startögonblicket, och med kartan i hand, inser jag att det inte är någon liten klättring. Bara till den första kontrollen är det en massiv bergssluttning. Jan-Erik Matti har inte sparat på krutet i det här avseendet.
– Nästan alla banor har så här. Det är en väldigt tuff start, säger han.
Men han har lovat att det ska bli finare orientering uppe på själva berget. Och mycket riktigt – fina klipphällar med öppen sikt kommer att vänta löparna uppe på det östra av de tre bergen i närheten av stadion. Men som alltid när det gäller orientering i Norrbotten – du ska inte luras över att det ser lätt ut.
Det är detaljrikt, inte så värst kuperat på toppen – det är främst att ta sig upp dit som är en utmaning. Väl där uppe förstår man varför Boden får möjlighet att arrangera en så här stor tävling. Där är det riktigt högklassig terräng.
De längre och svårare banorna kommer att ha åtminstone en sväng på det här berget. På de allra svåraste banorna, där eliten ska vistas, kommer förmodligen även utnyttja två andra närliggande berg.
Och alla kommer att tvingas igenom tallheden som omger motorstadion, både på etapp 1 och 2. Det jag kan konstatera efter att sprungit en bana med svart svårighetsgrad och 4,5 kilometers bansträckning är att det ser lätt ut – men det är inte lätt. Det finns så mycket detaljer som man kan läsa in sig på och sikten är nästan uteslutande väldigt god. Därför kommer alla att hålla en väldigt hög fart – där kommer misstagen att komma.
Själv tog jag det ganska piano uppe på bergsdelen och det var nog anledningen till att jag klarade av just den delen bra. Sen blev det fullt blås då jag lämnade berget för tallheden och tog de första kontrollerna bra. Men till den absolut lättaste, den allra sista kontrollen på banan, drog jag till med en liten extrasväng på 4-5 minuter. Det kan bero på att det var länge sedan jag var aktiv inom orientering (mycket troligt) – det kan också bero på att jag vaggades in i en falsk trygghet.
Det gäller att inte tumma på kartläsningen på de här etapperna.
Men med det sagt – det kommer att vara många som går rent i den här terrängen. Det är precis som banläggarna säger – det här gynnar dem som är bra löpare. Kan de bra löparna hålla nere bommarna kan O-Ringen i Boden bli en löpfest.
Det brukar ge utslag att vara en offensiv, uthållig och snabbfotad löpare på grund av de fem tävlingarna som avgörs under sex dagar. I år är det förmodligen ännu mer så.
Den norrbottniska terrängen särskiljer sig ganska mycket från hur det kan se ut nere i söder som generellt har mindre kupering.
Jag hoppas att sörlänningarna kommer förberedda. Välkomna till Boden, orienterare. Här kommer ni att få löpa.