Krönika: Drömmen blev en mardröm

Det är ingen lek att bedriva elitidrott i dag, det kostar enorma pengar att hålla ett elitlag i gång. Det vet både Luleå Basket och Luleå Hockey som båda stått med en fot i konkursgraven ? men räddats. För BIK kom det ingen räddning. Kommunen hade helt enkelt ledsnat på att pytsa in pengar i en verksamhet som så tydligt inte skötts på rätt sätt. För den som hävdar motsatsen är inte sanningsenlig. BIK har under de senaste tio åren konstant brottats med, och mot, en ekonomi som varit synnerligen svårbalanserad. 1994 missade Ulf Sandström den här landsändans mest berömda straffslag mot Roffe Ridderwall i AIK-kassen. BIK missade därmed elitserien ? men drömmarna levde kvar. Drömmarna om att ersätta Luleå Hockey i landets högsta serie, drömmarna om guld och gröna skogar. Drömmar som dog. Alla krävde mer Realism är en sak. Drömmar en annan. BIK fortsatte sin strävan uppåt trots problem med pengar, problem med egen rekrytering av spelare och problem med konkurrensen. Publiken krävde mer, media och fans likaså. Ett nytt Åshöjden fanns i ett perspektiv som betydde att det satsades hårt. Och satsades igen. Det värvades spelare från när och fjärran, tränare likaså men hela tiden blev de övriga klubbarna ännu bättre. Att hänga med i konkurrensen kostade pengar. Att nära drömmen kostade mer än så. I Kiruna tog man konsekvenserna och valde att ta steget ner i seriesystemet, började bygga ett lag från grunden och, framför allt, accepterade att den nivå, nu talar vi allsvenskan i bästa fall, är den nivå som kommer att gälla för klubben i ett överskådligt tidsperspektiv. Ett klokt beslut. Även om det säkert fortfarande svider i de många, många inbitna hockeysjälar som finns i gruvstaden. Men de lät verkligheten styra. Inte drömmarna. Inga små summor Nu ska jag inte påstå att det är fel att drömma. Tvärtom. Men när väderkvarnarna tar all vind kan det, ibland, vara läge att lägga sig i lä för ett tag. Att drömma andra drömmar. Det har snackats en hel del siffror fram och tillbaka de senaste veckorna. Siffror som inte är ?riktiga? enligt vissa. Som inte stämmer, enligt andra. De fakto är dock att det handlar om totalt 1.7 miljoner kronor som BIK ligger på minus. Den siffran kan ingen ändra. Vem som har felat mest, räknat sämst och orsakat mest ger jag mig inte in på att döma. 1.7 mille minus ? det är inga kaffepengar. Utan verkligheten. Jag förstår, faktiskt, att kommunen säger stopp nu. Det måste finnas en gräns för vad man kan köpa ? från båda håll. Peter har, helt enkelt, ropat på hjälp för många gånger ? till slut kommer vargen. I ett perspektiv är, självklart, inte BIK:s konkurs någonting annat än ytterligare ett slag mot utvecklingen av ishockeyn i länet. Luleå Hockeys rekryteringsbas minskar och, framför allt, får länets talanger en klubb mindre att kunna utvecklas i. Småklubbarna behövs Det här är en fara. Eller också är det bara a-t-t fara. I väg ? som gäller. Kanske har vi överskattat att ha stöttande klubbar här uppe. Kanske utvecklas våra unga spelare lika bra, eller bättre, i Arboga eller Bofors och kanske, blir de sedan l-ä-t-t-a-r-e att ta hem igen för länets ledande klubb. En provokativ tanke..? Visst. Men orimlig i sin reson? Säg det. Länets hockey behöver BIK, Kiruna, Piteå, Överkalix, Asplöven, Malmberget, Älvsbyn ? och Jokkmokk. För att nämna några. Men det som behövs i de här småklubbarna är att nära drömmen om ett nytt SM-guld till länet. Inte omöjliga visioner om egna, orealistiska, framgångar. Men egentligen är jag inte speciellt förvånad. Titta bara på fotbollen i Norrbotten. Inte har vi ännu hittat en enad linje där heller. VI som annars, här uppe, är experter och bevis på provinsiellt mod, handlingskraft och styrka. ?Vi mot 08-orna, skåningarna eller f..n själv?. Likväl kan vi inte låta bli att strida mot varandra. Det är ett sorgens kapitel och jag vill påstå att BIK:s hockeyöde är ett exempel på vad just dessa strömningar kan driva fram. Kanske är det som att sparka in redan öppna dörrar. Men det är verkligheten. Till sist: Trist att konstatera att Bodenidrotten inte haft något lysande år. Innebandytjejerna kämpar för att nå superelit medan BBK, bowlingen, Hornskroken och BBK handboll spelar en allt mer undanskymd roll. En comeback är önskvärd.

Krönika: Drömmen blev en mardröm

Det började med en elitseriedröm. Det slutade med konkurs. BIK:s hockeyöde är ett bevis på många saker. Inte minst att man måste välja sina strider.