Kristina försvarar länets ära i varpkastning

På flyget har hon blivit misstänkt för att vara terrorist. När det sedan visat sig att handbagaget bar på varpor och inte bomber har det ofta skrattats gott. Kristina Eriksson är något så sällsynt som en norrbottnisk varpakastare och man kan lugnt säga att hon tillhör en utrotningshotad art. I dag finns bara en kvinnlig kastare norr om Sundsvall och det är hon. Det har inte hindrat henne från att bli en av landets mest framgångsrika i sin sport där hon också är Stor Grabb. En av hemligheterna bakom framgången är hennes specialdesignade varpor som en gotländsk expert tillverkat. Oersättliga varpor ? Han tittade på min hand och sedan började han arbeta. Det är ett hantverk som kräver stort kunnande men han ville inte att jag skulle säga något för det är inte alla som tycker om att man hjälper en fastlänning, säger hon. Varporna är med andra ord oersättliga. ? Det är efter att jag fick de här som jag började vinna på allvar, säger hon och kikar på den silverfärgade klumpen som hon håller i handen. I juli tog hon sitt femte SM-guld när tävlingarna gick i Ronneby. Och på Gotland har hon blivit kändis på kuppen. Där har hon kallats för såväl ?Den blonda lappflickan? som ?Sjuksköterskan i de bruna skorna?. Det sistnämnda namnet myntade Ove Järlö, legendarisk kommentator på Radio Gotland som blev länskändis när han kommenterade Luleå Baskets bortamatcher i finalserien mot Visby Ladies i våras. ? Han har man hört mer än en gång men när jag tävlar lär jag mig att koppla bort allt runt omkring, till och med honom, säger hon. Pappa introducerade Hennes pappa nickar instämmande. Det var han som introducerade henne i sporten och han vet vilka ingredienser som är viktiga för att lyckas. ? Det är nog det som är den stora hemligheten bakom Kristinas framgång, hon är lugn som en filbunke och trivs som bäst när det börjar hetta till, säger han. I brist på sparringpartners får Kristina Eriksson hålla tillgodo med Kurirens utsände och på en avlång gräsplätt vid föräldrahemmet ute på Bodsvedjan mäter hon upp 15 meter. I varsin ände sätter hon en trästicka, sedan är det bara korta instruktioner. ? Varpan ska skära fast i gräset, pekfingret ska lämna varpan sist, då har du gjort rätt, säger hon. Kan pågå hela dagen Hennes varpor väger cirka 2,6 kilo styck och det krävs en hel del kraft kombinerat med teknik för att bara få den att flyga den sträckan i en någorlunda fin bana. Samtidigt som vi kastar upplyser hon om att karlarna kastar 20 meter och att deras varpor kan väga fyra kilo. Plötsligt känner jag mig rätt tacksam att det är en kvinnlig kastare jag intervjuar. ? Går det sedan bra kan en varpatävling pågå från tidig morgon ända till kvällen och då är man rätt trött i kroppen, säger hon. Sedan inleder hon kastandet med att sätta en varpa två decimeter från trästickan men enligt henne är det inte mycket att yvas över. Det krävs mer än så om man ska bli svensk mästare. Efter ett tiotal kast ser jag min varpa skära in i gräset dryga 10 centimeter från målet. ? Bra, nu måste jag skärpa mig, säger hon och försvinner sedan in i ett par sekunders koncentration. Repliken blir ett kast där varpan, likt en kniv, skär ned i pinnen för att sedan hoppa upp en aning för att till sist luta sig lite nonchalant mot min. ? Det där är en grävnolla, säger hon. Femte guldet Precis likadant gjorde hon i SM-finalen mot Ann Andersson från Sura-Hallsta. I slutet av den andra kulan, vid ställningen 11?11, kastade hennes motståndare en nolla. Då fanns det bara en sak att göra; att skicka iväg ett kast så exakt att varpan skar in mellan trästickan och motståndarens varpa. Precis det lyckades Kristina med och efter det vände matchen och hon kunde ta sitt femte individuella SM-guld. Bland alla meriter finns segern i Stångaspelen 2001, Gotlänningarnas egen olympiad där det också tävlas i grenar som pärk och stångstötning. ? Att vinna Stångaspelen är enormt skoj och det smäller lika högt som ett SM-guld för det är högst ogärna som Gotlänningarna förlorar ?till fastlandet?. Enda kvinliga kastaren När hon började kasta hade Hedens IF en varpasektion och där fanns också klubbar i centrala Boden och i Övertorneå. På SM:et i Ronneby deltog 300 kastare men i Norrland har sporten dött ut helt. I dag är hon den enda kvinnliga varpakastaren norr om Sundsvall och sedan 1997 tävlar hon för Göteborgsklubben Västra Frölunda. ? Klubben betalar mina resor, annars hade det blivit väldigt dyrt för mig att tävla. Men det blir inte så många resor, jag brukar vara med på tre tävlingar per år, det brukar bli SM och Stångaspelen, säger hon. Hon poängterar att man ska skriva kasta varpa och inte spela varpa. Hon vet själv hur lätt det är att förväxla kast mot spel. I dag spelar hon bowling för Bodens Kägelklubb i division I men det var nära att hon blev portförbjuden på bowlinghallen. ? Första gången jag provade var i samband med en varpatävling och varpakastet satt så i ryggmärgen att jag släppte första klotet på nästan samma sätt. Det landade väl halvvägs på väg till käglorna, säger hon och storskrattar. 140 mil till klubbkamraterna Ingredienserna för att nå framgång är ändå de samma och i dag har hon också lärt sig att hålla isär de båda teknikerna. Det är ändå varpakastningen som ligger henne allra varmast om hjärtat och hon har inga planer på att sluta trots att hon har 140 mil till klubbkamraterna och 60 mil till närmaste medtävlare. Svenska Varpaförbundet gör sitt bästa för att hindra den negativa trenden så vem vet; om tio år finns kanske några nya föreningar i Norrbotten. Då får kanske ?Den blonda lappflickan? chansen att sparra mot mer jämbördigt motstånd. FAKTA OM ... Fakta/Kristina Eriksson Ålder: 33 Idrott: Varpa Meriter: Fem SM-guld, ett silver och fyra brons. Vinst i Stångaspelen 2001. Yrke: Distrikssjuksköterska vid Björknäs vårdcentral. Klubb: Västra Frölunda Hemort: Boden. Fakta/Varpa Historik: Vid utgrävningar på Gotland har man gjort fynd som visar att man kastat varpa i århundraden. Man knackade till en flat sten så att man fick gott grepp om den. Grenar: Man tävlar i centimeter (mäter avstånd mellan varpa och sticka och summerar sedan) och i kula (duell där närmast stickan vinner ?sticket?). Där finns också partävlingar. Antal aktiva: I dag finns 810 licensierade spelare. I mitten av 70-talet fanns cirka 3000 licenserade kastare. Stångaspelen: Kallas också Gutarnas olympiad. Där tävlar man också i pärk och stångstötning.