Kompisarna Evelina och Moa i kampen om bollen. De spelar gåfotboll i Boden City FC.
Gåfotboll är precis som det låter, man går och spelar fotboll, men ibland går man väldigt fort. Inga tacklingar är tillåtna, vilket minskar skaderisken, och det finns höjdrestriktioner.
Rasmus Joneland, ledare, vurmar starkt för sporten. Det var en kamrat från skolåren som övertalade honom och i samma veva träffade han Peter Gitselov, ordförande i Boden City FC. Det är andra året som ett gäng träffas och tränar, den här säsongen i Björknäs B-hall.
– Vi har 14 som flest. Målet är att få igång både kill- och tjejlag.
Men här spelar ju kvinnor och män tillsammans.
– Jo, och det är det ultimata, men det finns de som kan bli ängsliga när det kommer en kille på 110 kilo. Då kan det vara enklare om det bara är kvinnor, men mångfald är bäst, konstaterar Rasmus.
Moa Norin är en av kvinnorna som är med. Hon spelade fotboll för flera år sedan.
– Jag har haft uppehåll och i stället åkt skidor och så. När min pappa, Roger, började med det här så tänkte jag att det skulle vara roligt att prova.
Det gjorde hon förra året. På frågan vad som gjorde att hon fastnade svarar Moa:
– Sammanhållningen. Det är olika åldrar, alla får vara med. Det är inte så många regler och det är roligt att göra något annat än bara gymma. Jag tycker det är jättekul och så kan man bjuda in andra.
Hon har fått med sig kompisen Evelina från Luleå. Tjejkompisarna spelar på var sitt lag och när de kommer speedande i gångstil och fajtas om bollen så önskar jag att jag hade stått framför dem med filmkameran.
Spelarna har kul! Vilket Rasmus Joneland förklarar med att det är så svårt.
– Det är det som är så roligt. Det är mycket skratt och man blir som barn igen.
Han har lockat med sig barnbarnen, Dylan och Jack Joneland, 13 respektive tio år. Dylan tycker det är kul att vara med eftersom han får spela fotboll, men har han vanligt fotbollsträning går den före.
Jack och Dylan Joneland fajtas på planen.
– Konsten med gåfotboll är att man får lira, säger lagkompisen Hans Bergman i det blå laget. Man kan inte dribbla bort någon. Försöker man gå runt någon hinner man inte, då tar de bollen. Det gäller att hitta öppningar och passa mellan varandra.
– Man måste röra sig utan boll, det är det som är grejen, säger Staffan Rutqvist, som aldrig trodde att det skulle vara så roligt att spela gåfotboll som det är.
Den goda gemenskapen gör att varje träning avslutas med fika fixat av Peter Durdas, matrialare i Boden City, från Ukraina.
Peter Durdas, Ukraina, dukar upp fikat efter avslutad träning.