Handbollsbasens farväl

? Visst känns det vemodigt men jag har gjort mitt. Mest kommer jag att sakna kontakten med alla härliga ungdomar, säger han. Det är en aningen dämpad, snart avgående, norrbottnisk handbollsbas som Kuriren träffar i lägenheten på Prinsgatan i Boden. Den 5 juni har Norrbottens Handbollsförbund sitt årsmöte och då lämnar Olle Thörnqvist officiellt sitt uppdrag som han har haft de senaste 13 åren. Det har varit 13 innehållsrika och händelserika år som inte är lätt att sammanfatta under ett par korta förmiddagstimmar men Olle Thörnqvist har en klar bild om hur det har varit ? och även om hur arbetet ska fortgå. Det återkommer vi till. Givet med handboll Thörnqvist har sina rötter i Göteborg. En stad som han lämnade åtta år gammal men redan då hade handbollen satt så djupa spår i honom att det aldrig blev någon tvekan om vilken tillhörighet det idrottsliga hjärtat skulle få. När han landade i Norrbotten 1949 så visade sig detta ännu tydligare.  ? Nej, Det hade varit mer eller mindre straffbart att inte hålla på med handboll när man var ung i Göteborg. Men jag har provat på bandy och fotboll också, påpekar han. I dag är Olle Thörnqvist 76 år gammal och han plågas av reumatism, diskbråck och även sedan en tid av Parkinsons sjukdom. Kroppen hänger inte med En tråkig situation som till en del ligger bakom beslutet att lämna över ordförandeskapet i handbollsförbundet. Orken räcker, helt enkelt, inte till.  ? Jag är pigg här uppe, säger han och pekar på sitt huvud, men kraften i kroppen i övrigt börjar ta slut. Därför känns det inte bra att hänga kvar ? bara för att göra det. Jag tycker jag har uppnått mina mål för mitt arbete och då ska någon annan ta över, konstaterar han bestämt. Under de 13 år som gått har handbollen i länet inte haft någon direkt spikrak utvecklingskurva direkt. Tvärtom har det varit väldigt mycket upp och ner och i våras föll Hornskroken ur division I och blir nästa säsong ensamt länslag i tvåan tillsammans med Malmberget. Däremot håller Strömnäs damer fortfarande ställningarna som länets ledande lag med en plats i damettan.  ? Det är inte lätt med elithandboll här uppe. talangerna flyttar gärna söderut för studier och/eller jobb vilket tar mycket kompetens från klubbarna. Det är som i arbetslivet. I vissa fall duger vi norrbottningar alldeles utmärkt, säger Olle Thörnqvist med ett lätt ironiskt leende. Sedan blir han genast allvarligare igen. För Törnqvist ser andra utvecklingssteg som tagits i länet under hans period som ordförande. Och nu växlar det från elit till bredd.  ? Jag är otroligt glad över att kunna konstatera att ungdomshandbollen har vuxit sig stark under de här åren. Jag var själv med att dra igång klasshandbollen i skolorna och vi har haft en uttalad målsättning i förbundet att just ge ungdomarna möjligheterna att träna och spela. Det har vi också lyckats med. Ungdomsverksamheten har tredubblats under de senaste åren, påpekar han stolt. Olle Thörnqvist lämnar över ordförandeklubban om en dryg vecka och när han väl tagit det här steget tänker han blanda sig i den nya styrelsens arbete så lite som möjligt. Även om han inte helt kommer att släppa kontakten med sin hjärtesport.  ? Vill de ha stöd eller råd så får de gärna be mig om hjälp men i övrigt är min tid förbi. Jag ska hålla i Kalottkampen nästa år men i övrigt blir min roll den passiva, fortsätter Olle Thörnqvist som ser just kalottsamarbetet på juniornivå som en väg att hålla handbollsutvecklingen vid liv i länet. Kalottkampen viktig  ? Kalottkamperna ska vara ett mål för den unga. Därför önskar jag att alla klubbar satsade på juniorverksamhet. En övergång mellan pojk- eller flickhandboll till seniorlagen. Jag vet att det i mycket handlar om pengar men det är en oerhört viktig del i helheten. Sedan glider samtalet in på jämlikhet, i norrbottens handbollsförbund är det 50/50-fördelning mellan män och kvinnor, musik, framtid, träningsmängd och minnen. Och minnen igen. Det är inte för inte det blänker till i Thörnqvist ögon när han berättar om sina fem landskamper som överledare med Bengt Johansson som guldcoach. Men mest känslosamt blir det när Thörnqvist ska beskriva vad han minns mest efter sina 13 år som handbollsbas.  ? Ungdomarna kommer jag att sakna. Tänk när jag kom in lite sent på en turnering och ungdomarna skanderade att ?nu har Olle kommit, nu har Olle kommit..? Det är ett ögonblick jag aldrig glömmer. Sedan sätter han sig vid elpianot och bjuder på en egen komponerad låt och trots sjukdomens märken på händerna fungerar fortfarande motoriken och känslan.  ? Att ta farväl är ett dö en smula. Och visst kommer det att bli så för mig. Men jag tror jag lämnat några positiva spår efter mig i alla fall, säger han avslutningsvis och relaterar till det avslutningstal han kommer att hålla på årsmötet den 5 juni. 13 år senare. THÖRNQVIST MINNS 1. Ungdomslagens utveckling. ?Responsen från de unga är oförglömlig?. 2. De fem åren med landslaget. ?Tänk att vara överledare för ett sådant gäng...? 3. Landstingets ledarstipendium. ?En fullständig överraskning och otroligt hedrande?. 4. Kalottkamperna. ?Kul att få dra igång utbytet igen?. 5. Landslaget i Kebnekajse. ?Stefan Lövgren på skidor. Ja, herre Gud vilken syn?.

Handbollsbasens farväl

För 13 år sedan satte han sig på stolen som länets handbollsordförande. Nu kliver han av. Och visst kommer Olle Thörnqvist att sakna jobbet med sin favoritsport.