Den ene efter den andre löparen stannar till på platsen där vi står, på den vänstra sidan om målfållan. Det väller ut löpare från det stora tältet precis bakom målet. Nästan alla löpare måste ta just den här vägen för att ta sig tillbaka till sina klubbtält.
Nästan alla kastar en blick åt den person som just då blir intervjuad av Norrbottens-Kuriren.
En del av dem stannar upp och stirrar.
Kanske känner de igen honom från O-Ringen 1982 i Luleå då han vann, kanske för att han var den senaste herrlöparen som vann guld på medeldistans i VM eller kanske för alla de år han dominerade orienteringen på herrsidan på 80- och 90-talet.
Jörgen Mårtensson är nu 53 år gammal och det är 16 år sedan han vann sin senaste VM-medalj.
Men han har långt i från lämnat sporten.
23:e plats
I årets O-Ringen springer han klassen H 50 och ligger efter två etapper på 23:e plats.
– Det är hårt i gubbklasserna, får man säga. Det är många gamla VM-löpare som man stöter på här. Joakim Ingelsson har jag snackat med, han startade tidigt i dag. Så han fick springa och spåra. Mikael Whelin är med också, så det är några gamla VM-löpare. Så det är många gamla kompisar man träffar när man kommer till O-Ringen igen, det är kul – vi blir som barn igen, säger Jörgen Mårtensson.
Även långt efter sin aktiva karriär gör den förre orienteringsdominanten avtryck.
Numera jobbar Mårtensson med att arrangera orienteringsresor till spännande resmål och genom resorna gör han allt vad han kan för att etablera orienteringen på så många platser som möjligt.
– Åker man till gamla östländer så märker man att de sällan får så mycket besök. Det är bra för dem att få besök för att känna att de inte är ensamma, annars är det nog lätt att man blir isolerad. Det kan ha mycket med geografin, den ekonomiska situationen i landet och ibland politiska skäl att de inte kan söka sig utåt för att få nya orienteringserfarenheter. Men det är viktigt att vi gör det här, säger han och fortsätter:
– Vi var i Georgien i våras och de blev jätteglada att vi kom dit, de har det lite körigt med grannen Ryssland som inte vill ha med dem att göra och så vidare. Det betyder mycket för deras ungdomsverksamhet.
Och det är inte bara Mårtenssons resor som har gett en effekt på utvecklingen.
Han skyndar bara på en process som började ett bra tag innan han började arrangera resor.
De senaste åren har orienteringens maktcentrum brutits ned och spridits ut över större delar av Europa. Tidigare var det få som kunde rå på de nordiska länderna. Nu heter världens bästa herrlöpare Thierry Gueorgiou och kommer från Frankrike. Världens bästa damlöpare heter Simone Niggli och kommer från Schweiz.
När Mårtensson var aktiv kom fortfarande hoten om VM-medaljerna främst från Norge, Finland och Sverige.
Fått många med sig
Nu ser han någonting annat.
– Frankrike var inte alls en stor nation under stora delar av min karriär, det var först när Thierry (Gueorgiou, världsetta i orientering) kom som de blev ett hot. Han började väl ungefär när jag slutade, kan man säga. Och han har fått med sig många. Det är ganska otroligt egentligen att se den utvecklingen. Italien var till exempel ett mycket större hot då, men nu är de långt efter Frankrike. Det är kul att se hur man kan göra så mycket på så kort tid, säger Mårtensson och fortsätter:
– Däremot kanske de nordiska länderna har tappat lite då. Det var nog en större bredd på eliten tidigare. Vi var många fler som höll en riktigt hög nivå. Nu är det en del, men inte lika många som då. Däremot har de andra länderna kommit starkt.
Och han tror att de nordiska storklubbarna kan vara en stor del i att de nordiska länderna har blivit upphämtade.
– Man ser på de stora stafetterna, Tiomila och Jukola, att de flesta stora klubbarna har en utländsk löpare på de sista sträckorna, ankarsträckorna. Det betyder att de sätter sin bästa löpare där och det är oftast inte svenskar, inte norskar heller. Därför får de andra länderna ta de här sträckorna och då blir de utbildade att komma upp en nivå. Så vi hjälper de här länderna på det sättet, vi hjälper deras utveckling. Men jag tycker bara att det är positivt, säger Mårtensson. Förståeligt för en orienteringsmissionär som bryter ny orienteringsmark ute i världen.
– Det är alltid kul att åka till en ny plats och jag tror att det stora jobbet vi gjorde i Kina för några år sedan verkligen har hjälpt till för att få sporten etablerad där, säger Mårtensson, som ser ljust på framtiden.
- Intresset för orienteringen har väl varit lågt ett tag, men nu har det börjat öka igen. Det märker man tydligt.