Giganternas kamp

I motsats till alla internationella masstarter, där merparten av startfältet hållit ihop ända fram till de sista kilometrarna, fick lördagens SM-skiathlon över 30 km en annan och mer underhållande utveckling. Redan efter första halvmilen sprack fältet upp när Anders Södergren började köra.  ? Jag hade tänkt mig en lugn öppning, men det blev inte riktigt så. När jag upptäckte att jag och Mathias fått en lucka så var det bara att ösa på, berättade Södergren efter loppet. Östersunds-duon hjälptes åt att dra och snabbt växte avståndet till åkarna bakom och det var verkligen klasskillnad mellan världessen Mathias Fredriksson och Anders Södergren och övriga åkarna när de forcerade de tunga backarna i Pagla-terrängen på inledande 15 km klassiskt. Efter skidbytet fortsatte sedan avståndet att växa på avslutande 15 km skate, till nästan två minuter fram till trean Johan Olsson, Åsarna, som gjort en bra säsong och normalt sett ska kunna ge Östersunds-duon en tuffare match. Försökte hänga på Olsson har dock i likhet med sin sambo Anna Dahlberg varit magsjuk efter OS och inte kunnat äta vettigt på flera veckor, och hade nu inget att sätta emot när Södergren och Fredriksson stack.  ? Jag försökte verkligen hänga på, men kände direkt att jag inte hade någonting att ge, berättade Olsson. Han gav också sin förklaring varför Fredriksson och Södergren är så överlägsna just nu. ?Nöjd med tredjeplatsen?  ? Mathias och Anders har en helt annan träningsbakgrund än vi andra . Vi måste välja en period under säsongen då vi spetsar formen.  ? För min del var det under OS och det lyckades bra, men jag håller inte en hel säsong som Mathias och Anders. Jag är dock nöjd med tredjeplatsen och förhoppningsvis kan min form bli bättre i fortsättningen av SM-veckan nu när jag fått en genomkörare efter magsjukan, ansåg Johan Olsson som i sin tur tog bronset i spurtstrid med IFK Moras Rikard Andersson. Avgörandet i tävlingen blev rafflande med de två giganterna från Östersunds SK i huvudrollen. Både Mathias Fredriksson, som avslutade världscupsäsongen med en skiathlonseger i japanska Sapporo för en vecka sedan, och klubbkompisen Anders Södergren, som nyligen vann femmilen i Holmenkollen och kom trea i Sapporo, är in i det sista den här säsongen i lysande form. Det blev också en duell helt i publikens smak ända in på mållinjen. Fredriksson visste att han skulle ha en bra chans att ta spurten, om han kunde komma in först på upploppet och sedan ge järnet. Södergren förstod också att han behövde prova rycka loss på sluttampen.  ? Jag misstänkte att rycket skulle komma i pulkbacken, 2,5 km kvar, och det gjorde det också ..., skrattar Fredriksson. Laddar för nya segrar Södergren öste på rejält och mästaren fick slita.  ? Jag fick några meter, men Mathias kom ikapp och då förstod jag att det skulle sluta med spurtduell, analyserar silvermannen på presskonferensen. Tankarna på upploppet, Mathias..?  ? Jag hade bara en tanke, att hålla Anders bakom mig, och det lyckades ju, säger Fredriksson som nu är uppe i 13 SM-guld och i nivå med Assar Rönnlund i den statistiken. Vilket guld är störst?  ? Det här var fint, men störst är förstås det första guldet, erkänner Mathias Fredriksson. Det tog Fredriksson redan 1995 på tremilen i värmländska Sunne, bara 22 år gammal. Duon Fredriksson/Södergren laddar nu för nya triumfer i SM-spåren i Boden och Luleå. De uppskattar också den sammanhållna SM-vecka som det blivit i år.  ? Det är viktigt för att behålla den höga status som ett SM i längdåkning har i jämförelse med SM i andra idrotter. Dessutom är det viktigt för klubbarbetet. För vår del är det här första gången vi åker ut och tävlar i klubbdräkten den här säsongen, avslutar ÖSK-duon. Noterbart i sammanhanget är också att Östersunds SK med triumferna i helgen fyllde på sin mästerliga svit med alla guld sedan Idre-SM 2003.